Det krävs en hel by för att fostra ett barn, men vågar du hjälpa till?

Sedan jag började jobba som förskollärare är jag van att säga till andras barn, så nu säger jag till. Jag tycker inte det spelar så stor roll vad man säger bara man reagerar. Ofta får man ju ett hånflin tillbaka, men om ingen reagerar vad ger det då för budskap till ungarna? Att man får göra vad som hellst?