Marko och Jessica om profylax och föräldraskap

Jag åkte hem till dem i samband med ett av de sista mötena med Primadonna profylax innan förlossningen. I slutet av en smal grusväg ligger huset. Marko öppnar och släpper in mig. Fast, välkomnande handslag, kaffe med nybakta scones, och därefter rundvandring i huset han lät bygga för tre år sedan. Han är märkbart glad och stolt, på ett sympatiskt sätt, över att han kan bo som han gör. Huset är stilrent med öppen planlösning, högt i tak, stora fönster mot vattnet och den lilla sandstranden med två stora palmer. Obligatorisk bastu vid bryggan och en lagom stor, snabb motorbåt. 55 knop säger Marko. Det är lätt att förstå att de trivs här.

De var på BB igår. Mest för att se att allt var som det skulle. Det var det och ännu var det inte riktigt dags. Med tanke på att Marko ska på en tredagars turné i Finland senare i veckan var det ett skönt besked, men man vet ju aldrig. Det kan bli vilken dag som helst nu och det är inte så lätt att ta sig hem snabbt från norra Finland. Särskilt inte på natten. Så vad gör man?

Om man heter Marko Lehtosalo ser man till att det finns en Cessna att tillgå, ett litet flygplan utifall att.

- Eftersom jag har möjligheten, gör jag så. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag missade förlossningen. Det finns inte.

Nu blev Finlandsdelen av Digiloo-turnén inställd, och det var kanske tur ändå. Inte för publiken och övriga medverkande, men för de blivande föräldrarnas nerver.

Marko säger i och för sig att han egentligen inte är nervös inför förlossningen, eller för livet med barn.

- Jag känner mig redo och vill verkligen det här. Det här med festa och så, att vara igång hela tiden. Jag har gjort det. Det hade varit annorlunda om man var 20, då hade man missat så mycket, fast de som får barn vid 20 tar väl igen det vid 40 istället. Ta bara det här med att bo här ute på landet. Jag skulle aldrig ha fixat det för några år sen, skulle blivit galen av att inte ha tillgången till stan.

Sen är det ju inte så att livet tar slut, att man inte kan göra saker ändå. Resa och så menar jag. För det kan man väl, eller hur?

”Markoolio” ska bli pappa, känner du någon press på att vara världens roligaste förälder?

- Vi har pratat en del på det där faktiskt och, det är klurigt. Alltså, det är ju inte så att jag kommer att snubbla omkring hemma och spela ”Dr Mugg” eller ”Markoolio”. Jag tror inte att det är någon risk att barnet kommer att blanda ihop mig med någon karaktär, eller vilja ha min autograf, haha, snarare tvärtom i så fall. Att barnet kommer att tycka att jag är fjantig, men, det är ingenting vi oroar oss för faktiskt. Det ordnar sig.

Någon press kan jag inte tycka att jag känner, nej, det ska bara bli roligt!

Sen kan jag verkligen se fram emot att barnet blir äldre också, så att det går att kommunicera, att göra grejer, som att ta båten och åka ut och fiska, eller åka till Kolmården och hålla i tigerungar, såna saker är ju skitkul och det finns ju hur mycket som helst man kan hitta på!

- Det är väl så att Marko kommer att stå för själva äventyrandet och påhittandet med barnet, och jag lär väl stå mer för fritidsaktiviteterna och idrottandet. Nej, men allvarligt talat så kommer vi nog att vara lika delaktiga i allt kring barnet. Men visst, han är verkligen väldigt bra med barn, så många förväntar sig nog att han är bästa pappan, vilket säkert är sant, men inte så att han är som när han jobbar såklart. Säger Jessica.

- Nej, självklart är jag ju inte det. Det är roller jag går in i och det är ju kul och går bra i ett par timmar, men om man är med mig en hel dag, så är jag inte sån, det skulle jag aldrig orka.

Hur tänker ni kring det faktum att ni är offentliga personer, ett ”kändispar”? Kan ni känna er begränsade?

- Ja, ibland. Det här med att gå på stan, eller andra offentliga platser med barnvagn. Det kan vara lite stressande att tänka på. Oftast är jag helt ok med att människor vill prata med mig, ta en bild eller få en autograf, det är en del av jobbet, men ett barn har inte valt det.

