Oktober - 04 Det mesta av det bästa!

Hej!
Favoritar.

Vilken snygg duffel!

Idag fyller Olle två år. Är helt dimmig efter att först ha varit uppe sent, slagit in paket och städat sen upp i ottan för att sjunga och servera välling på bricka.

Nu: Mera kaffe och tårtfix.

Grattis till födelsedagsbarnet!
Och så kan jag passa på att tacka för era fina grattis. Olles fölse var som en enda lång dans av glädje och nästan alla presenter (alldeles för många) var uppskattade.*
Vad mer? Just det, kramar till Tanten och alla andra som har det jobbigt. Och en extra stor kram till Diana - jag vet hur det är när brödrakärleken flipprar ut till ren, förvirrad men utstuderad
elakhet.

Är gräsis igen. En vecka denna gången. Var förutseende nog att gå på systemet redan igår...

*se List-tråden.

Visst har de? Nu är det bara studenten kvar..

P.S Har för övrigt insett att jag kommer bli en av de pinsamma mammorna som gråter vid skolstarten. D.S

Har ni förresten sett den senaste delen av Jorbrodokumentärerna? Man vill ju aldrig någonsin släppa ut sina små oskuldsfulla barn i verkligheten.

Aaaaaaaaaaaaaaaaaahahaha!!!!!!!

Vad skönt att höra. Jag köpte majsvälling igår eftersom jag också håller på att bli tokig på den tutt-tokige. Nils alltså.


Han äter varannan timme på natten. Och på dagen.

Tant: Vi finns här när/om du behöver.
Alltid.

Förresten. Är jag den enda som blir stressad av andra mammor på dagis? Och av att framstå som en supermamma inför dagisfröknarna?
Ni verkar alla vara så coola och bara skäller på fröknarna, jag är mer som ett litet rö som känner mig så jävla mycket i underläge inför dem (Gud vet varför).
Jag liksom skrapar med foten hela tiden i min nervositet och min vilja att framstå som en duktig mamma.
Sen känner jag mig också konstigt underlägsen de där obehagliga PoP-mammorna som håller ihop, som skvallrar, kan namnen på alla barnen och ser ut som att de jobbar som ekonomichefer på Wedins eller nåt.
Är jag onormal?
Mvh
Orolig Tvilling

Det är så dubbelt det där - det är såna brudar som jag alltid AKTIVT har undvikit att befatta mig med, just för att de är så ... brudiga. Men nu får jag helt plötsligt ångest över att jag inte får vara med och leka - bara för att jag tror att Olle kommer att få lida för att han har en cepemamma.

Charmig sak är ju att man överkompenserar som fan bara för att man känner sig utanför: Erik sitter med i föräldrarådet och jag bakar kakor till fikat.

Jesus.

Men det är alltid skönt att höra att jag är normal.