1-åringen - en riktig livsnjutare!

Publicerades: 13 Jan 2010, 22:47

Redaktionen

1 år och upptäckarglädjen sprudlar. Läs allt om din ettåring här.

I takt med barnets raska utveckling öppnas en helt ny värld upp för det. Barnet betraktar och utforskar världen - en blomma, ett bi eller en insekt kan fånga intresse.

Det är så mycket som ska undersökas och läras. Barnet tror fortfarande att det står i centrum av universum.

Denna egocentriska värld upplevs av barnet som mer eller mindre problemfri. Barnet lever i nuet, kommer inte ihåg särskilt mycket långt bak i tiden och kan heller inte tänka speciellt långt framåt. Ettåringen har ännu inte lärt sig att ifrågasätta givna rutiner och sanningar och det är inte förrän i tvåårsåldern som detta perspektiv förändras.

Upptäckarglädje

Det är viktigt att barnet har olika saker att leka med, men för många leksaker kan göra att barnet inte lär sig att hitta andra saker som kan ingå i lekar de själva hittar på. Barnet har en outsinlig förmåga att göra något intressant av vanliga föremål – denna förmåga har försvunnit hos de flesta vuxna.

Lekar där omvårdnad och mat är centrala visar att barnet börjar imitera vuxna och att dem har spenderat mycket tid på att observera hur de vuxna gör. Att stoppa in saker i behållare och sedan hälla ut dem igen är också väldigt populärt under den här perioden. Se till att erbjuda barnet olika typ av lekmaterial så att deras olika sinnen blir stimulerade, som t.ex. hink och spade, djur och klossar, kritor och målarfärg, pinnar och kottar.?

Pendlar mellan självständighet och klängighet?

Det är nu lättare för barnet som upprest tvåbent skapelse att identifiera sig med vuxna och större barn. Att själv kunna bestämma när man ska komma och gå är en viktig del av utforskningen och lösgörelsen från mamman och pappan. Föräldrarna måste kanske redan nu tänka på att barnet behöver lite mer utrymme till självständighet.

Samtidigt är ettåringar fortfarande rädda för att vara borta från föräldrarna längre än en kort stund. Ofta ser man att barnet tar små avstickare från mammans eller pappans famn, men kommer snabbt tillbaka till den trygga basen. Det kan också hända att barnet testar vad som händer om det springer ifrån dig. Detta är för att försäkra sig om att mamman eller pappan kommer springande efter – till stor förnöjelse för barnet, men kanske inte lika roligt för föräldrarna efter tjugonde gången?

Behovet av självständighet och att gå på upptäcktsfärd ut i stora världen kan avlösas med anfall av klängighet. Det kan verka som om barnet blir överväldigad av allt det nya och rädslan att tappa föräldrarna, ofta mamman, ur sikte. De kan hänga i byxbenen, kräva att bli burna och inte ens låta mamman gå på toaletten själv. Lyssna till barnet och låt det följa sin egen rytm i utvecklingen - lite aktiv uppmuntran kan hjälpa barnet att lättare komma över en jobbig period.

Upp och gå - den ultimata milstolpen

De allra flesta ettåringar kan ta sig runt huset på egen hand. Många kryper och går med hjälp av stöd. Runt 12-16 månader har de flesta barn lärt sig gå. Barn utvecklas i olika takt och det är inte onormalt att barn först lär sig gå vid 18 månader. Om barnet inte har lärt sig gå vid detta stadium kommer det att bli undersökt på BVC. De allra flesta barn som går på denna undersökning lär sig gå av sig själv vid en lite senare tidpunkt. Om barnet är sen i utvecklingen på vissa områden behöver det inte betyda att något är fel.

Att lära sig gå tar tid och kräver envishet.

Studera din ettåring när hon försöker resa sig, när han gång på gång faller omkull och försöker komma upp igen- ettåringen har tålamod och beslutsamhet! När barnet äntligen tar sina första steg är det en stor milstolpe En ny värld öppnar sig för barnet då det helt plötsligt kan röra sig fritt, och självförtroendet ökar när dem upplever att de kan bemästra nya kroppsliga färdigheter. Synfältet förändras, händerna är fria och möjligheterna att utforska världen ökas.

Orden kommer

Miner och gester ersätts allteftersom av verbal kommunikation. Då barnet var bebis pratade hon med dig med hjälp av non-verbal kommunikation och olikag typer av gråt och babbel. Mot slutet av det första levnadsåret använder barnet mer sammansatta ljud som efterliknar föräldrarna. De första orden barnet prövar att säga är oftast "mamma" eller "pappa", och senare det viktiga ordet "nej".

Barnet är normalt närmare 18 månader när det förstår och själv kan använda ordet "nej" – och det används till fullo! "Det är så roligt att se vad som händer när jag säger nej - mamma och pappa reagerar så annorlunda då och det händer andra saker än om jag hade varit tyst." De efterföljande ord som barnet lär sig varierar med familjens intressen och erfarenheter. Om ditt barn är vaket och intresserat av sin omgivning, men inte har sagt sina första ord ett tag efter första födelsedagen är det inget att oroa sig över. Det kommer!