Här är vi alla som hade BF i oktober 04.
Vi har bananbarn och ozzande föräldrar. Vi är automatiskt bäst och vi vet om det.
Nya föräldrar som har samma egenskaper, är välkomna. Men var beredd på ett rasande tempo, ha god läskunskap och mycket tid. Håll i hatten, här går det undan!
Undra om jag ska idas stryka gardiner?
Eller spela tv-spel?
Vanna. Jag vill inte veta *lalalala bingolingo*
Jag skall lägga mig i sängen. Med en stor påse godis och en film. Alla mina kuddar. J får kanske följa med.
Precis - brudarnas barn kommer att bli fotbollskillar (klädda i blått) som idkar heterosexuellt analsex vid 13 års ålder. Men ÄNDÅ vill jag att Olle ska få bli deras vän?!
Skjut mig.
P.S Isolita. Inte prata om dagisfröknarnas skvaller. Ångesten är enorm. ENORM. - Titta där är Olles mamma igen. Luktade hon inte lite vin? Och inga tröjor hade hon med sig heller. Och det där röda håret, jag menar vad VILL hon egentligen säga med det där? Och kräkfläckarna? Alltså allvarligt.?)
*får erkänna att jag aldrig varit på festival*
Fast jag tänkte inte på festivalen. Jag kommer från Hultsfred. Hultsfred är tristess och hembygd...ingen jävla festival. Jag tycker inte om festivaler.
*erkänner att jag varit på otaliga festivaler men att det inte riktigt funkar som en sexuell fantasi ändå*
Lena *känner igen mig*
Kan berätta om en jävligt rolig grej som hände en gång apropå föräldrar och deras klädstil.
En gång jobbade jag deltid på ett dagis samtidigt som jag pluggade. Det blev så med schemat att jag nästan alltid stängde eftersom jag var i skolan på förmiddan. Men en dag så var nån sjuk och jag jobbade förmiddag oxå.
Jag hade nåt litet ärende ut i hallen och där står världens konstigaste man.
Han var jättestor på nåt sätt hade nån slags konstig page, vit skjorta, sandaler och håll i er... lederhausen. Ni vet såna där alpbrallor. I svart skinn. Jag höll på att dö. Han var mycket upptagen med att fixa med barnkläder och jag visste inte om han var nån form av psykfall som smygit sig in eller vad i helvete han gjorde i tamburen.
Väldigt diskret försökte jag kolla om nån annan upptäckt honom. Jag tänkte att om dom bara såg honom så skulle dom hajja att nåt var jävligt fel... Men ingen verkade märka nånting.
Till slut lurade jag ut en av mina kollegor i hallen för att fråga nåt. Och hon hejade bara lite snabbt på snubben.
Det visade sig såklart att det var en pappa.
Han var konstnär.
Hade väldigt speciell klädsmak men var verkligen jättetrevlig.
jaha. det var väl det jag visste. dagisfröknar snackar skit om en.
Jag glömmer alltid att ta med kläder till Hampus. Iallafall om S har hämtat dagen innan, för han glömmer alltid att säga till att det behövs påfyllning. Undra vad dom säger om mig? 