Vi som till slut blev gravida med IVF
Hej på er och vilket bra initiativ med den här gruppen ivf90!
Herregud vilka kämpar ni är här inne! Så inspirerande och rörande att få läsa om allas resor, tänk att vi nu kommit så här långt efter dessa år av försök med all frustration, sorg och tårar det inneburit. Jag ser både några nya namn för mig och några som jag haft äran att få följa under resans gång, hej hej bästa ni! 😊 Jag joinar er gärna i den här fina gruppen, känns precis som Melsson m.fl. redan skrivit att vanliga gravidtrådar inte riktigt lockar då det är svårt att hitta samma förståelse som man gör med personer som ni som också kämpat, längtat och genomgått IVF. Jag är superdålig på att skriva kort, haha, så här kommer en halv roman för den som orkar läsa.
Ålder: 34
Vecka nu: 13+5
BF: 19 juni 2024
Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 23/1
Tid med ofrivillig barnlöshet: 2 år i mitt nuvarande förhållande och 2 år med mitt ex
Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:
Jag har under mina år som ofrivilligt barnlös inte blivit gravid en enda gång trots regelbunden cykel med ägglossning som bekräftats med tempning och även positiva ägglossningstester. Efter fertilitetsutredning visade det sig att jag har en blockerad äggledare, men läkarna har sagt att eftersom allt annat sett bra ut så borde jag ändå kunna bli gravid med hjälp av den andra äggledaren. Då det inte hänt på 2 + 2 år känner jag dock att något ytterligare fel måste det ju vara, något som svensk sjukvård kanske inte har medel för att upptäcka i dagsläget. IVF:en har i alla fall visat mig att det är bara de ägg som de gjort ICSI med som blivit befruktade i vårt fall, eventuellt på grund av för tjockt äggskal finns det en teori om, men ingenting uttalat från vården varför de ägg som genomgått vanlig IVF inte befruktats.
Hur jag blev gravid:
Jag och mitt ex gjorde efter över ett års försök först en fertilitetsutredning som sagt och sedan ett IVF-försök med en färsk insättning som inte tog sig, och några fler försök blev det inte eftersom vi istället gjorde slut.
Spola fram till nutid och att jag träffat min stora kärlek. Jag berättade väldigt tidigt för honom om min blockerade äggledare med mera och eftersom han också delar samma stora barnlängtan och inte heller hade några barn sedan tidigare så började vi att försöka aktivt nästan på en gång (vilket kändes naturligt eftersom vi ändå varit vänner i 12 år innan vi blev ett par). Efter ungefär ett års försök utan plus på stickan gjorde vi en fertilitetsutredning som visade på samma sak som med exet: allt såg bra ut förutom min ena äggledare som inte har full passage. Eftersom jag nu hade flyttat från Stockholm till Norrland gällde inte samma regler i det här landstinget, så ett års försök gav bara rätt till en utredning men för att få göra IVF krävdes två års försök. Vi hade dock en fantastisk läkare som verkligen kämpade för oss på grund av min blockerade äggledare och att jag redan hade gått igenom en IVF-resa en gång tidigare utan att få barn.
Så vi fick en remiss rätt snart och i maj 2023 fick vi göra äggplock och en färsk återföring. Det blev ingen graviditet av det men vi hade två blastocyster i frysen och väntade bara på att få göra en frysåterföring. Sommarstängt och andra saker som krockade gjorde att nästa återföring dröjde från maj till oktober, vilket kändes som en outhärdlig väntan. Men i oktober i år fick vi alltså hämta hem en liten flinga från frysen och den 17 oktober fick vi se vårt allra första plus på stickan: vi är gravida! De glädjetårarna hos mig och sambon går inte att beskriva, vilken overklig känsla!
Hur jag har mått så här långt:
Jag har inte känt av någon växtvärk som många pratat om, men de ömma brösten kom rätt snabbt och tröttheten och illamåendet slog till omkring vecka 7. Det har varit i princip konstant sedan dess, men börjat mattas av lite sedan vecka 12 ungefär. Psykiskt har det varit svårt att våga tro att det här händer, att det äntligen är vår tur, så det är många saker som jag har nojat och oroat mig för som jag tänker att de som plussat på första försöket kanske inte tänker lika mycket på. Man önskar ju att alla bara kunde få andas ut och njuta när man har blivit gravid, men för mig och flera av er så vet jag att det tyvärr inte varit så. Nu efter KUB-ultraljudet har jag dock en helt annan känsla, att det finns ett äkta hopp och framtidstro att våga planera för att bli tre i sommar.
När har alla BF? :) Vi kanske kan göra en liten lista?
BERÄKNAD FÖDSEL:
ivf90:
Noelani:
Tilltro:
Melsson:
Humlaaan:
Clemmentina:
Vickan31: BF 19 juni 2024
Hur mår du nu, du skrev att du ett tag spydde varannan dag och så? Verkligen fint att du skapade den här gruppen som sagt 