Faymes dotter fick RS-virus: "Jag trodde att min bebis skulle dö"

Fayme Elméns dotter insjuknade i RS-virus. Nu berättar hon för Familjeliv om vad som hänt, och hur de mår nu.


I mitten av oktober insjuknade Fayme Elméns dotter i RS-virus – en sjukdom som ökat kraftigt och ovanligt tidigt i år. – Jag trodde att min bebis skulle dö, berättar hon för Familjeliv.

Faymes dotter insjuknade i RS-virus

Allt började med att Sally fick hosta efter att hennes syskon varit sjuka. Dagen efter, under en onsdag mitt i oktober, fick hon feber, vilket fick föräldrarna Fayme och Moltas Elmén att snabbt åka in till akuten. Men efter fem timmar och några undersökningar på akuten fick de åka hem igen, men med en inhalator med koksalt i som skulle få Sallys andning att bli lättare.

– Jag har varit inlagd med ett litet barn på grund av andning tidigare så jag visste att jag skulle hålla utkik på andningen och eventuella indragningar, utöver allmäntillstånd och feber, säger Fayme till Familjeliv.

Under fredagen blev hostan och indragningarna värre, vilket fick Fayme att åka tillbaka till akuten under kvällen. Efter åtta timmar på akuten lades de in för övervakning, då Sally nu, utöver de andra symtomen, inte heller orkade äta som vanligt.

– Jag var fortfarande väldigt lugn här. Sally var trött och hostig men jag kände igen henne och det var inget som var läskigt, berättar Fayme.

"Hela kroppen skakade till när hon försökte andas"

På lördagskvällen blev Sally sämre och hon fick då hjälp med syresättning, men läget blev inte bättre. Sally fick då en näsgrimma, som skjuter ner varm och fuktig luft i lungorna, för att hjälpa henne att få ut koldioxiden och få loss slem som bildats. Hon får också en sond som sätts in genom näsan, för nu orkar hon inte amma längre. Men trots hjälpen Sally fick blev hennes värden allt sämre. Den lilla kroppen var fylld med koldioxid hon inte kunde göra sig av med:

– Hon hade väldigt tunga indragningar och hela kroppen skakade till när hon försökte andas, säger Fayme.

– Vi sög snor ur hennes näsa tills det kom blod. De stack henne i huvudet, i handen, foten och i armen – och hennes värden blev bara ännu sämre.

Fayme

"Det var genomvidrigt"

De blev tilldelade ett akutrum där läkare från både intensivvårdsavdelningen, IVA, och neonatalavdelningen slöt upp för att ta vidare beslut om Sally. Då hade hon kräkts kraftigt och de diskuterade om att flytta henne till barnintensivvårdsavdelningen, BIVA.

– Sally skrek i tre timmar den natten – utan en enda paus – medans dom försökte sticka henne, och jag vaggade henne, säger Fayme och fortsätter:

– Jag höll på att kräkas och svimma. Det var genomvidrigt.

Efter många misslyckade försök gav de Sally lugnande, och hon kunde då somna efter ytterligare en timme av skrik.

– Då hade hon ventilerat ut koldioxiden själv. Hon skrek sig friskare.

Fayme berättar vidare att det var två osäkra dagar som följde efter den natten. Sally var blek och trött. Hon hade fortfarande svår hosta och tung andning. Hon sondmatades och behövde fortfarande hjälp med syresättning och inhalator för att lösa upp slem.

"Jag trodde min bebis skulle dö"

En vecka efter insjuknandet fick Fayme och Sally tillåtelse att åka hem, men med inhalatorn med sig. Sedan dess har Sally dalat i vikt och amningen har de fått introducera på nytt. Lite hosta finns kvar, men trots det är hon idag en pigg och glad bebis.

– Jag trodde att min bebis skulle dö under lördagsnatten den 17 oktober. Jag sov ingenting på fyra nätter. Men det går, i de flesta fall, bra.

– Nu, en månad senare, är vi friska och väldigt, väldigt glada över att få vara hemma tillsammans, säger Fayme.

/
/
/
stats