Hinnsvepning – risker och biverkningar
En hinnsvepning kan göras när en graviditet är fullgången för att hjälpa förlossningsstarten på traven. Mensvärk och blödningar är vanligt efteråt, läs mer om risker och biverkningar här.
När en graviditet nått 40 fulla veckor och allt är normalt kan en hinnsvepning vara att rekommendera. Det minskar risken att gå till slutet av vecka 42 av graviditeten. Den utförs av en barnmorska eller en läkare på mödravården eller på förlossningen.
Läs mer om hur en hinnsvepning går till här.
Biverkningar efter en hinnsvepning
1. Blödning
När en hinnsvepning görs går det ut på att lossa fosterhinnorna från den nedersta delen av livmodern. I livmodertappen finns rikligt med ytliga, små blodkärl som lätt brister och börjar blöda. Precis efter är det vanligt med en röd, färsk blödning som sedan avtar och blir mer brunaktig i färgen.
2. Mensvärk
Själva hinnsvepningen kan kännas obehaglig och liknas vid mensvärk. Det är vanligt att ha molande mensvärk den första tiden efter hinnsvepningen är gjord.
3. Sammandragningar
Syftet med att svepa hinnorna är att frisätta en hormon som heter prostaglandin – det ger sammandragningar. I vissa fall övergår sammandragningarna till värkar och förlossningen startar, i andra fall blir det tyvärr bara pinvärkar efter en hinnsvepning och ingenting händer.
Risker med en hinnsvepning
Att göra en hinnsvepning innebär väldigt låga risker utöver molvärk och ett visst obehag. Det är dock viktigt att inte utföra en på sig själv eftersom det såklart finns en risk att föra upp bakterier i livmodern.
Det finns såklart en liten risk för att råka ta hål på hinnorna så att vattnet går, då ökar även risken för infektion i livmodern. Därför är det viktigt att endast utbildad personal utför en hinnsvepning.
Läs mer: Hinnsvepning – vad är det och hur går det till?
Texten är skriven av Rebecca Nilsson, leg. Barnmorska