Jag kan liksom inte bara släppa barnvagnen och säga ”Tjena, tjena, här är jag. Hur många var det som ville att jag skulle vara med på bild? Autografer?”. Men jag ska inte överdriva, oftast är det inte så hysteriskt.

Som tur är har vi flera goda vänner som är, eller har varit, i samma situation. Vi kan alltid fråga dem om goda råd.

Några funderingar inför förlossningen?

- Alltså, jag är nog som många andra en aning traumatiserad av alla de här ”Titta vi föder barn”-programmen som har gått på TV. Där får man lätt känslan av att det bara är en massa vita rockar som springer omkring överallt och slår i dörrar, en massa skrik också, väldigt stressande helt enkelt.

Men det är klart, det är TV och de väljer ju att klippa det så att det blir dramatiskt för att få tittare. Det funkar ju så. Jag fattar att det inte riktigt är så i verkligheten, men det påverkar, det kan ju vara så också.

Min mardröm vore om jag springer iväg för att köpa dricka eller nåt och så kommer jag tillbaka och allt är klart och jag har missat hela grejen. Jessica ligger där med barnet på magen och sover...

Att bli förälder är början på en helt ny livsfas. Hur ser du på det?

- Efter förlossningen kommer jag att vara mer eller mindre ledig fram till november när vi börjar repetera ”Karlsson på taket”. Sen när barnet blir äldre tänker jag mig att Jessica och barnet hänger med mig på turné och så. Jag tror det är både roligt och nyttigt att träffa mycket nya människor, att vara i en social miljö.

Över till Jessica, sällan har jag träffat en höggravid kvinna som utstrålar så mycket styrka, och jag har träffat ganska många. I nionde månaden är det fullt förståeligt om man rör sig otympligt och att varje fysisk ansträngning ackompanjeras av läten. Men inte Jessica, det märks verkligen att hon är vältränad.

Av uppenbara skäl är det ju omöjligt att veta, men hur tror du att profylaxkursen har hjälpt dig att förbereda dig inför förlossningen?

- Jag är en väldigt energisk och rastlös själ i vanliga fall och har alltid haft lite problem med just avslappning och andning. Stressar lätt upp mig och glömmer leva "här och nu". Så att ha fått möjligheten att bli gravid och därigenom fått erfara profylaxkursen med Andrea har varit väldigt lärorikt och enormt givande och behövligt för mig. Jag har kommit ner i varv och känner mig mycket lugnare och hinner med att "uppleva" och njuta mer av min vardag.

Det har också hjälpt mig att fokusera mer på målet. Som i detta fall är att inte tappa andningen när en värk väl slår till. Att verkligen kunna "gå in" i sig själv och känna samspel med sin kropp för att finna största möjliga avslappning. Det tror jag kommer ge mig stort försprång och nytta inför själva förlossningsdagen. Jag känner mig redo.

Vad har du lärt dig? Vad har varit viktigast?

- I och med min bakgrund och mitt yrke som PT så vet jag att framförallt andning är tokviktigt, speciellt i samband med fysiska prestationer, då vi hela tiden behöver syresätta blodet för att få ut max och för att kroppen ska orka.

Sen är vi bättre och sämre på att lägga tid på vissa saker.

Jag själv har inte lagt så mycket vikt vid just andning och avslappning, som jag tjatar på andra att göra. MEN, under denna kurs har jag verkligen fått upp ögonen för hur pass viktig andningen är för mig och hur stor del den är i ett pussel för att alla bitar ska falla på plats. Jag har lärt mig att avslappning och andning går hand i hand.

Det viktigaste har varit att få kontroll på andningstekniken. Att finna lättheten då den bara ska finnas där, att den är självklar och sitter ryggmärgen när den väl kommer att behöva utnyttjas till max under själva förlossningen. Det kräver övning. Finns inte tekniken kommer andningen mer bli en motståndare än en medhjälpare i en så pass pressad, krävande och stressande situation som under en förlossning.

Jag har själv upplevt att om du klarar av att slappna av så sitter andningen automatiskt och man behöver bara vara och inte tänka. Då är det lätt.

Ju mer spänning som finns i kroppen, ju mer påverkad blir du av smärtan. Så, slappna av.

Hur går det till rent praktiskt när ni träffas? Vad gör ni? Vem eller vad styr?

