I en vecka fick jag nöjet denna gång att med blandad glädje och oro vara gravid.
Nu blöder jag och har ont....och allt hemskt börjar om igen
Känns så otroligt svårt. Man har åter blivit i knuffad i sitt svarta hål.
Vet faktiskt inte hur jag ska orka, vad ska man göra? Är det dags att ge upp?
Går sönder och smulas ner till inget.
Ville bara skriva ner min mörka sorg.
Har fått en "förkortad" utredningen, med motivation att du har ju barn sedan tidigare(...vilket inte verkar ha hjälpt mig under dessa två jobbiga år men..men). Nu har jag faktiskt kontaktat en privat klinik som verkar jätte bra, så dem ska fortsätta utredningen.
Pratade med en Bm idag hon sa att detta att jag blödde lite efter VUL och gyn undersökningen inte behövde betyda attt det var MF på g....men av erfarenhet så känns det likadant som alla andra gånger.
Men jag fortsätter med progesteron vagg tills dem testat med ett nytt s-hcg nästa vecka. Om jag nu inte skulle stört blöda innan dess.
Blir så arg av att hoppet väckts av BM, för fallet blir så jobbigt igen när allt går åt skogen ( vilket det ju troligtvis gör, har ju ont i magen).
Tack för alla värmande ord igår....jag grät, och grät och ni värmde hjärtat!
Jag har en autoimmunsjukdom i botten så jag har försökt att lägga fram detta till min gyn vet att de tog några antikroppsprover.
Men dem har bestämt nekat till att min grundsjukdom skulle kunna påverka MF.
Vilket jag själv tycker är lite konstigt, jag har inflammatorisk tarmsjukdom och den innebär att immunförsvaret anfaller den egna tarmslemhinnan och bryter ner den. Så det känns som om det skulle kunna vara möjligt att mitt konstiga immunförsvar också vänder sig mot ett foster som fäst in.
Men antifosfolipida antikroppar tror jag att dem tog.