Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Den sena timmen gör att jag inte hinner läsa hela tråden, men eftersom ämnet står mig varmt om hjärtat så svarar jag ändå.

I en drömvärld fanns inte adoption ö h t. För i en drömvärld blev barn bara till när de var önskade och alla föräldrar hade möjlighet att ta hand om sina barn. Nu är det tyvärr inte så, utan av olika skäl känner många att de inte kan ta hand om det barn som fötts. Därför finns adoption. Och jag tycker det är rätt.

Men givetvis ska inte adoptioner ske hur som helst. De ska ske utifrån barnets bästa. Adoption finns i första hand för att barn behöver föräldrar, inte för att alla vuxna ska kunna få barn. Adoption där det fungerar som det ska förenar dock dessa två, förenar barn som saknar familj, föräldrar och ett eget hem med vuxna som vill bli föräldrar och som av olika skäl ser adoption som ett bra sätt att bli det på och som anses ha förutsättningarna som krävs för att ge det adopterade barnet vad det behöver.

Tillägg:
Åtminstone när det gäller de utlandskontakter som Sverige samarbetar med så har den biologiska mamman först en tid på sig att ångra sitt beslut att lämna barnet för adoption, kanske har hon hittat sätt att kunna ta hand om det... sedan söks efter familjemedlemmar och släkt som kan ta hand om barnet... därefter söks adoptivföräldrar inom det egna landet... och först därefter blir internationell adoption aktuellt. Så barnen "ges chans" att få en familj och ett hem nära sitt ursprung i första hand.

Ytterligare ett tillägg:
I adoptionsavgiften ingår normalt även bistånd och hjälp till barnhemmet, till barnsjukhusen, till mördrahemmen osv, så att även de mammor som önskar behålla sina barn och även de barn som blir kvar på barnhemmen får hjälp och större möjligheter.

Sallisen, jo det kan vara fel om man gör det som välgörenhet, ett barn ska aldrig behöva känna tacksamhetsskuld till sina föräldrar för att de tog hand om det. Så visst kan det vara fel att ta hand om ett föräldralöst eller övergivet barn.

Ang det som skrivits i tråden att adoptivföräldrar inte funderar över de etiska och moraliska aspekterna av adoption så säger jag emot det å det bestämdaste. Nu är det obligatoriskt med föräldrautbildning inför adoption, innan man ö h t kan få medgivande, och även tidigare så gick de flesta en sådan utbildning/kurs. I alla fall de senaste 10-15 åren. Och där tas även dessa aspekter upp och diskuteras och vrids och vänds på...

I Sverige: antagligen _ingen_ numera eftersom man inte får medgivande om man anger "vi vill hjälpa ett barn" som skäl till varför man vill adoptera. Men dels ser inte rutiner och regler runt adoptioner likadana ut i alla länder, och dels besvarade jag ju det du skrev om att det aldrig kan vara fel att hjälpa ett föräldralöst och/eller övergivet barn. Jo, det kan det alltså...

F.ö, vår son är definitivt lika mycket vårt "eget" barn som om jag själv fött honom.Jag håller med, det är en viktig sak att diskutera. Och jag tycker också, av det jag läst, att diskussionen har hållts på en god nivå.

Pellinell. Jag upplever att många varande eller blivande adoptivföräldrar sätter taggarna utåt väldigt snabbt då de möter åsikter som antingen är negativa till adoption eller helt enkelt inte odelat positiva. Vilket är synd eftersom det lätt ger intryck av att vi som adopterar inte vill ta in de dilemman som faktiskt finns, att vi stänger allt sådant ute och bara bryr oss om att vi får/fått barn. Jag tror sällan att det är så egentligen, men det kan som sagt upplevas så då många, antagligen för att skydda sig själva, direkt sätter upp händerna och avvärjer sig.

Jag anser att vi gjort rätt som adopterat vår son. Men det utesluter inte att jag kan se de negativa aspekter som finns kring adoption i stort. Det är inte självklart att de adopterade barnen får ett bättre liv i sina nya länder och nya hem än om de inte adopterats, det vet vi ju faktiskt inte. Det är inte heller självklart att alla adoptioner går rätt till och följer barnkonventionen t ex, att blunda för att det förekommit och fortfarande förekommer skumraskaffärer och oetiska adoptioner är antingen okunnigt eller naivt. Jag är glad att bo i ett land där de som förmedlar adoptionerna är noga kontrollerade och där alla adoptioner följs upp noggrannt av myndigheterna, glad att bo i ett land där privat adoption är i princip omöjligt osv.

