Åh, Tant...*kraaaaam*
Önskar jag kunde göra något. Jag vet inte om du orkar höra flera goda råd-ibland kan det ju bli för mycket MEN jag skriver i alla fall, annars kommer jag ångra mig.
Min brors första barn var ett kolikbarn, varje kväll och natt var det skrik och panik. Det som löste det de flesta gångerna var febertermometern i rumpan tills det kom ett pistolskott och sen maaaassor av luft. Han somnade innan det slutade pysa.
De första 3 mån. med Valter var också jobbiga. Han fick ont i magen av allt jag åt och tålde inte min mjölk öht. De gångerna han hade ruskig magknip lindrade det med värme (vetekudde) och att bära, bära, bära. Ett bad funkade också och fick honom att slappna av. När jag börjat med NAN och magdroppar (vaffan heter de??) blev det lugnare.
Minifom heter det ju.
Bärsjal och Babybjörn rekommenderas att testa.
Andra teorier och som hjälpt andra är:
*mer mat. Mata oftare. Vilmer kräktes en hel del så jag tyckte att jag matade honom jämt eftersom han blev hungrig på stört igen. Enfamil hjälpte delvis-det blev inga kaskadspyor utan mer som vulkanutbrott, en gröt som sakta kom upp och rann som lava nerför hakan.
Eeeeh-det som jag är nyfiken på om någon testat är nån jäkla hink som man trycker ned barnet i. Hinken skall fyllas med varmt vatten. Så sitter de där i fosterställning och är nöjda och tysta. I alla fall på bilden.
En annan idé är en artikel jag läste i tidningen för ett tag sedan-om ett refluxbarn som fick medicin mot sura uppstötningar iom att magmunnen inte täppte igen. Barnet hade ju halsbränna! Om jag inte missminner mig var det Annika Lantz? Någon som kan rätta mig om jag har fel?
Nu har jag ordbajsat klart. Har ringt kommunen idag ang. dagmammetankarna. Fick inte tag i den kvinna jag skulle prata med. Får försöka i morgon. Dagen har varit delvis Beckomberga delvis Lönneberga.