Mossan, jag tror stenhårt på att man måste acceptera att man mår dåligt.Acceptera, erkänna och skaffa hjälp. Och våga be om hjälp, Våga berätta att nu mår ajg dåligt, jag skulle behöva lite hjälp. Det är otroligt dumt av din mamma att skrämma dig så där. Hon borde ju stötta dig ist! Visst, man kanske itne "ska berätta" om man mår så dåligt att man misshandlar sina barn, om man nu gör det å vill behålla det hemligt å behålla barnen, men du mår "bara" dåligt. Och du behöver hjälp.
Det är såå viktgit att inse, och att accpetera att Ok, nu mår jag så här, nu är det så här. Vad kan jag göra för att det blir bättre? I ditt fall, Mossan, BYT psykolog, lyssna inte på din mammas dumma kommentar, se till att få tid för dig själv. När Amira är på dagis, gör allt sånt, ta-hand-om-mig-själv-grejer.
Det finns mkt hjälp att få. Panikångest, det har jag dagligen nu förtiden. Men jag har en bra medicin som hjälper mig att överleva. Imorgon ska jag till läkaren och berätta om mina problem (man kan lätt bli hypokondrisk när man mår dåligt, jag har skrivit en lista om allt jag vill ha kollat )