Det krävs en hel by för att fostra ett barn, men vågar du hjälpa till?

Jag är bara så himla upprörd just nu för att det finns så många bråkiga barn som ingen vågar säga till. Man får inte vara rädd för en tioåring för då brakar hela samhället åt skogen. Men vad gör man när man hör "jävla hora" efter att man precis passerat ett gäng killar i yngre tonåren?
Vad gör du?
Jag skulle helst av allt vilja vända mig om säga hörrudu och dra snorvalpen i örat. Jag blir arg på mig själv när jag bara biter ihop och går vidare. De testar gränserna och det krävs att vi vuxna visar vart gränsen går. Man kallar inte främmande kvinnor med barnvagn för jävla hora. Då måste man säga ifrån. men hur?

Läs gärna mer i uinlägget i min dagbok idag och kom sen med bra tips på hur man säger ifårn på ett bra sätt utan att det blir en massa käbbel.