Jag har aldrig varit en särskilt orolig mamma. Men när det kommer till det här är jag supernojig. Om man ramlar och slår sig läker skadan snabbt, men ett barn som får fel start i skolan, inte får kompisar eller har svårt med det sociala kan få men för livet. Ett skrubbsår kan snabbt plåstras om, men det är inte lätt att få bra självkänsla om man från början blir den som inte får vara med. Jag har själv aldrig blivit mobbad eller varit utanför, men blir fortfarande så ledsen om jag känner mig lite åsidosatt någon gång. Det är hemskt! Hela min själ skrynklas ihop till ett russin av den känslan.

När man får barn i skolåldern möts man av fler och fler svåra situationer som man måste ta ställning till. Man måste få sina barn att förstå hur det fungerar i världen. Vad som är okej, vad som inte är okej och hur man är en bra kompis. Det är inte alltid helt enkelt. Och för varje år som går uppkommer det fler gråzoner att handskas med på rätt sätt.

För att vara helt ärlig… Följer någon vuxen regeln att ALLA ska få vara med? Vem ställer sig upp på jobbet när det börjar närma sig lunch och ropar ut att ”alla får gärna hänga med mig och äta!”? En vuxen väljer sina vänner på ett sätt som vi ibland inte tillåter våra barn att göra. Det är klart att man inte ska vara elak. Men det har hänt att jag helt och hållet har förstått mina barn när de inte vill leka med vissa andra barn. Jag vill inte pränta in i mina döttrar att de måste umgås med någon som är hårdhänt, otrevlig eller någon som de kanske bara inte alls vill vara med. Om jag själv skulle bli hoptvingad med någon vuxen som jag tyckte var konstig eller som slog mig så skulle jag till slut tro att det var mig själv det var fel på.

Alla föräldrars mardröm är att ens egna barn ska bli utanför. Men allt är inte svart eller vitt. Man kan kräva att ingen ska vara dum, men man kan inte begära att alla ska älska alla. Så vad säger man om ens barn plötsligt får press på sig från föräldrar och skolan att de måste leka med ett barn som de inte gillar, inte tycker är snäll eller helt enkelt inte klickar med? Som vuxen hade man aldrig ställt upp på en sådan sak.

Jag vill understryka att detta inte är ett problem som jag tampas med personligen just nu, men jag tycker att det är intressant att ta upp frågan. Ska man kräva av barnen att alla alltid ska få vara med? Och borde inte vi vuxna i så fall bete oss på samma sätt?