Vilja ta över mammans plats?

En gammal tråd men i alla fall, frågeställningen är intressant. Därför att jag tycker att du missar en fråga Brumma. Nämligen vad pappan vill. Tror det är vanligare att pappan förväntar sig att hans nya ska ta en mammaroll i hans nya familj. Och att han dessutom är tydlig med det mot sitt ex.

Bra att det inte stämmer i din familj. Du verkar ha ett sunt sätt att se på saken. :)

Tycker mest det är konstigt att vissa styvmammor är så oförstående till att mamman kan tycka det är jobbigt. Men så har de då kanske inte heller sett eller hört hur deras man, barnets pappa, betett sig mot barnets mamma.

Min erfarenhet är att det väldigt ofta finns logiska förklaringar till varför folk beter sig på ett visst sätt. Men har man inte sett det som triggar reaktionen så ser man inte heller logiken.

Vet inget om er situation förstås men ändå märkligt att så många mammor beter sig illa helt utan anledning om man får tro familjeliv...

Nu inser jag att FL inte på något sätt representerar snittet i Sverige men ändå intressant att de problem som uppstår i nya familjer nästan alltid läggs på barnens mammor här. Och som styvmamma känner man förstås till allt om situationen. Är ni med varje sekund som era nya män kommunicerar med sina ex?

Kan nämna en rätt talande situation som hände mig. Det var en helg barnet skulle vara hos sin pappa. Det var ett speciellt tillfälle för mig och jag frågade pappan om barnet kunde vara med mig den helgen. Fick okej på det. Ett par veckor senare kom pappan på att den nya hade bokat en semesterresa just den helgen vilket han vetat om länge men glömt när jag frågade. Då krävde han att jag skulle ställa in mina planer så att barnet kunde åka med. Hans nya fick aldrig infon att barnet skulle vara med mig den helgen. Inte heller att han glömt och lovat mig. Så när jag faktiskt stod på mig enligt den överenskommelse vi faktiskt gjort såg det förstås ut som att jag inte lät barnet åka med av ingen anledning alls. Vilket hon antagligen tror fortfarande.

Aldrig okej att bete sig illa mot någon. Men vad menar du med att bete sig illa? Förstår inte hur många tillfällen det kan finnas att bete sig illa mot er bonusmammor? Hur ofta måste ni träffas liksom?

Det kanske faktiskt funkar så hos er. Bra i så fall. Men det kan också vara så att den nya TROR att det funkar så.

Om det funkar för er alla är det toppen så klart. Hade jag varit mamman hade jag känt mig ganska utlämnad i den situationen. Att ni hela tiden är två mot en på något sätt och att hon har valt att skaffa barn med din man, inte med dig. Men jag antar att ni kommer väl överens alla. :)

Du vill få det till att bonusmammor på nåt sätt är ett "godare" eller "ädlare" släkte än biomammor. Ja det finns biomammor som är bittra och avundsjuka och låter det gå ut över barnen. Likaväl som det finns "bonus"-mammor som vill manövrera ut biomamman eller som helt enkelt inte är snälla mot barnen. (det har jag läst många styvbarn som berättat om här på familjeliv). I båda fallen finns bakomliggande "fula" känslor. Det finns avundsjuka och egoistiska typer i båda lägren. Du kanske har träffat på fler biomammor som beter sig illa, men det betyder inte att det är nån rättvisande bild av hur det egentligen är.

Vad hände?

Bonusbarnen är väl kärleksbevis från sin partners förflutna .

Det skulle var för sorgligt annars. Tänk barn som tillbringat sina första år med föräldrar som inte älskar varandra.

Det bästa är ju att barnen som kommer till världen har två föräldrar som älskar varandra, att man sedan glider ifrån varandra och inte fungerar ihop är en helt annan sak