Oktober - 04 Det mesta av det bästa!

Jag läser Vi föräldrar (och retar mig satan), 00-tal och Bang (fast det är ju inte månadstidningar). Någon gång Amelia eller Damernas värld.

Vill bara påpeka att den förträfflige Kottmannen inte är jättenärvarande just nu. Ungarna vaknar sex på morgonen och lägger sig sex på kvällen. Han är hemma en timme av deras vakna tid och då har dom ätit middag och badat och är bara skrattiga och gosiga att ha att göra med.

Å andra sidan sköter han all tvätt. Jag småstädar och plockar varje dag och han storstädar. Han handlar det mesta, syr eller snickrar ihop sånt som går sönder. Och på helgerna får jag åtminstone en lång sovmorgon och en en helt ensam eftermiddag. Och han lagar all mat när han är hemma.
Det känns väl rätt okej. Men i vår ska han vara föräldraledig en dag i veckan så att jag kan plugga bättre.

I och för sig så tycker jag att det är mycket lugnare att vara hemma med barn och tentor än jobba. Men det beror väl på militärdisciplinen, är jag rädd

ylle- ja, det är förödande att vara hela dagarna med ungarna. Man börjar helt plötsligt göra en massa saker av bara farten. Men det går väl över.

Nu går i och för sig inte Fjosak på dagis. Det verkar stressigt med hämtning och lämning.

Idag kom Kottmannen hem tidigare. Med bubbelvin. För att fira en sak jag glömt. Och nu lagar han middag med fjantarna.

Jag måste ställa honom mot väggen. Jag är inte latast i oktobertråden längre. Fan.

Fia- datumet vi blev tillsammans för andra gången. Sånt håller inte jag reda på. Räcker med bröllopsdagen.

skakis- jag får tänka efter riktigt för att komma ihåg vilken månad vi gifte oss.

Jag bor gärna i fyllekollektiv Kanske att jag kan få ta Kottmannen med mig? Han kan passa barn och diska. Vi har känt varandra så länge. Affektionsvärde och allt det där...skulle ha svårt att byta bort honom.

Förresten så kanske jag inte kommer att ha internet på tre månader. Jag kommer att sakna er djupt i så fall.

Och kanske bli tvungen att skaffa mig ett liv. Hu!

Spontanfraktur...blä! Att man sitter helt lugnt med en kopp kaffe och plötsligt bryts bara handleden av sig själv? Minsann. Sånt visste jag inte att man behövde oroa sig för. Nu vet jag.

Men jag tror inte reumatsim startar i knogen. Min började i och för sig i ögonen. Men ändå.

Jag har reumatism. På riktigt.
Fast vad värre är: nu har jag tumörer och spontanfrakur på gång också. Jag ska inte googla, ska inte googla, ska inte googla...mer än en liten liten stund.