Debatt - Vad betyder jämställdhet för dig?

Frågan föräldrapanelen har svarat på denna vecka är: Har ni fördelat arbetsuppgifterna i hemmet så att det blir jämställt enligt samhällets debatter? Hur ser du på jämställdhet i hemmet?

Jämställdhet är en mycket komplex fråga. Det jag tror jag lärt mig från min förra relation är att göra mer och prata mindre. Som alla vet finns det en massa hushållssysslor och alla småbarnsföräldrar är trötta. Det är bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det som måste göras. Naturligtvis är det viktigt att tala med varandra och kanske bestämma att vissa kvällar tar den ena partnern allt ansvar och andra kvällar skiftar man. Allt beroende på vad som passar berört par. Jämställdhet är ingen lät fråga och den kan se olika ut, men jag tror det är mycket viktigt att vara lyhörd inför varandras åsikter.

När båda tar lika mycket ansvar fungerar allt bäst

När båda tar lika mycket ansvar för att hemmet ska fungera som allra bäst. Fungerar det bra och alla är lyckliga är VAD respektive gör inte så intressant.

Våra barn växer inte upp med en pappa som gör typiska manliga saker och en mamma som gör typiskt kvinnliga - och det känns bra.

Nej vi har inte gjort någon fördelning i vårt hem. Jag gör det mesta med städning, tvätt, matlagning och sambon hjälper sällan till. Han tar disk, damning och dammsugning om han ser disk eller dammråttor/grus. Jag skulle önska lite mer hjälp men samtidigt som så många andra kvinnor tänker jag att det är bättre jag gör det själv så vet jag att det blir ordentligt gjort. ;)

Samhällets debatt om jämställdhet är båda jag och sambon bara trött på. Ordet känns så uttjatat och allt skall drivas till sin spets med jämställdhet hit och dit. För egen del har jag exempelvis ett arbete där lönen verkligen sätts individuellt för vad man kan inte vem man är. Det är så jag vill att samhället ska baseras, på individualism, inte jämlikhet.

För mig handlar det om att båda skall hjälpa till med alla sysslor hemma. Detta är inget vi ens diskuterat hemma hos oss utan de känns självklart att båda skall städa osv. Sen lagar jag mer mat exempelvis eftersom jag tycker det är roligt. Vi har väl de lite gammalmodigt med att jag har alla föräldradagar och min man jobbar, men så länge båda är överens så tycker jag det är varje familjs ensak hur man har delat upp allting!

Jämställdhet i hemmet för mig är att båda hjälps åt med allting efter sin förmåga.

Och det mesta hjälps vi åt med, den som hinner gör det som behövs, men maken har det mesta ansvaret för bilar och det elektroniska - för att jag kan inget om sånt och är inte ett dugg intresserad av det heller. Jag sköter tvätten helt - vill göra det på mitt vis och därav låter jag inte någon annan sköta den.

Jag tycker nog vi har det ganska jämt fördelat i det här hemmet. Vi gör båda lika mycket oftast, ibland gör jag mer av något och ibland gör min man mer av något.

Jämställdhet i hemmet är för mig A och O för jag anser att man ska hjälpas åt i ett hem. Alla i ett hem smutsar ner, då ska alla hjälpa till att städa, diska och tvätta med. När barnen blir större kommer jag införa ett schema på vad varje person ska hjälpa till med och samtidigt göra det till en lek så barnen tycker att det blir roligt att hjälpa till.

I och med att Lily går på dagis och vi båda jobbar heltid så är det svårt att hinna med hemmet. Vi brukar därför städa på helgerna och under veckodagarna lagar jag mat och Jonas gör resten. Det fungerar bra för oss men vet inte om de följer ”jämställdhets reglerna”. Jag hade gärna haft lite mer tid till hemmet men i nuläget får det helt enkelt komma i andra hand.

Nu är ju jag ensamstående. Men i mina tidigare samborelationer så har vi delat upp arbetet som vi tycker passar oss bra. Alla är bra på olika saker.

Och det har fungerat alldeles utmärkt.

Vad är jämställdhet för dig? Har du fastnat i kvinnofällan eller har du kanske valt livet som hemmafru helt själv? Tyck till, anonymt om du vill!