Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Ja, det visste jag ju. Men vi har lyckats diskutera riktigt bra och tråden är inte stängd än! Hoppas inte någon bidrar till stängning nu, genom sitt dåliga humör.

Silentwings: enligt all nätetikett betyder arga gubbar "arg". det kommer du inte ifrån, även om du önskar en annan betydelse.

SilentWings. "Du ar ju ruskigt otrevlig Pellinell. Men tack for ide'n jag kanske ska be dom stanga traden!

Jag haller inte med er och da far jag en javla massa pahopp men det ar okej for er att inte halla med mig? Vilken dubbelmoral!"

Va??? Vad har jag gjort som är ruskigt otrevligt? Nu får du ge dig.

Okej, Silentwings; ett sista kraffttag kring TS:
Du menar att alla länder har sina lagar som förhindrar barnhandel, och att det därför inte speler någon roll om Sverige har avtal med dem. Men om Sverige inte har avtal med ett visst land kanske det fins en anledning, t ex att det landets lagar kring adoptioner inte fungerar så bra, kanske att kandet är korrupt. Tycker du att det bara är att adoptera ändå? Trots att det finns en risk att barnen kanske är stulna?

Mina erfarenheter inskränker sig till att en syster och en mycket nära vän har adopterat, medan en annan mycket nära vän stod i adoptionskö men drog sig ur efter att ha stött på tveksamheter i just barnhanteringen. Så egentligen finns det ju många som vet mycket mer än jag.

Pudelns kärna är just de frågor du ställer; är barn en rättighet? Så mycket rättighet att om jag inte kan få dem själv skall statenbekosta provrörsförsök eller tredje världen tillhandahålla barnen? Kanske. Eller kanske inte? Jag vet inte, men välkomnar diskussion.

Tack själv Jennie, för att du var en av ganska få som är personligt inblandad och ändå klarade att diskutera vettigt.
Det är en jätteviktig fråga som inte nog kan belysas.

Långväga; Ja, jag vet inte. Jag är medveten om att mina åsikter kommer från en hjärna inneboende i en kropp som kan få biologiska barn, och jag har därför inte känt den där sorgen. Lätt för mig att tycka en massa, alltså.

De är sant, Lilith, det du beskriver det i inlägg 224. Det vet jag hur det känns. Men adoption är ändå väldigt främmande för mig, och det kan jag ju kosta på mig att låta det vara för att jag kan få "egna" barn.

Jag fattar inte heller, Utopia. Om man inte kan få biobarn väljer man att adoptera för man vill ha barn, det är ju självklart. Men om man kan få biobarn och ändå väljer att adoptera t ex ett tredje barn, vad skall man då ange för skäl? Det kan ju bara vara för att man vill hjälpa ett barn som redan finns, eller? Och det skulle man alltså inte få? Jag tycker nästan det är värre att barnen som adopteras enbart skall tillfredsställa MIN önkan att få barn, vore det inte bättre om jag i första hand tillfredsställde deras önskan att få ett bra hem? dvs hjälpa dem, dvs välgörenhet? Eller har jag fel?

Håller med om att tråden enbart hör hemma under Etik, vem har varit beskäftig och flyttat den? Detta handlar inte om adoptioner på det sätt som diskuteras under adoption.

Ja, och jag instämmer i hennes undran, Lilith.

Jag har aldrig fattat den klyschan, förklara, kära Lilith! Vadå tjockare än vatten? vad skall vatten symbolisera?

Hmm, tack.
Kolla nu i din GB och kom in i Dagens Dumtråd.