- Till en början gick vi igenom mycket fakta kring själva förlossningen om vad som händer och sker, vad man ska ta sig igenom och vad som väntar. Därefter träffas man vidare och utifrån dagsform, hur man känner sig, har upplevt och tänker inför förlossningen samt om eventuella rädslor, funderingar och önskningar finns tar man itu med de delarna först, innan man lägger det största fokuset på just andningen och dess syfte.

Som förstföderska finns många funderingar och frågetecken, det kan jag skriva under.

Andningsteknik lärs ut och därefter gäller det att träna på den med hjälp av olika övningar och ställningar, både under kurstid och hemma. Andrea andas till en början tillsammans med mig och min partner, för att man ska hitta rätt rytm, vilket jag själv kan tycka är skönt för att få in rätt "flow".

Ju längre in i kursen vi kommer ju mer självständigt lär man sig hantera sin andning ihop med sin partner, vilket är poängen. Vi har även tränat mycket andning med hjälp av framforserad smärta som ska indikera en värk. Under denna övning får partnern vara med och styra lite.

En övning vi jobbat mycket med under profylaxen är då partnern under en viss tid (som Andrea håller) med hjälp av en nypning i insida lår på mig ska reglera smärtan upp eller ner med nypets hårdhet. Då gäller det för mig att vid smärtans pik/topp kunna fortsätta hålla fullt fokus på en avslappnad kropp och en fin jämn andning tiden ut för att sen få ta en paus innan nästa "värk" kommer. Precis så som ett värkarbete under en förlossning ter sig.

Att gå en profylaxkurs skulle jag rekommendera varenda gravid kvinna. Det finns alltid något nytt att lära och utveckla till det bättre. Att andas rätt är så mycket viktigare (även i vardagen) än vad många av oss tror och vet. Denna kurs har fått mig att må bättre, känna mig trygg och självsäker inför min stora dag.

Du är personlig tränare, hur har det fungerat att träna under graviditeten?

- Det har gått bra. Eftersom jag under många år har jobbat med min kropp i samband med min elitsatsning i alpin utförsåkning och inom fitness, samt i mitt yrke som PT känner jag min kropp ganska väl vid det här laget och den talar om för mig vad jag behöver, klarar av och inte. Det gäller bara att vara lyhörd och lyssna på kroppens signaler, vilket jag gjort.

Till en början fortsatte jag träna som vanligt, mycket styrketräning. Allt eftersom jag kommit längre in i graviditeten har jag fått variera och anpassa min träning till dagsformen.

Under en graviditet går orken upp och ner väldigt mycket, man känner sig trött och har får anpassa sitt val av motion/träning.

Vid just trötthet har det blivit något lugnare, så som yoga, promenad eller ren avslappning, har jag haft krämpor har jag valt något mer skonsamt och underlättande för kroppen så som cykling. Till sommaren, då jag även blivit lite tyngre, har ju simning varit toppen eftersom man blir mer viktlös, men samtidigt får en allroundträning för hela kroppen.

Vad har du för råd att ge till andra gravida om hur man lyckas upprätthålla sin fysik?

- Tänk inte "måste", utan snarare i förebyggande syfte. Var aktiv i vardagen. Gör sådant du mår bra av och tycker är roligt. Bara för att man är gravid kan man inte "slappna av" och tro att kroppen sköter sig själv igenom en 9 månaders hård krävande process som en graviditet faktiskt är.

Jag säger absolut inte att man behöver och ska träna som en galning under denna period, men all typ av vardaglig motion, i största möjliga mån tillsammans med hälsosam kosthållning, utan att gå till överdrift, underlättar enormt mycket för dig själv både under och efter graviditeten.

Mår du bra, mår bebisen bra och du kommer att ha otroligt mycket lättare att hitta tillbaka till din kropp som du hade innan du blev gravid. Du kommer lindrigare undan krämpor (som vanligen tillhör och uppkommer då kroppen anpassar sig efter att ge plats åt en bebis i magen), mår bättre både fysiskt och psykiskt samt känner att du orkar mer än du annars skulle gjort om du bara blev stillasittande.

Det mesta handlar om sunt förnuft, det kommer vi långt på.

Vill du veta mer om vad Primadonna Profylax kan göra för dig och din partner ska du besöka www.primadonnaprofylax.se.

Foto och text: Björn Pohl