• Anonym (Osocial)

    Osocial mamma

    Hej
    Jag är en väldigt introvert mamma som trivs bra i mitt eget sällskap och ja, jag känner att jag helt enkelt inte har något behov av att vara social eller ha vänner. Jag har varit med om mycket i livet och tycker mest att relationer dränerar mig på energi. Det räcker med släktträffar några ggr om året. 
    Men samtidigt undrar jag, hur mår ett barn av en totalt introvert förälder? Jag skulle absolut inte ha något emot av att mitt barn drar hem en bunt vänner i sin egen ålder men måste jag själv socialisera med en annan vuxen så känner jag bara - nej tack. Känner någon igen sig? 

  • Svar på tråden Osocial mamma
  • Anonym (H)

    ingen av mina föräldrar hade vänner, påverkade inte mig.

  • Grässtrå77

    Har ditt barn en pappa som är mer social?

    Beroende på hur ditt barn är så kan det påverka mer eller mindre. Om du har ett socialt barn så har hen förmodligen ett behov av att träffa andra familjer/vuxna, men det måste ju inte innefatta dig. 

  • Anonym (Ida)

    Det viktigaste är ju att du erbjuder ditt barn sammanhang där hen kan vara social och lära sig mer av den biten, även om du inte är sådan eller har det behovet själv. Så du är väldigt insiktsfull tycker jag. 
    Det kan ju bli svårt i framtiden tänker jag om ditt barn saknar ett antal pusselbitar för att hen aldrig erbjudits de delarna av att växa upp tänker jag.
    Nu står det inte hur gammalt ditt barn är men för små barn som vill leka tillsammans efter förskolan, säg runt fyra år eller så, så krävs ju något slags interaktion med det andra barnets förälder.
    Sen kan det ske över sms lika gärna.
    Att ni bestämmer att ni tar hem Svea också till er när du hämtar nästa tisdag, ni äter hos er och sen hämtar Sveas mamma klockan 1815. Eller tvärtom.
    Och den andra föräldern behöver normalt sett inte vara med.

    När vi började med sånt så kanske vi sågs för en lekstund utomhus i en park först (jag skickade sms utifrån telefonnumret på listan i förskolans app och skrev typ "Hej, jag är mamma till Evelina och hon pratar ofta om din dotter och att hon tycker om att leka med henne. Skulle ni vilja ses i Sagoparken på lördag så att barnen kan leka"). Så det krävde lite kontakt i början för att se så att man var på samma våglängd och att man liksom litade på varandra för man ska ju ändå ha hand om varandras barn. Sen efter det flöt det på bra. Men vi blev liksom inte "kompisar" jag och de andra mammorna. Och efter en tid kunde det vara att mina barn inte ville ha hem just de här kompisarna längre och då rann det ut i sanden. 

    Nu är mina barn så stora att de själva tar hem vänner och bara hör av sig och frågar, kan XX följa med hem idag och så svarar jag. 

  • Anonym (Osocial)
    Grässtrå77 skrev 2025-04-16 16:32:33 följande:

    Har ditt barn en pappa som är mer social?

    Beroende på hur ditt barn är så kan det påverka mer eller mindre. Om du har ett socialt barn så har hen förmodligen ett behov av att träffa andra familjer/vuxna, men det måste ju inte innefatta dig. 


    Ja, pappan är mer social och sidan av pappans släkt likaså. När barnet är hos mig önskar han mest bara att vara hemma men med pappa hittar han gärna på mer sociala saker. Kanske blir det en bra kombi. Vi är såklart ute i lekparker mm men inga "playdates".
  • Jemp

    Mitt föräldraskap innehåller absolut mer socialiserande med andra föräldrar än vad jag kanske valt utan barnen. 

  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Ida) skrev 2025-04-16 16:47:00 följande:

    Det viktigaste är ju att du erbjuder ditt barn sammanhang där hen kan vara social och lära sig mer av den biten, även om du inte är sådan eller har det behovet själv. Så du är väldigt insiktsfull tycker jag. 
    Det kan ju bli svårt i framtiden tänker jag om ditt barn saknar ett antal pusselbitar för att hen aldrig erbjudits de delarna av att växa upp tänker jag.
    Nu står det inte hur gammalt ditt barn är men för små barn som vill leka tillsammans efter förskolan, säg runt fyra år eller så, så krävs ju något slags interaktion med det andra barnets förälder.
    Sen kan det ske över sms lika gärna.
    Att ni bestämmer att ni tar hem Svea också till er när du hämtar nästa tisdag, ni äter hos er och sen hämtar Sveas mamma klockan 1815. Eller tvärtom.
    Och den andra föräldern behöver normalt sett inte vara med.

    När vi började med sånt så kanske vi sågs för en lekstund utomhus i en park först (jag skickade sms utifrån telefonnumret på listan i förskolans app och skrev typ "Hej, jag är mamma till Evelina och hon pratar ofta om din dotter och att hon tycker om att leka med henne. Skulle ni vilja ses i Sagoparken på lördag så att barnen kan leka"). Så det krävde lite kontakt i början för att se så att man var på samma våglängd och att man liksom litade på varandra för man ska ju ändå ha hand om varandras barn. Sen efter det flöt det på bra. Men vi blev liksom inte "kompisar" jag och de andra mammorna. Och efter en tid kunde det vara att mina barn inte ville ha hem just de här kompisarna längre och då rann det ut i sanden. 

    Nu är mina barn så stora att de själva tar hem vänner och bara hör av sig och frågar, kan XX följa med hem idag och så svarar jag. 


    Hm jag har så svårt att föreställa mig att det kommer att bli såna ta-hem-kompisar-situationer och på något vis behöva  connecta med andra föräldrar. Jag träffar aldrig föräldrar på förskolan då jag hämtar tidigt så jag har ingen aning om vems mamma eller pappa som är vems eller var de bor men jag antar att det kommer ju äldre barnet blir. 

    En bekant till mig skulle bjuda hem sitt barns kompisar på barnets 4års kalas och jag tänkte bara i mitt huvud att jag har noll koll på barn/föräldrar förutom namn som nämnts och mitt barn närmar sig den åldern. Känns ju trist för mitt barns skull om ingen någonsin kommer på kalas.
Svar på tråden Osocial mamma