Typiskt. Vet varför jag aldrig går och lägger mig så där astidigt. Jag sover en timme och sen vaknar jag och kan inte somna om.
Måste oxå skriva lite till Mossan... Hoppas att du förstår att jag menar väl.
Vi är dina vänner. Vi lyssnar och vi finns här och vi försöker ge goda råd.
Men.
Inser du HUR mycket inlägg du gör i tråden? Läser du dina egna inlägg ibland och lixom checkar av vad du berättat, vad du skrivit och hur många inlägg du gjort på en timme? Som jag sa förut idag, vid lunch sådär så hade du redan skrivit 25 inlägg. Tycker du inte, handen på hjärtat, att det är mycket? Du hade skrivit typ hälften av allt som skrivits den dagen. Och som jag sa att vi lyssnar gärna, men du BOMBAR tråden med ditt liv, din tvätt, dina problem, din ekonomi osv. Det blir för mycket på nåt vis. Hade du varit en vän eller arbetskamrat i mitt "riktiga" liv så hade jag sagt ifrån till dig för länge sen att du måste försöka förstå att du är för mycket. Att du ältar och gnäller för mycket.
Och jag VET att du har haft det /har det skitjobbigt, hemskt osv. Jag kan inte för mitt liv föreställa hur du hade det som gift. Därför blir det extra jobbigt att säga så här till dig. Men ärligt talat, vi ger dig massa råd hela tiden. Stöttar och ställer upp men du bara slår ifrån dig, försvarar dig och som nu tex, börjar du berätta en massa hemska saker om hur din man slog dig. När du gör så blir det omöjligt för oss att ge kritik.
Du skrev oxå nyss att du absolut inte får berätta för nån var du bor osv. Men härom dan skrev du vad Amiras dagis heter och vad hennes avdelning heter. Du skrev oxå härom dagen hennes fullständiga namn... Är du helt dum eller? Ärligt? Vet inte hur många gånger vi skrivit till dig och påminnt om att det här är ett öppet forum, vem som helst kan läsa osv....
Du behöver komma ut och träffa folk.
Kanske inte börja jobba men komma till nån form av daglig sysselsättning där du får träffa människor. Rehablitera dig psykiskt.
För vi kan nog inte göra så mycket mer för dig. Vi finns här vi är vänner men tyvärr så kan man bara vara vän till en viss gräns. Och du verkar behöva hjälp av nån i riktiga livet. Förstår du mig gumman?
Det här kanske är onödigt hårt men någon kanske måste skaka om dig lite. Få dig att lyssna.
Om du varit en IRLvän så hade jag tyvärr bett dig att inte ringa på ett tag för du kväver mig med ditt tjat och du verkar inte ta till dig något av det jag säger för att hjälpa dig.
Det här blev oxå långt och jag vill i mitt hjärta hoppas att du kan förstå att jag skriver så här för att hjälpa dig.
Kram!