Adopterad från Sverige???

Jag är med svenskadopterad. Har alltid vetat om det. Min bror är med adopterad, men vill inte veta va han kommer i från. Jag letade reda på min biomamma när jag fått min son för ca 10 år sedan. Tyvärr va hon död. Men jag fick kontakt med hennes föräldrar och syskon. Senare också min biopappa. Vi hade en underbar kontakt, men har lämmnade tyvärr jordelivet i början av året.

Om nån vill lägga till mig på msn går det bra. E glad att jag fann denna tråden :D

katrin_bengtsson@msn.com

*ju fler vi e tillsammans**sjunger lite* :)

En mycket bra tråd! Jag har inte trättat så många som e svenskadopterade. Kul att disskutera lite om erfarenheter här :)

Jag har i alla år vetat om att jag varit adopterad. Ingen hemligt alls, men inte heller nåt som vi pratatde om. Ett par månader efter att jag fött min son, bestämmde jag mig för att ta tag i saker å ting å leta reda på min biomamma. Hennes personnummer hade jag snokat reda på ett par år innan :) Detta va 96. Hon dog 94, så jag hann inte träffa henne. Men jag fick kontakt med hennes föräldrar å syskon. Vi pratar inte så ofta med jag vet var de finns å det e underbart för mig eftersom jag hela livet har haft funderingar om henne.

Min biopappa letade jag reda på ca ett år senare. Vi fick en helt underbar kontakt. Från honom har jag två halvsystrar. Vi e inte lika för fem öre å e helt överens om att blod inte alls behöver va tjockare än vatten. Tyvärr dog han tidigare i år. Sorgen går inte att beskriva... Å jag tänker på han var dag.

Hur ser ER historia ut?

Mina bioföräldrar höll på mycket med alkohol å droger. Men jag har fått reda på att när jag låg i magen använde hon inget.

De visste att de inte hade den rätta miljön för ett barn. F*n vet vad jag hade sysslat med nu... Min pappa dog av leverskador på grund av sitt vilda liv. Han va dock helt ren de sissta åtta åren.

Heobaldia: Jag tycker absolut du ska ta mod till dig att fråga! Det hade jag gjort.

Hoppas det går bra! *styrkekram* :D

Tanken på att han blivit bortlämmnad e inte så kul. Men med tanke på våra historier e det nog det bästa som hänt oss. Jag vet inte vad jag hade sysslat med om jag vait kvar med två bioföräldrar som söp å knarkade.
Jag har haft ett bra liv. Mina föräldrar älskar mig. Finns det nån där ute som har det annerlunda?

Min erfarenhet e att det e bäst att fråga så fort man kan! Eftersom min biomamma dog två år innan jag letede reda på henne, kan jag känna att det saknas en del. Ingen annan än hon kan ju dela med sig till mig om hur det va att ha mig i magen, alla tankar hon hade.

Jag e glad för din skull, Mia, som har den möjligheten att få svar på alla dina frågor. Ta vara på det!

Å välkommen hit :)

Katrin

Den kontakten e lite... sporadisk :) Jag e enormt dålig på att höra av mig, å tvärt om. När vi träffas e det som om det va igår. Jag å min moster står varandra nära fast vi inte pratar så ofta.

Några år innan min mamma blev med mig, flyttade hon till en annan stad. Där träffade hon min pappa. Hon berättade inget för dem. Det va först när hon va död, som de fick reda på att jag fanns. Min bror å jag har aldrig pratat om detta. Å jag tror inte att han har det behovet av att veta som jag hade.

Kontakten med min pappa va.. obeskrivlig! Att det va HAN, det kännde jag så fort jag träffade honom :)
Mins adoptivföräldrar vet inget om detta. De hade inte förstått. Jag har fått signaler om det i en massa år. Man ska va nöjd med vad man har osv. Tyvärr, måste jag säga. Jag hade gärna delat med mig av det här..

Har du träffat fler av dina släktingar nu? Hur reagerar de på dig?

Ok. Jag hoppas att det går bra när det blir dax att bli presenterad :)

Vad skönt att du har deras stöd. Jag vet inte varför, men det e nåt som vi aldrig har pratat om. Alla vet, men ingen säger nåt om det... Jag kan förstå att det kan finnas en avundsjuka fån dina a-föräldrar.
Min biopappa frågade var gång vi träffades om jag behövde pengar. Jag nekade. Men han bjöd var gång på mat å dryck när vi träffades. Det va ju inte för att få extrapengar som jag villa han kontakt :)

Min son har träffar honom, men han vet inte sanningen. Han vet dock att jag e adopterad, men har fortfarnade inte helt greppat betydelsen av det.
Å dina barn? Ska du berätta?

Kanske han kommer med frågor om det när han e lite äldre. Jag väntar på att min som ska fråga mer. Han tänker på saker läääng, å sen kommer frågorna när han funderat klart.

Jag håller med dig om teorin om pengar. Tyvärr kan det nog va så att adopterade utnytjar det nya bandet som man fått.

Jag misstänker att du finns i Skåne. Har jag rätt?

Har inte varit här på mycket, mycket länge och undrar lite hur ni har det nu :)