Konfrontera otrohet. Vad hade du gjort utifrån given info?

Precis, man börjar med lite psykologisk krigsföring, låter dem svettas en stund. Lägga fram sak efter sak och se hur de snärjer sig i sina egna lögner.

Ja den modellen skulle faktiskt ge mig ett bra avslut.

Skulle ju njuta av det faktiskt 

Bara det inte sätter bittra spår i mig.

Känner mig ändå kontrollerad i situationen

Du har barn.

Du har barn tillsammans med ditt ex.
Du valde själv den personen som pappa till dina barn.

Vad tycker du själv är det bästa och klokaste valet för dina barn och dig själv;
- att lägga ditt fokus på dina barn och deras fortsatta liv och uppväxt?
- eller tycker du det är klokare och viktigare att du gör ditt eget val att strunta i barnen för att fokusera på ditt ex och på din konflikt med honom?

Om du inte klarar se vilket val som är bäst för dina barn,
tänk då på vilket som skulle vara ditt bästa råd till din syster eller din närmaste vän,
skulle ditt råd vara att sätta barnen först eller att sätta sin egen konflikt och sin längtan efter hämnd först?

Jag gör inte avkall på barnen tvärtom får dom ännu mer närhet och kärlek i denna stund medan mitt ex mer eller mindre gör det motsatta 

Tittar vi objektivt på situationen så upplever jag att mitt ex lider mest i rådande stund. Svårt att hålla orken uppe och svårt att kontrollera irritationsnivån 

Jag tror ärligt talat man blir bitter oavsett när man blir utsatt för otrohet :( Huvudsaken att du bestämmer dig för en taktik, oavsett hur den ser ut, då tror jag att du kommer att känna att DU är i kontroll här, för det är du. Inte han.

Jag fattar att du är arg och sårad men ska man vara krass är det väl fasen så mycket bättre att han valde att avsluta NU än att det gick så långt att det fanns en sliskig otrohetshistoria med sex, lögner och sjuhelvetes svek... ? Eller?

Vas spelar några diffusa sms , småflirt etc för roll egentligen i det långa loppet om ingenting faktiskt hände? 

Visst du är sårad men det finns grader i helvetet också ..

Att skälla ut honom efter noter kommer inte hjälpa dig i ert vidare samarbete kring barnen. Det får du faktiskt så lov att tugga i dig. Då är det i slutändan du som kommer vara den bittra kaninkokerskan han gjorde rätt i att lämna.
..

Skrik , gråt, vråla, var arg, men ta inte ut det på honom. 

Ni har barn tillsammans alltså ska det finnas ett samarbete x antal år framåt. Om du går "all in" och skäller, morrar och skriker kommer samarbetet att bli lidande och med det era barn. 

Jag säger inte att du ska strunta i att göra något för otrohet är det värsta som finns.

Hade jag varit dig (och varit 200% säker på att otrohet förekommit) så hade jag vid ett bra tillfälle l helt enkelt sagt "jag vet att du har ljugit för mig och det är inget jag accepterar. Vi ska samarbeta om barnen i x antal år och du ger fan i att ljuga för mig igen under den tiden!"
När jag sedan vänt för att gå hade jag kastat över axeln "hälsa nn" och så klart tjejens namn för att få den där klämmen att du faktiskt VET.

Efter det hade jag fokuserat på att gå framåt i livet. 

Jag kan förstå att det inte känns kul att han har haft kontakt med någon annan men låter inte som han hunnit till fullskalig otrohet utan istället valde att göra slut.
Kanske kontakten gjorde att han förstod att kärleken mellan er var över eftersom han kunde flirta med någon annan.

Så var det för mig. Min sambo och jag hade det tufft men jag var väldigt osäker på vad jag ville.
En kille som jag träffade via ett intresse jag utövade fick mig att förstå att kärleken var över för att jag hellre ville vara med honom än med sambon.
Jag gjorde slut innan något hände mellan oss.
För mig var detta inte otrohet utan det blev som en del av mitt uppvaknande. Jag hade nog inte haft känslor för sambon på ganska länge men var för feg att inse det...vårt förhållande hade tagit slut oavsett  men kontakten med killen fick mig att inse det fortare bara.

