Kalla mig sjuk i huvudet men ibland kan jag fantisera om att vilja uppleva en apokalyps. En värld där man inte behöver oroa sig för sociala normer, pengar, karriär osv känns såååå lockande.
Men förmodligen hade jag dött redan första dagen av ren skräck och panik.
Någon mer? Diskutera gärna hur ni hade överlevt och förhållit er till det nya apokalyps-världens.
Sure, det händer. Det är väl mina dumma fantasier jag har skrivandet till. Just zombies intresserar jag mig inte jättemycket för, det är mer alien invasions isf. Jag har en pågående serie i det ämnet... Med vampyrer....
AI och pandemier (vanliga alltså, inte zombiepandemier) här. 20-talet har varit kul för mig såhär långt, vi får se hur kommande 5 år blir.
Sure, det händer. Det är väl mina dumma fantasier jag har skrivandet till. Just zombies intresserar jag mig inte jättemycket för, det är mer alien invasions isf. Jag har en pågående serie i det ämnet... Med vampyrer....
Skulle inte vilja det men hypotetiska frågeställningar om bra ställen man skulle kunna anlägga en bas brukar figurera med min partner.
Borde vara praktiskt att bo högt upp (typ höghus) då zombisar är dåliga på att klättra, men opraktiskt då man antagligen vill odla grödor på ett fält inom ett inhängnad område. De där odlingslådorna som walking dead har är ju lite fjantigt för att täcka behovet för befolkningen. En avlägsen ö kan ju vara bra, men zombiesar kan ju vandra under vattnet. En ö med sovplatser högt upp.
Sure, det händer. Det är väl mina dumma fantasier jag har skrivandet till. Just zombies intresserar jag mig inte jättemycket för, det är mer alien invasions isf. Jag har en pågående serie i det ämnet... Med vampyrer....
Oj! Vad roligt! Behöver inte vara zombies för min del heller. Började titta på The Last Of Us förra veckan och blev klar i söndags. Nu ska jag se om serien igen för den var så sjukt jävla bra!
Alltså grejen är att jag mådde bra under coronapandemin. Tyckte det var så skönt att det fanns en rimlig anledning till att inte behöva träffa folk och att slippa vara social utan att vara tråkig. Men givetvis var det så jävla tragiskt med alla som dog. Det var ju fruktansvärt!
Men för mig som har ADD och troligtvis något mer så är det svårt att känna att man passar in i den här världen. Jag trivs inte.
AI och pandemier (vanliga alltså, inte zombiepandemier) här. 20-talet har varit kul för mig såhär långt, vi får se hur kommande 5 år blir.
Oj! Vad roligt! Behöver inte vara zombies för min del heller. Började titta på The Last Of Us förra veckan och blev klar i söndags. Nu ska jag se om serien igen för den var så sjukt jävla bra!
Alltså grejen är att jag mådde bra under coronapandemin. Tyckte det var så skönt att det fanns en rimlig anledning till att inte behöva träffa folk och att slippa vara social utan att vara tråkig. Men givetvis var det så jävla tragiskt med alla som dog. Det var ju fruktansvärt!
Men för mig som har ADD och troligtvis något mer så är det svårt att känna att man passar in i den här världen. Jag trivs inte.
Säsong 2 hade premiär i måndag och har givetvis kollat första avsnittet. Jag kunde knappt hålla mig 24h men tänk alla som väntat två år på nya säsongen.
Samma här! Har alltid känt mig utanför även om jag varit med i en grupp. Känns som jag aldrig är någon förstahandsval. Jag har ADD men misstänker att jag även är autistisk. Tex har jag en känsla av att alla andra är så omtyckta av alla. På mitt jobb tex så känns det som alla andra förutom jag går ihop med varandra medans jag bara är omtyckt av några få, om en det.
Nä, det gick väl inte under som en apokalyps men många företag drabbades ju så man märkte ju att det hade hänt något, iaf för min del. Toapapper tog slut där jag bor. Vart helt rent på hyllorna för att folk hamstrade.
Men som sagt, tror inte jag hade haft lika stora krav på mig själv om världen typ gick under i en apokalyps.