Har du svårt att erkänna när du haft fel?

vissa är bara ett Epic Failure

Jag har inga problem med att erkänna att jag hade fel, OM jag får belägg för det som i så fall skulle vara rätt.

Har inga problem med det - men tar mig friheten att tycka det jag vill. Även om det är fel i andras ögon.

Har inga problem med att erkänna fel. Men det gäller fakta och konkreta saker, en åsikt är inte fel.

Många är osäkra bakom en tuff attityd, det är de som aldrig kan erkänna ett fel även om de blir överbevisade. T ex Trump.

Min särbo är en begåvad kvinna men vi tycker inte alltid inte lika om saker - men, vi har enats om att kunna tycka olika och vi har full respekt för varandras åsikter.
Vi har inte tjafsat på snart 11 år.
Lyssna och respektera kan jag tycka.

Inte när jag pratar med vettiga personer som jag vet är schyssta och inte ute efter att trycka ner eller bete sig drygt. Alla människor gör fel och har fel ibland. Inget konstigt med detta.

Är det däremot ett besserwissertroll på nätet så hade jag inte erkänt nånting då jag fattar att såna usla typer bara är ute efter att "vinna" och få nåt slags flyktig känsla av makt och triumf till följd. 

Jag är så tacksam för att jag kan erkänna fel. Det där, inte kunna erkänna fel, ihop med den personlighetsstörningen jag har hade blivit sån toxisk kombination. Herrejäklar! 

Nej du har FEL! Enligt den här studien (länk nedan) av socialantropologidka institutionen på Harvard så har de allra flesta en mycket väl utvecklad responsivitet till sakligt underbyggda motargument i denna typ av diskussioner.


">

Vissa saker är för komplexa för om det ska finnas ett rätt eller fel svar. Var nyligen en läkare och forskare på typ nyhetsmorgon som prata om att övervikt inte var farlig och att en viss åldersgrupps normalvikt va mer skadlig och allt möjligt. Det var det han och hans kollegor kommit fram till. 

Andra forskare säger att medelhavskosten är överlägset den bästa kosten. Livsmedelsverket har tidigare rekommenderat flera skivor bröd per dag?

Så vad är rätt och fel? Kanske rätt utifrån vad vi vet idag. 

Precis så var mina alkoholiserade föräldrar. De visste allt, gjorde aldrig fel och kan ärligt säga att jag aldrig hört de erkänna något fel heller. De pratade sällan när de var fulla för då hade andra märkt, utan de satt ju vid varsin dator och söp oftast.

Så min uppfattning är att många som skriver på forum gör det när de är påverkade. Alkohol ger en grandios självbild.

Jag tror också att en del skriver under alkoholpåverkan, en del svar känns inte riktigt nyktra och klarsynta och folk på FL tenderar att vara mer subjektiva än objektiva. Vissa tror sig t.o.m. att de utifrån egna erfarenheter och upplevelser kan tala för alla, jag tycker det tyder på en uppenbar mental omognad.

Det kommer ju nya rön hela tiden, en del motsäger de gamla rönen och en del visar på något annat eller på någon extra betydelsefull faktor, så det är ju rätt korkat att hävda att man "vet" bara för att man läst aktuell forskning, för om tre år kan forskningen visa något annat. Folk gifter sig för snabbt med tidsandan.

Ger du även andra friheten att tycka som de vill, eller försöker du ändra andras åsikter?

Jag har aldrig fel, så jag kommer aldrig få veta säkert, men rent hypotetiskt så tror jag att jag skulle kunna hantera det bra. 

Jag som har drag av grandios narcissism har faktiskt lättare att erkänna när jag har fel än min manlige vän som är osäker och tolkar alla former av kritik eller korrigering av saker han säger som är fel, som att man personligen avskyr honom.

Jag är ju alltid fantastisk i alla fall, så vad spelar det för roll om jag hade fel om en bit triviafakta som ingen ändå kommer ihåg om fem minuter? Jag hade fel, bara.

För honom är det på liv och död varje gång. Han förolämpar folk genom att googla saker fast alla i sällskapet säger till honom att de vet att det är på ett visst sätt men han tror inte ens på de som har utbildning och jobbar med det. Och är helt beredd att förstöra en måltid med vänner genom att muttra och googla sig blå i mobilen i en kvart medan andra redan har hoppat vidare i samtalet. 

Det blir man inte populär på, men det går inte att få honom att fatta.

Jag brukar erkänna mina misstag. Livet blir trevligare då.

Och om jag ihärdigt argumenterar för en sak så är det för att jag anser att jag har rätt, inte för att jag upptäckt att jag har fel men vägrar att erkänna det. 

Det är ett intressant fenomen det där. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan kännas bättre att argumentera in absurdum istället för att bara konstatera att man råkade läsa fel.

Är det rena sak-fel så erkänner jag mig mer än gärna ha fel! Däremot sker det sällan då jag är den ökände googlaren.... Mest för att jag blir nyfiken och ser en chans att lära mig och andra nåt, inte för att kunna sätta mig på folk!
Men på forum så utser sig vissa att bedöma folks historier, scenarier, åsikter och tankar som "rätt" eller "fel". Som flera av er varit inne på. Då blir man bara irriterad! Man anklagas för att "efterkonstruera", "fabulera" etc. Bara Förlåt att jag inte detaljerat drog min livshistoria, min familjs livshisgoria, min släkthistoria, min mans släkthistoria och våra grannars livshistoria och hälsodeklaration, samt utförlig allmänhistoria, husets och trädgårdens planritning, uppbyggnad och historia och stadshistoria för att jag inte vill ha grannens ungar och hundar springandes på min tomt i tid och otid då! Istället ska min historia slås sönder för "Det där stämmer inte, så där kan det inte vara!".
Man är otroligt snabb att döma ut folk, lägga ord i munnen, ge dem personligheter, för de har ju FEL som inte tycker som man gör själv!
Men även utanför nätet är det så. Det finns inget värre än att "diskutera" med den fanatiska SVT-tittaren och Aftonbladet-läsaren som minsann VET AAAAAALLT om vad som händer i världen och patologiskt vägrar lyssna på information från annan källa!