Går ni nånsin ut (utan barn)?

zazla - Var oxå 23 när jag fick vårat första barn. Och jag tycker ändå att det är kul att kunna gå ut med vänner nån kväll ibland.

jag tror att vi tjejer faktiskt tror att vi fixar detta med barn bättre än killar..vi liksom tar över..ligger väl i vår natur..så att ta ett kliv bakåt å låta gubbarna vara delaktiga är väl inte så lätt..jag var likadan när jag fick min första..plockade fram kläder som sonen skulle ha på sig..rättade till gubben när han skulle byta blöja osv..men nu när nr 6 är här så...ja vad gör det om sonen har blått å rosa på sig..det är ju min bebi iaf, å vad gör det om blöjan inyte sitter som när jag gör det...inget det är ju pappans sätt..å pappa är så viktig, både för mig å barnen..jag har lärt migatt pappor kan..men dom måstye få göra det på sitt sätt å inte på mammors sätt..undra om jag nu inte är lite flummig.

Nja, den där pumpen var ingen hit! Det kom bara droppar. Och barnen har inte varit förtjusta i flaskan alls. Om barnen varit ledsna och hungriga när jag varit hemma, så har jag lugnt ammat. Pappan har fått lyssna på en skrikande baby medan han har svettats över en flaska som inte dugt. Han har inte uppskattat det, babyn har inte uppskattat det, och jag har blivit sjuk i mjölkstockning. Duger det som skäl?

Jag VET att min man kan mycket, men amma kan han inte. Jag skulle inte offra en fungerande amning, genom att försöka flaskmata, för att pappan också vill mata. Den tiden kommer!

Jag försöker alltid ha mitt barns bästa för ögonen.

När man är äldre så går man kanske inte ut var och varannan helg- utelivet är ju väldigt målinriktat på dom unga- det blir kanske mer middag hos bekanta och tex firmafester, man känner kanske då att man vill ta vara på dessa tillfällen.

Gullsvans- jag tror inte det är hela sanningen att kvinnan tar över, utan jag tror det finns människor som fixar det bättre än vad andra gör. Sen om det råkas vara en man eller kvinna är sak detsamma.

Saker som påverkar detta är bla uppfostran

Min son är beroende av mig då det är jag som står för maten. Vid några tillfällen har jag gett mig ut med hunden ett par timmar i skogen eller ut med nån av hästarna. Då har sambon (barnets pappa) varit hemma. Oftast äter sonen var tredje timme, men ibland går det längre tid och ibland kortare. Vi har bröstmjölk i frysen så skulle det knipa får han ta fram den. Nu är sonen 9 veckor.
På onsdag nästa vecka ska mina föräldrar ha honom en stund på kvällen då vi ska ut och äta och fira vår 9årsdag. Det handlar om max 3 timmar.

Självklart tycker jag att man ska ha sitt barn så mkt det bara går men jag själv behöver en liten paus då och då. Det kan räcka att gå ut till hästarna nån timme, då finns jag inom räckhåll om han blir hungrig men jag har ändå helt egen tid där ute.

Nova Alexandra- ditt sista inlägg håller jag med om. Du och din man bestämmer hur ni vill göra men att påstå att mamman är död för sitt barn så fort hon försvinner
Snälla berätta är det din personliga åsikt eller har du nåfot som stödjer detta?

Egen tid innebär väl inte att man måste springa på krogen å festa...fast det hade varit kul..men det kommer det med.Min egen tid innebär för mig...bada,läsa,handla,bada bastu,kramas med gubben,dra mig undan til min vrå å bara hämta kraft,fika,träna ja som ni ser..här var det inte mycket till festande..

Jag har inte hittat på det själv. Jag ska leta källa!