Jag valde abort, men mirakelbabyn överlevde

Familjen var komplett...

I augusti 2012 fick vi en perfekt liten efterlängtad flicka. Jag hade två barn tidigare på 9 och 7 år. Nu var familjen komplett.

Dagarna gick med babyträffar, babysång och massa mys. Allt såg bra ut med den lille och livet gick sakta men säkert tillbaks till vardagen.

På 6-veckors kontroll satte jag in spiral. Så blev det jul och jag kände mig illamående och hängig. Trots spiralen – Jag var gravid igen!

Vi fick en tid på sjukhuset för att kolla var spiralen hade tagit vägen men dom hittade ingenting. Spiralen var borta och jag var gravid med barn nummer fyra.

LÄS OCKSÅ: Mamma till 10, snart 11 barn!

Ett svårt beslut

Efter två veckor och många timmar i tankelådan och många tårar bestämde vi oss för abort, detta var speciellt tungt för mig då tanken var så oerhört avlägsen.

Dagen kom då vi åkte in till sjukhuset igen där jag blev undersökt och fick ett litet piller som skulle stoppa graviditeten. Jag fick fyra piller med mig hem som jag skulle ta två dagar senare.

En tung dag men vi tog oss igenom den och pillren togs, jag märkte ingen skillnad alls.

Blev hämtad av ambulans på köpcentrat

Dagen efter åkte vi och shoppade med den äldsta och minsta flickan. Vi satte oss på ett ställe för att äta, plötsligt kände jag ett hugg i magen och jag började störtblöda. Jag försökte resa mig flera gånger innan min sambo hämtade några väktare som ringde ambulansen.

Det rann blod runt där vi satt. Hela grejen var väldigt obehaglig. Ambulansen kom och dom körde oss till sjukhuset. Där togs vi emot av en gynekolog på förlossningen som tog gott om tid för oss. Han berättade att en del reagerade så på det första pillret.

Han tog ett invändigt ultraljud och bekräftade att allt var ”rent”. I journalen stod det att aborten var komplett.

Efter en jobbig kväll åkte jag hem med fortsatta blödningar, gick med gigantisk blöja ett par dagar innan jag kunde byta till stora bindor. Så höll jag på i några veckor, från och till undrade jag om det någonsin skulle ta slut. Det gjorde det.

Jag hade fått recept på p-piller som jag började med och därmed tänkte jag mindre på aborten och vi levde som normalt.

Min svägerska fyllde år så en helg var vi där på fest. En annan lördagkväll drack vi lite vin här hemma. Lilla fröken fick dagisplats och jag började söka nytt jobb från Augusti. Vardagen var verkligen där.

Påsken kom – med en chock

Så kom påsken som vi sett fram emot, vi skulle på semester med familjen. Palmsöndag skulle jag använda till att packa, vi skulle åka på tisdag, plötsligt fick jag en märklig känsla i magen, det kändes som en spark, jag berättade det för sambon och han reagerade lite konstigt med tog det lugnt och sa då köper vi ett test imorgon. Måndagen kom och vi köpte ett test. Jag kunde inte tro mina egna ögon — Det var positivt! Hade jag blivit gravid igen??

Vi ringde sjukhuset och fick tid nästa dag. Vi skickade iväg dom stora barnen med min familj på tisdagen och väntan fick mig att gå i ett slags vakuum.

Vi togs in på en gång när vi kom till sjukhuset. Läkaren som tog emot oss berättade att han hade läst i journalen om aborten, och om jag var gravid igen var detta en ny graviditet eftersom aborten i Januari var genomförd. Det stod i mina papper. Jag kände att jag blev lite lättad. Så började undersökningen med invändigt ultraljud.

LÄS OCKSÅ: Pojke eller flicka?

Läkaren blev blek

Läkaren drog bort skärmen så att jag inte såg den. Så blev det tyst. Läkaren blev blek. Sekunderna innan han sa något verkade som timmar.

— Är nog lite längre gången, ja” sa han.

Jag grät och förstod inte helt vad han menade. Min sambo frågade flera gånger om hur många veckor det var, men han svarade inte.

— Jag måste hämta någon, sa han utan att möta min blick.

19 veckor, mumlade han när han gick ut genom dörren.

Fostret hade överlevt aborten

De efterföljande 10 minuterna är lite svåra att komma ihåg för mig, men det kom in två andra läkare som också tittade på ultraljudet. De kollade och mätte och enades om att det var 19 veckor, fostret såg fint ut. Fostret hade överlevt aborten!!

Jag var i chock, och det var nog läkarna också. De sa att vi hade ett val, men fostret såg friskt ut.

För mig var det inte något val, jag hade känt honom sparka i magen, han hade överlevt det omöjliga, denna baby var vår! Ja, för det var nämligen en ”han”.

Allt ser bra ut på ultraljudet och vi ska bli föräldrar igen – ett år och en dag efter att vi fick vår lilla snutta!

En mirakelpojke!

Snart4barnsmor

Översättning: Ida Otterholm