Vi som till slut blev gravida med IVF

Fint att ha er här! Hur har ni resonerat kring att berätta för vänner och familj om IVF-processen? Vi har berättat för vänner, men har väntat med familjerna. Dom bryr sig så mycket om oss (såklart fantastiskt) och det har känts jobbigt att dom nog oundvikligen hade blivit väldigt investerade. Jag har verkligen inte velat att dom ska gå och tänka på hur det går hela tiden eftersom det hade känts som en ytterligare press.. 

Melsson och Humlaaan, välkomna till tråden ni också! 

Melsson: jag tycker att det var skönt att alla vänner hade koll på vad som pågick och berättade vad som var på gång innan dom hann fråga haha. Men jag hade verkligen inte stått ut med det med min familj. Jag tror på riktigt att min mamma hade gått och tänkt på hur det går med IVF:en varje dag om jag hade involverat henne. Hon hade säkerligen varit finkänslig, men jag hade inte stått ut med tanken på att hon hela tiden gick och oroade sig och liksom tyckte synd om mig. Det fick räcka med att JAG gick och tänkte på det precis hela tiden. Min kille och jag åker bort själva över julen, men när vi kommer hem ska vi berätta för familjerna. Och vi har bokat ett privat ultraljud några dagar innan vi ska berätta så att vi är säkra på att fostret fortfarande lever då. 

Humlaaan: wow då har ni verkligen kommit långt i graviditeten! Relaterar verkligen till oron. Dom flesta gravida är väl oroliga såklart, men tror ändå det är på en annan nivå när man har fått kämpa så för att lyckas bli gravid. Jag antar att du känner en massa fosterrörelser vid det här laget? Hur är det? Har ni börjat förbereda er på något speciellt vis inför förlossningen och den första tiden efter? 

Vi berättade bara för några i min familj och några av mina vänner. Min man ville inte berätta för någon på sin sida... 

De var rätt skönt att ha några som visste som kunde stötta när det inte gick vägen men också skönt att få visste för att slippa massa frågor. Min familj fick dock inte veta när specifika saker skulle ske utan bara i efterhand när tex en insättning var gjord osv. 2 vänner fick vara med på hela resan.

Jag berättade enbart för samma personer om plusset direkt när vi plussade.. fåtal till vid v.12 och min man för sin familj först v.16-17. Vi håller det fortfarande väldigt "hemligt" även fast jag nu imorgon går in i vecka 21. Kommer nog förbli så till födseln.

Jag har väldigt svårt att ta till mig allt trots 4 ultraljud osv varav det sista där läkaren tom gick igenom hela bebisen och visade oss varenda kroppsdel i 30 min... 😅 Känns jobbigt att prata om med andra just därför.. förstår inte heller varför jag inte kopplar.. Någon annan som känner igen sig ? 

Clemmentina: wow vad häftigt att känna sparkar på utsidan också! Längtar till det! Hoppas att det går bra hos barnmorskan idag och att ni får lyssna på hjärtat som ni önskar. 

orkidé8181: verkligen förståeligt att det börjar bli tyngre och tröttare nu! Har ni planerat för när du ska gå på ledigt? Ska du trappa ner eller går du från heltid till ledigt? 

Melsson: vi har absolut en nära relation! Hon verkar däremot inte minnas överdrivet mycket från sin graviditet haha.

Gud vilken lättnad och glädje att allt såg bra ut på RUL! Och underbart med en liten flicka, grattis! Även om det inte spelar någon roll kan det vara härligt att börja fantisera om namn och sånt. Sa barnmorskan något om när du förväntas börja känna sparkar? Jag har också moderkaka i framvägg och räknar ner tills jag kan börja känna fosterrörelser även om jag vet att det nog inte kommer hända förrän efter vecka 20!