Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Silentwings säger ju emot sig själv!

Vilken tur for mig att jag kan fa 10 barn imorgon om jag vill. Fran stallen och manniskor som tycker att det ar underbart att nagon ar villig att gora det jag och manga andra gor. Fran manniskor som inte vill nagot hellre an att deras barn far vaxa upp i min familj i landet dar jag bor med alla forutsattningar vi kan ge ett barn.

Alltså folk är tacksamma för det han/hon gör. Pepparkaka till dig Silentwings

Sedan nästa stycke
Det har aldrig varit tanken att skaffa adoptivbarn for att bedriva nagon jakla valgorenhet, det ar vissa andras tolkningar har inne

Men är folk tacksamma eller icke?

Du ÄR ju arg! Röda arga gubbar och stora bokstäver.

Givetvis inte. Men att säga att folk är självgoda är ett lindrigt påhopp.

Tragiskt i alla fall med folk som skryter om hur tacksamma andra är över deras filantropi. Är det inte den egoistiska längtan efter ett eget barn som gör att man adopterar? Det var det som gjorde att vi adopterade i alla fall.

Kanske mindre tur för de tio barnen förresten

Xsa
Fin beskrivning av dig och ditt barn och hur era vägar korsades till lycka för båda!

Jo, givetvis Pellinelli. Jag är inte insatt, men jag vet att det händer i många länder och det är otäckt. Vi adopterade från ett land i Mellanöstern och senare har jag hört otäcka historier, om barn som stulits från föräldrarna och sålts till skrupelfria illegala adoptionsligor. Det är OERHÖRT viktigt att gå genom säkra, staliga kanaler och inte som Silentwings skriver, bara att åka och hämta.

Att säga att du verkar arg är inget påhopp, vännen. Det ser du snart i mailen.

Nej, det var tydligen viktigt att alla höll med om varför man adopterade, men det ÄR ett känsligt ämne, annat kan du inte ha trott, Pellinelli när du startade tråden.

Ja, en väg är ju att bara adoptera från barnhem, och inte från "baby agencies". I Asien är det "vanligt" med baby brokers, som reser runt på landsbygden och förvärvar barn för illegala adoptioner. (vanligt inom sitationstecken för hur vanligt det är vet jag inte exakt). Men de statliga eller kyrkliga barnhemmen handlar normalt inte med barn utan får i sin vård övergivna barn, hittebarn.

Jaha, du har rätt att lägga in arga gubbar men vi har inte rätt att tolka dem som att de är arga!?
Du är en spännande person, Silentwings.

Att diskussioner så ofta spårar ur!!
Varför är det så svårt att förstå att man kan tycka olika?

Jag har inte sagt att jag är nedvärderande! Du lägger ord i mun på mig, Silent Wings! Och vem är du att kalla mig nedvärderande? Du känner ju inte mig!

Nu tittade han på mig igen! Mamma!!! Säg åt Tobbe att han inte får titta på mig. Mamma! Han tittar på mig!



Nån som vill diskutera adoptioner?

Pellinelli, vad har du för erfarenheter av adoption? Jag tycker att din trådstart är tänkvärd och spännande, det väcker tankar hos mig som jag inte haft förr. Funderingar, frågor. Gör vi rätt som förutsätter att det ska finnas en tillgång på barn?
Å andra sidan - är det rätt att bara fertila ska ha rätt att få barn? ÄR barn en rättighet?

Om man tror att "vännen" är nedvärderande, ja då vet jag inte hur jag ska uttrycka mig. Vännen använder jag i ett fredstrevande syfte, försöker sträcka ut en hand. Men ska även det misstolkas, ja, då får det vara för mig.

Menar du att det är okej att adoptera även från länder där det förekommer barnhandel? Eller menar du bara att alla adoptivföräldrar inte bor i Sverige och därför adopterar från det land de bor i? För det är väl rätt självklart? Jag och min dåvarande make bodde i Jordanien när vi adopterade.

Är barn en rättighet? Nej, kanske inte. Men ofrivillig barnlöshet kan man nästintill betrakta som en själslig sjukdom, och sjukdomar har man rätt att få vård för. Vad sägs om den konstruktionen?
Jag har inte varit ofrivilligt barnlös själv, men min exmake var det och att se hans sorg och vånda över att inte kunna få barn, det gjorde att jag ser barnlöshet som ett tillstånd man behöver hjälp med.

Adoption var främmande för mig också, tills jag gifte mig med en man som inte kunde få biologiska barn. Jag kunde, det visste jag, men inte han. Då fick jag lära mig att tänka på varför det var viktigt för mig med biologiska barn, och jag kom fram till att det var mindre viktigt. Det viktiga var att vi fick ett barn tillsammans. Och det fick vi. Tyvärr finns inte barnets pappa i vårt liv längre men barnet har fått tre syskon och är exakt lika mycket mitt barn som de andra tre.

Då är vi överens i det i alla fall, Silentwings.