Det krävs en hel by för att fostra ett barn, men vågar du hjälpa till?

Jag tycker att det är självklart att säga ifrån.

Alla ni som kommer med olika ironiska och eller nedssättande och kränkande kommentarer tillbaka, hur försvarar ni det?

Ironi funkar inte på barn. Det skapar bara osäkerhet. Det bästa enligt min mening är att göra som Linelus skriver här ovan. Agera som en vuxen och markera tydligt var gränsen går.
Upprepa det de sa, fråga vad de menar med det osv.

Jag vikarierar som lärare och man får ju höra ett och annat.
ALDRIG vara ironisk är regel nr 1.
ALLTID mena det du säger, annars vattnar vi ju ur orden och det är då det är lättare hänt att säga tex "hora" eftersom "alla säger ju det och det betyder ju ingenting, jag menade inget med det".

Jag tror INTE på ironi.