AndreasA, nu hann jag inte se din tråd och vet inte hur du och andra formulerade sig. Men det är inte helt otänkbart att det kan vara så..... Negativa åsikter om adoption kan upplevas kränkande för en som har adopterat eller ska göra det och någon moderator kan säkert se det på samma sätt.
Dock får vi inte diskutera enskilda ärenden så det är väl bäst att sluta.

Cecilia, adoptioner finns i första hand för att barn behöver föräldrar. Inte för att vuxna vill ha barn. Sen att man väljer att adoptera, ja det beror såklart (i de flesta fall då) på en längtan efter att bli förälder, för att man vill ha barn...

junimagi. Adoption ser olika ut i olika länder och via olika organisationer. Som enskild person saknar du oftast möjlighet att kontrollera uppgifterna kring barnets lämnande. Det är myndigheterna som har insyn i det. Och denna insyn är olika tillfredsställande i olika länder tyvärr.

Utopia, tror jag,s krev om kostnaderna. Och det stämmer, åtminstone när det gäller Sverige och de flesta andra länder i vår del av världen, att man inte betalar _för barnet_ Det vore barnhandel som tack och lov är förbjudet (men tyvärr ändå förekommer *ryser*). Man betalar för det som är runtomkring. Läkarkostnader, administration, lönekostnader, lokaler, domstolsförhandlingar, transporter, resor...

Ang att inte veta om det är nåt fuffens: Sverige har inte koll på allt som sker i de olika givarländerna. Såklart. Men Sverige samarbetar helle rinte med hela länder utan med olika organisationer, olika barnhem, olika kontakter i länderna. Och dessa kan Sverige ställa krav på vad gäller dokumentation och insyn. Och när man väl är inne i adoptionsprocessen och valt utlandskontakt så får man ta del av det som pågås just vad gäller regler, rutiner, dokumentation, krav osv. Numera tycker jag att man som svensk adoptionssökande kan känna sig trygg med att adoptionerna gått rätt till.

Mjao, det är just det som är grejen: att man INTE adopterar för att man vill göra skillnad fåör barn i t ex kina eller namibia så det går inte att jämföras med att skänka pengarna som bistånd (även om de flesta som adopterar _även_ ger bistånd). Utan man adopterar för att man vill ha barn, och såklart är inte att skänka 100.000 till t ex Rädda Barnen en väg att få barn på. Adoption är däremot en väg att få barn, och myndigheter och organisationer set till så att denna adoption sker utifrån barnets bästa. Hur mycket man än vill ha barn så får man inte adoptera om adoptionen inte anses vara i enlighet med barnets bästa.

Det är inte alls konstigt att få adopterar innan de försökt få barn på egen hand. Let´s face it, det är i normalfallet både billigare, snabbare, enklare och mindre påfrestande att få barn sängkammarvägeb. Dessutom slipper man i regel bli ifrågasatt för sitt val av sätt att bilda familj på utan folk som inte har den blekaste aning om vad de snackar om.

Ni vet väl att det inte är OK att diskutera enskilda ärenden och anmälningar i forumet???

Ang detta med att adoptera som välgörenhet så känns det meningslöst att ens fortsätta försöka förklara felet med det, de som vid detta laget inte insett att och varför det inte är OK att adoptera som välgörenhetsprojekt och att de som visar upp det motivet därför inte blir godkända, ja de lär inte förstå det om vi så tar det 3, 7 eller 13 varv till...

Som jag skrivit innan: detta ÄR en viktig och högst relevant diskussion. Det är synd att tråden utvecklades som den gjorde, men den höll sig på mattan ganska länge tycker jag. Jag tackar för den vettiga diskussion som trots allt blev och som höll sig i ganska många sidor. Även om man tycker att internationell adoption är rätt och kanske även adopterar själv så får vi inte vara naiva och blåögda och sluta ifrågasätta, tänka, känna och fundera.... för barnets bästa går trots allt före vuxnas längtan efter tillfredsställelse i form av barn.

Tack för mig.

Klart jag inte kan hålla mig *s*

En snabbis: Lilith, det är socialförvaltningen/familjerätten i ens hemkommun som gör hemutredningen.