Andrea blir ensamstående mamma, 17 år gammal

Graviditeten var inte planerad och i början var Andrea osäker på om hon skulle behålla barnet.

- När jag väl hade bestämt mig blev jag plötsligt mycket orolig över att få missfall och så fort jag fick ont i magen blev jag jätteorolig över att någonting var fel och så kände jag de första 3,5 månaderna.

Många gravida kvinnor oroar sig för missfall i början av graviditeten och har svårt att släppa tanken på att något skulle vara fel med barnet i magen. Andrea gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 13 då hon kände på sig att någonting var fel. Det visade sig att hon redan hade fått sammandragningar men att det inte var något att oroa sig för.

- Det jag oroar mig för nu är förlossningen, hur ska det gå och kommer jag att klara detta. Många frågor som "kommer barnet att vara friskt?" och "kommer det att bli några komplikationer under förlossningen?" börjar göra sig tillkänna.

Livet som ensamstående mamma, boendet och pappan

-Jag ser det inte som ett stort problem, jag menar barnet kommer att ha kontakt med pappan ändå och det tycker jag är huvudsaken. Men självklart så skulle det ju underlätta om jag bodde och var ihop med pappan. Säger Andrea.

Istället kommer Andrea bo tillsammans med sin mamma tills hon hittat en egen lägenhet. Pappan kommer att få hälsa på i början men med tiden kommer de att göra upp om det bättre.

Andrea har fått mycket hjälp av nära och kära som stöttat henne hela vägen så här långt. Men många av hennes vänner har haft synpunkter på hennes val, att hon är för ung och att hon inte är tillsammans med pappan till barnet längre.

- I början blev jag mest ledsen och kände mig väldigt sviken av folk som stod mig nära och som inte var glada över mitt beslut. Det kändes som om de var arga på mig för att jag skulle ha barn. Och det gjorde att jag blev lite osäker på om jag hade tagit rätt beslut. Nu bryr jag mig inte alls vad folk säger, jag mår bra över mitt val och det är det enda som är viktigt just nu.

"Ja, nu har du ställt till det"

När Andrea kände på sig att hon var gravid var hon i Malmö hos sin dåvarande pojkvän som är pappan till barnet. Fem dagar senare, hemma i Uppsala, köpte Andrea ett graviditetstest.

- Jag var jättenervös när jag satt och väntade på att det skulle bli klart, det visade positivt. Kunde inte tro det! Svettig och osäker ropade jag på mamma, hon kollade på testet och jag frågade om jag var gravid och hon svarade "ja nu har du ställt till det! ( med en glad röst)".

Så hon blev glad för din skull då? Hur reagerade din mamma?

-Alltså hon blev glad men visade inte det så jättemycket först. Hon har ju berättat i efterhand att hon blev jätteglad och att hennes första tanke var "åh jag ska bli mormor!" Samtidigt var hon orolig och ville att jag skulle tänka igenom mitt beslut ordentligt och att jag inte hade bråttom att bestämma mig.

Vill inte ta reda på könet

Andrea vill inte ta reda på könet i förskott, det vill hon ha som en överraskning. Andrea har alltid känt att första barnet blir en flicka, men har drömt flera gånger att det blir en pojke.

Namnen har hon redan bestämt, blir det en pojke så får han heta Thor och blir det en flicka så får hon heta Freja.

- Jag vill inte att det ska vara vanliga namn, jag vill att de ska ha betydelse!

Vad vill du hinna med innan det är dags för din lilla ängel att komma till världen?

- Ja, det skulle vara att hälsa på mina vänner som bor långt borta, för det kommer jag ju inte hinna med sen, det kommer ju vara så mycket i början ju!

Andreas råd till unga blivande mammor

• Bry dig inte om vad andra tycker, det är du själv som bestämmer.
• Var stark och tro på sig själv!
• Låt ingen annan påverka ditt beslut, utan våga göra det du vill och tänk på dig själv!