"Ni kan ju bara adoptera!"

Är du ofrivilligt barnlös, har du troligen fått den kommentaren.

Singeln Tina Avantis Johnsen har länge försökt bli gravid genom provrörsbehandling med donator.

Processen är både tungvind och kostbar, och det sista året har hon åkt flera gånger till fertilitetskliniken Maigaard i Danmark. Hon blev gravid vid första försöket, men miste barnet tio veckor in i graviditeten.

Tina är väldigt öppen mot sin omgivning angående vad hon går igenom och skriver bland annat bloggen Ønskemamma där hon berättar om processen.

En fråga hon ofta möter är; «Varför kan du inte bara adoptera?».

Bristande kunskap

– Det har nog varit baserat på bristande kunskap, säger hon.

– Många vet inte att adoption inte är en reell möjlighet för singelkvinnor i Norge idag. Det är fortfarande lagligt för singelkvinnor att adoptera, men det är dessvärre så att Norge inte längre har samarbete med länder som låter singelkvinnor adoptera från deras länder. Det har inte varit möjligt på väldigt många år, förklarar hon.

LÄS OCKSÅ: När pappa inte finns där

Adopterar gärna

Tina berättar att hon väldigt gärna kunde tänka sig att adoptera ett eller flera barn och hon tycker att det är speciellt tufft att se tv-reportage från barnhem.

– Det står en rad barn och väntar med tillräckligt av mat och dryck, men utan nödvändig stimuli och kärlek. Då tänker jag att de skulle ha haft det mycket bättre hos mig eller hos andra singelkvinnor eller män i Norge som har en stark önskan om att leva tillsammans med och ta hand om ett barn, säger hon.

Ökar stigmatiseringen

Att många inte har rätt kunskap om möjligheterna runt adoption, tror hon är med och bidrar till stigmatiseringen mot kvinnor som får barn på egen hand via donator.

"– Du kan väl bara adoptera, provrörsbehandling är egoistiskt" är inte ett ovanligt uttalande i debatten runt detta, säger hon.

– Då tänker jag att om man bara ska se på de altruistiska aspekten i det kunde vi ju även säga att gifta och sambos borde adoptera istället för att försöka få egna barn - i och med att det finns så många barn i världen som redan behöver ett hem. Men så tänker ju inte de flesta. De flesta par får inte barn som en altruistisk handling. De flesta har ett biologiskt driv i sig efter att få egna barn. Som tur är önskar många, som mig, att adoptera, säger hon.

– En kommentar många får

Familjeterapeut Tone Bråten driver Vägledning för ofrivilligt barnlösa.

Hon känner väl till inställningarna många ofrivilligt barnlösa möter från omgivningen.

– Väldigt många får återkopplingen «Ni kan ju bara adoptera» eller så får de höra historier om andra som har adopterat och som då har varit klara för att få barn eftersom de slappnade av och så, säger hon.

– Jag tror att lite av orsaken kan vara att adoption är mindre tabubelagt att prata om än till exempel donatorbehandlingar eller provrör. Det är ju inte lätt att säga «Du kan ju bara ta en donatorbehandling!».

– Dessutom är det nog inte alla som förstår hur omfattande adoptionsprocessen är, tillägger hon.

LÄS OCKSÅ: – Valet var enkelt, men processen var otroligt tuff

Rädd för att inte tycka om adoptivbarnet

Mammasidan har tidigare pratat med Karin Hagevik Pettersen och Espen Rye Pettersen som i flera år försökte få barn nummer två. De berättar att adoption inte var ett alternativ för dom, mest för att de redan hade fått ett barn.

– Vi pratade om det men var skeptiska till det. Eftersom vi hade fått en son som kommit till på «normalt sätt», med graviditet, förlossning och lycka, var vi nog rädda att man inte skulle tycka om ett adopterat barn lika mycket. Så vi vågade helt enkelt inte, berättar dom.

Lång process

Familjeterapeut Tone Bråten tror att det kan finnas fler orsaker till att en del inte vill adoptera, men hon tror att det mest handlar om tidsaspekten.

– De flesta jag möter är ju «överklara» för att få barn och har redan använt mycket tid till att försöka bli gravid. Då kan det vara lite tufft att behöva gå igenom en adoptionsprocess som tar tre till fem år.

– En del är även rädda för att inte bli godkända. Att övervägas som adoptivförälder innebär ett stort ingrepp i privatlivet. Det kan nog vara avskräckande för en del.

Adoption är inget nederlag

Hon tror däremot inte att ofrivilligt barnlösa ser på adoption som ett nederlag.

– Det är inte heller ett nederlag att inte kunna få biologiska barn, säger hon.

– Men jag upplever att man lättare väljer en donatorbehandling kontra en adoptionsprocess. Om du får adoptivbarn, så får du ett barn med en historia och som mest troligen har upplevt ett relationsuppbrått. Med ett donatorbarn får du ett barn utan historia som mamma får chans att bära fram och få en prenatal anknytning till - det vill säga skapa en relation mellan mamman och det ofödda barnet, säger hon.

Adoption är för ensamstående väldigt svårt

– Ensamståendes möjligheter att adoptera har tyvärr kraftigt reducerats, berättar Adoptionsforum.

Från 1997 till 2013 är det totalt 120 barn som adopterats av ensamstående genom Adoptionsforum. Nu tar dom inte in fler ensamstående sökande.

På Adoptionsforums hemsida kan vi läsa att generellt är det få länder som accepterar ansökningar från ensamstående, och kapaciteten i dessa länder är väldigt begränsad. Kina var ett land som tidigare tillät ensam adoption. 2006 ändrade Kina sina regler, och stängde dörren för nya ensamstående sökande.