Vi som till slut blev gravida med IVF

? vill bara tillägga att jag inte menade att skriva gravidmagarna. Det var autokorrigeringens version av gravidämnen. 🤷🏼?♀️

Fint att ha er här! Hur har ni resonerat kring att berätta för vänner och familj om IVF-processen? Vi har berättat för vänner, men har väntat med familjerna. Dom bryr sig så mycket om oss (såklart fantastiskt) och det har känts jobbigt att dom nog oundvikligen hade blivit väldigt investerade. Jag har verkligen inte velat att dom ska gå och tänka på hur det går hela tiden eftersom det hade känts som en ytterligare press.. 

Jag hoppar in här med, har inte hängt i IVF-trådarna utan bara varit inne och läst där, men har hängt i en annan tråd med personer som haft svårt att få till första barnet. Känner mig inte alls riktigt hemma i gravidtråden. Så toppenbra initiativ att denna tråd startades <3

Lite om mig och min sambo: Vi är 34 och 35 år gamla och är gravida via IVF, lyckades turligt nog på första insättningen vilket vi är enormt tacksamma för. Vi har även några krigare i frysen till ev syskonförsök i framtiden. Innan IVF (landstingsfinansierat i Örebro) så gick vi privat och fick där hjälp med ägglossningssimulerande (letrozol och ovitrelle) i ca 7 mån, gjorde även spolning privat. Totalt försökte vi ca 2,5 år innan det tog sig via IVF. 

Just nu är jag i v 17 (16+2) och har haft turen att må otroligt bra under hela tiden, jag hoppas att det fortsätter så men det återstår att se :)

Intressant att läsa lite om er IVF90 och Tilltro, Noelani dig har jag liiite koll på sen en tidigare tråd men inte fullt ut. 

Ska bli kul med denna tråd och hoppas fler ansluter som kämpar på just nu<3

Vi har varit väldigt öppna med IVF:en, framförallt med vänner men även berättat för familj, dock var vi lite mer "försiktiga" med familjen, berättade ex inte om insättningen av embryot osv. Har ni berättat för familjen nu? 

Någon mer än jag som upplevde det som att alla frågade "är du gravid, hur gick det" och att man fick en väldig press att berätta om man var gravid eller ej? Jag ångrade faktiskt att vi varit så öppna för alla vänner om processen, för när vi väl blev gravida ville jag egentligen hålla det lite för oss själva, men alla frågade rakt ut och då kändes det inte som man ville ljuga.....

Hej!! 

Jag hoppar också in här, var med i förra men har precis som ni inte velat dela så mycket då jag också blev gravid! 

jag och min sambo försökte få barn i 3,5 år och lyckades på ivf nr 2. Jag har pcos så har haft svårt att ägglossa. Vi har tre blaston i frysen ❄️

Min sambo ville berätta för sin familj och vänner direkt att vi gjorde ivf medans jag inte var lika sugen? jobbigt att uppdatera alla andra för att alla vill veta när man själv knappt vet vad man håller på med. 

slutade såklart i att jag fick uppdatera hans familj trots att det var han som ville berätta
 😂

är nu gravid i vecka 29 (28+0) med en liten pojke ????
ska på tillväxt UL 2/1 eftersom att han låg några dagar efter i storlek , hoppas han växt till sig! Alltid något att oroa sig för!!!

Melsson och Humlaaan, välkomna till tråden ni också! 

Melsson: jag tycker att det var skönt att alla vänner hade koll på vad som pågick och berättade vad som var på gång innan dom hann fråga haha. Men jag hade verkligen inte stått ut med det med min familj. Jag tror på riktigt att min mamma hade gått och tänkt på hur det går med IVF:en varje dag om jag hade involverat henne. Hon hade säkerligen varit finkänslig, men jag hade inte stått ut med tanken på att hon hela tiden gick och oroade sig och liksom tyckte synd om mig. Det fick räcka med att JAG gick och tänkte på det precis hela tiden. Min kille och jag åker bort själva över julen, men när vi kommer hem ska vi berätta för familjerna. Och vi har bokat ett privat ultraljud några dagar innan vi ska berätta så att vi är säkra på att fostret fortfarande lever då. 

Humlaaan: wow då har ni verkligen kommit långt i graviditeten! Relaterar verkligen till oron. Dom flesta gravida är väl oroliga såklart, men tror ändå det är på en annan nivå när man har fått kämpa så för att lyckas bli gravid. Jag antar att du känner en massa fosterrörelser vid det här laget? Hur är det? Har ni börjat förbereda er på något speciellt vis inför förlossningen och den första tiden efter? 

Vi berättade bara för några i min familj och några av mina vänner. Min man ville inte berätta för någon på sin sida... 

De var rätt skönt att ha några som visste som kunde stötta när det inte gick vägen men också skönt att få visste för att slippa massa frågor. Min familj fick dock inte veta när specifika saker skulle ske utan bara i efterhand när tex en insättning var gjord osv. 2 vänner fick vara med på hela resan.

Jag berättade enbart för samma personer om plusset direkt när vi plussade.. fåtal till vid v.12 och min man för sin familj först v.16-17. Vi håller det fortfarande väldigt "hemligt" även fast jag nu imorgon går in i vecka 21. Kommer nog förbli så till födseln.

Jag har väldigt svårt att ta till mig allt trots 4 ultraljud osv varav det sista där läkaren tom gick igenom hela bebisen och visade oss varenda kroppsdel i 30 min... 😅 Känns jobbigt att prata om med andra just därför.. förstår inte heller varför jag inte kopplar.. Någon annan som känner igen sig ? 

Hej på er! Jag hoppar också gärna in i tråden! Har följt olika ivf-trådar de senaste åren men har nog själv inte varit aktiv på ett par år. Vi är nu äntligen gravida i vecka 22+0 efter att ha försökt i många år och sedan 2020 med ivf. Blev gravid efter 6:e ägguttaget och 9:e återföringen. Fyra tidiga missfall/kemiska graviditeter har det blivit på vägen. Har fortfarande svårt att ta in att vi är gravida och har kommit så här långt. Går inte en dag att jag oroar mig men det är nog bara så det är när man som vi kämpat länge.