Adopterad från Sverige???

Hej!
Jag tillhör också den "lilla klick" som är svenskadopterad. Jag är född -74 och bodde under mina 3 första levnadsmånader på ett barnhem. Jag har en underbar adoptivfamilj och en adoptivsyster (mina adoptivföräldrars bio), men hade en ganska jobbig och splittrad tonårstid, mkt till stor del på det ursprung som saknade. I samband med att jag själv bildade familj växte frågorna och för en tid sedan sökte jag upp min biologiska mor. Till skillnad från många av er andra hade hon inte samma skäl att adoptera bort mig, hon kom från en fungerande och välutbildad familj, dock med stora krav på sig att prestera och utbilda sig. Hon lever idag tillsammans med min biologiska pappa och har gjort det sedan 70-talet, vilket var en chock för mig. Jag hade inga uppgifter på honom då. De har båda satsat på karriär, de har inga gemensamma barn.
Jag har träffat båda och känner en samhörighet med dem, inte bara pga fysiska likheter. De har båda ångrat sitt beslut och de är mkt glada över kontakten med mig. Jag känner dock att det är min adoptivfamilj som har präglat mitt sätt och mina värderingar i livet, men det är egentligen först nu som jag känner mig "hel". Jag börjar nu få svar på varför och med det väcks även andra frågor. Jag har alltid vetat om min bakgrund och kan inte minnas när mina adoptivföräldrar berättade för mig. Jag har även varit öppen mot min omgivning.
Min förhoppning är att ha en fortsatt kontakt med min biologiska föräldrar. Däremot kan jag inte säga att jag känner dem så väl ännu så det kan säkert dyka upp bakslag i vår relation!

Hälsn Mia

Hej Katrin 76!
Så tragiskt att båda din bioföräldrar är döda. Hur är kontakten med din biomammas släkt?
Min biologiska föräldrar har alltid hållt min existens hemlig, både för sina egna familjer och sin släkt. Min mor flyttade tom till en annan stad under sin graviditet med mig. Nu har de dock börjat berätta.
Är din bror också svenskadopterad? Jag läste att du hade en underbar kontakt med din pappa, kände du att han var din pappa och att ni hade ngn form av samhörighet?
Vilken reaktion fick dina adoptivföräldrar när du sökte ditt ursprung?

Mia

Hej igen Katrin!
Jag inte träffat några andra släktingar ännu, men jag hoppas få göra det ngn gång. Än så länge vet bara min fars bror med familj om min existens och vad jag vet reagerade de ganska positivt.
Min adoptivfamilj vet om att jag sökt upp mina föräldrar. De har alltid varit öppna med min bakgrund och finns som stöd. Däremot har jag inte berättat allt för dem, speciellt inte om den dagliga kontakt som jag faktiskt har med mina biologiska föräldrar. Främst pga hänsyn till mina a-föräldrar. Vet att mamma nog blir lite sårad och säkert känner viss avundsjuka. Det är det svåra min situation just nu. Jag står i mitten, mina a-föräldrar har alltid ställt upp till 100% och jag och min syster är deras allt. Nu känner jag att även mina bio-föräldrar vill ha en djupare kontakt. Min far pratar ofta "om den förlorade dottern". Därför östes jag med dyra presenter när vi träffades. Jag förstår deras tanke samtidigt som det känns lite kluvet och dubbelt.
Så tråkigt att du inte kan berätta för dina föräldrar. Har det alltid varit öppna med att du är adopterarad?
Vad säger dina barn om att du är adopterad?

Hej igen!
Min lille kille fick var med när jag träffade min bio-föräldrar eftersom vi träffades i en annan stad och det skedde under min föräldraledighet. Jag har berättat för min äldsta kille, men han reagerade egentligen inte på ngt speciellt sätt, ett par frågor sen har han inte sagt ngt.
Håller helt och fullt med om vad du säger om extrapengar. Det är knappast därför man söker kontakt. Antagligen är det ett sätt för dem att kompensera för deras misstag. Det är iaf min teori.

Mia