Du säger att det inte varit sex involverat?

Alltså har maken fått känslor för någon annan, och valt att avsluta nuvarande förhållandet?

Och folk vill skrika och gorma åt honom, kalla honom för avskrädeshög?

Varför?

Någon skrev "Efteråt hade jag informerat varenda person vi känner, i sinom tid, om vad han haft för sig." men va? Han har ju inte haft för sig något, om inte sex förekommit? Låter som att han blivit förälskad och försökt sköta det hela relativt snyggt?

Alltså. Man kan inte polisa över känslor, inte heller äga andra människor. Vill en person ut ur ett förhållande så står det denne fritt. 

"there'll be no strings to bind your hand, if my love can't bind your heart" - från en hyfsat poppis 80_talslåt. You know?

Det är upp till envar att SE TILL så ens partner har det så bra att denne inte VILL lämna.

Så jag tycker du ska sörja över det du förlorat, och försöka göra det bästa utav ditt nya liv. Var glad över att ex-maken din iaf visat respekten att inte hoppa i säng med någon annan, liksom. 

Men att försöka utmåla dig själv till offer, eller försöka straffa honom? Det kommer du inte må bättre av. Ta en promenad ut i skogen, och fråga sedan ditt ex ifall ni är överens om att samarbeta snyggt så barnen aldrig, aldrig kommer i kläm. Och att trots att han valt en annan väg nu, hoppas du att han respekterar det ni hade, och dig som mamma till barnen. Sedan säger du att efter de premisserna, så tror du att allt kommer bli ok!

Inte säkert att han upplever skam? Som många andra sagt så är det inte alla som likställer det som du målat upp som otrohet.

Dessutom är det folk som gör skillnad mellan "serie-otrohet" (=sex med folk vid sidan om bara för att ha sex, utan tanke på att göra slut med sin partner, tryggt förvissad om att aldrig bli påkommen), samt att falla / bli kär i någon annan (samt i vissa fall test-köra bilen så att säga, innan man vågar lämna fru och barn). Det senare är otrohet, ja - men i syfte att itne såra frun och riva upp barnens liv i onödan, innan man är säker. 

Alla som säger "man måste göra slut FÖRST, sen kan man hitta en ny" borde veta att det inte är så livet fungerar. Känslor kan uppstå där man minst anar det. Och då gäller det att backa i tid, eller, om man faktiskt vill ut ur nuvarande förhållande och testa på något nytt, att sköta det så snyggt som möjligt.

Verkar som TS ex-man skött det hela relativt snyggt? Det är med 100% hur han känner det, iallafall. Så tror inte han kommer uppleva skam, faktiskt. Kanske ledsamhet över att du funnit ut, eftersom han inte ville såra dig med sanningen... 

Jag förstår att du sörjer. Men samtidigt tycker jag att du ska försöka se på saken på så moget sätt som bara möjligt. Har ditt ex månne försökt göra det bästa av en för honom svår situation?

Tack hörni för bollplanket. Grymt med goda åsikter i alla riktningar.

Alltså tänk er detta.

Min sambo gjorde exakt detsamma nyligen.

Helt plötsligt en dag sa sambon att mina känslor för dig är borta, jag älskar dig inte längre.

Min reaktion: Men vänta nu, vi låg ju med varandra iförrgår ? Och på ditt initiativ dessutom?
Vi är ju lyckliga trodde jag?.vi har ju små barn ?
Jag fick initialt en total chock som höll i sig några dagar som sedan övergick i en reaktionsfas där jag nu befinner mig.

För 1v sedan kommer min numer fd partner (vi bor ihop ff) och berättar att dennes pappa fått en allvarlig obotlig sjukdom.

Min fd partner hamnar då i ett chocktillstånd och har nu mest troligt också hamnat i reaktionsfasen.

Vi är således två i kris samtidigt fast av två olika anledningar.

Finns det någon här som varit med om detta elände ?