Det krävs en hel by för att fostra ett barn, men vågar du hjälpa till?

Blev kallad "j-a hora" av en full 16-17 åring en gång och visst sade jag ifrån! Han var 1.80 och en kraftig bit, själv är jag 1.60 lång...

Höll nästan på att åka på däng där, men tusan heller att jag tar sånt från en liten snorvalp som inte är torr bakom öronen!

Detsamma gäller andras barn oavsett om de är 2 eller 6 eller 10 år gamla. Om föräldrarna blir sura så kontrar jag med att de i så fall borde säga något själva. Lite grundläggande hyfs borde de väl ändå föregå med?

Visst väljer man sina strider men om ett barn på besök slår ett annat barn, dunkar och slår på TV och dator eller pratar fult till andra så säger jag ifrån. Man gör inte ungarna någon tjänst genom att fega ur och backa undan.

Tossan79;

Var det inte du som skrev att olyckor händer men att man inte kunde gå runt och tänka på det hela tiden för då bleve man knäpp? Hmmm, får inte ihop det här riktigt ...?
Är det mer okej att lita till ödet/turen så länge man själv inte hamnar i hetluften? Barnet som man säger ifrån till idag kanske är samma unge som INTE slår, sabbar eller terroriserar om 5-10 år. För att de får lära sig var gränserna går av alla vuxna, inte bara av mamma eller/och pappa som ibland kanske inte klarar det själva.