Normen att skaffa barn

Mm. Men det är många som idag väljer att vänta och först kanske läsa på universitetet, jobba, göra karriär osv och sedan skaffa barn.

Har man inte så många bollar i luften samtidigt så kanske det finns mer energi kvar? Man får prioritera lite.

Normen att skaffa barn

Exakt. Prioritera lite. Det finns biologiska faktum här i livet som liksom inte låter sig prioriteras ner utan negativa konsekvenser. Den ordningen du föreslår är den enkla rent ekonomiskt. Men den är ett dåligt val biologiskt.
 
Vi gjorde annorlunda. Vi var vad som 2025 anses vara unga föräldrar. Det gick mycket bra. 

Vi har båda universitetetsutbildning, bra jobb, villa och två av tre ungar utflugna och utbildade medan vi själva är 45 och 48.

Jag är mycket glad att det blev så. Jag tar hellre en strid med CSN än med naturlagarna.

Vad bra att ert beslut att skaffa barn tidigt har funkat för er. Men det har det inte gjort för alla och den ekonomiska situationen idag är väsentligt annorlunda än vad den var för sådär tjugo-trettio år sedan. Att välja bort barn när man befinner sig i en ekonomiskt instabil situation för att skaffa barn senare i livet ser jag inte alls som ett dåligt beslut. Man måste ju inte nödvändigtvis få negativa konsekvenser bara för att man är en äldre förälder och även unga föräldrar kan drabbas av negativa biologiska konsekvenser.

Nej. Det var definitivt INTE norm att skaffa barn ung i vår omgivning. Det gav vi blanka fan i. Det här var ju f ö drygt 20 år sen (inte 120?) och helt och hållet samma paradigm
att inte skaffa barn före 35 och aldrig fler än två, som blivit ännu värre idag än då.

Det var inte ekonomiskt enklare att vara ung förälder när vi skaffade barn än det är idag. Framtiden var inte hellre mindre oviss än den är idag. Det som finns idag är fler skärmar, fler Krösamajor på sociala medier och mer rysspropaganda att allt är hopplöst och att det är helt ok att ägna sitt liv åt meningslösa sysslor. Unga vuxna idag inbillar sig också att allt måste vara perfekt innan barn kommer på fråga och lyssnar alltför mycket på vad andra anser. De inbillar sig också att de är upplysta men har ingen koll på grundläggande biologiska fakta som inte går att rucka på.

 

Tack för de fina orden. :) Det kommer att bli bra för dig, vad du än väljer, så länge det känns rätt och valet är ditt. Tänk på att du har tid att landa i vad som är rätt för just dig.

Minns hur "alla" (kändes det som) försökte stressa mig när jag var i din ålder "tänk om du ändrar dig och det blir försent" osv. Jag trodde ju på det där och fick en väldig ångest. Men det gick på första försöket när vi väl bestämt oss att skaffa barn och jag är som sagt 38 år!

Vet att det inte är så för alla men vill bara lugna med att det där att det blir så himla svårt att bli gravid senare är väldigt överdrivet. Känner idag många som fått barn sent, det har gått hur bra som helst. 

Du är ung och du har tid, stressa inte. 

Ska inte ge dig råd att göra si eller så men ska berätta en kortis om mig. 

Gick in i väggen för ett gäng år sedan. Blev gravid ett halvår efter. Graviditetshornoner och stresshanteringskurs på samma gång - jag mådde så jäkla bra! 

Alla mår inte bra som gravida,  men jag har haft ynnest att göra det. 

Sedan, tyvärr av jobbrelaterat åkte jag in i väggen även efter barn. Men det är egentligen inte relevant. Skulle säga att i mitt fall har barnen varit bra. 

För andra så blir barn kanske inte lika bra med en ums i bagaget. Speciellt inte om man får barn som har diagnos kanske. Men det vet man ju inte innan. 

Jag har kompisar som både frivilligt och ofrivilligt är barnlösa. De tenderar att umgås ner med varandra än oss med barn. Det är ju en naturlig väg att gå. Ett par av dem är riktigt tight med sina syskonbarn i stället. Andra har inte ens de banden. 

Det är vad man gör det till. Det jag skulle be dig göra är lite svårt kanske men ändå värt en tanke. När du är gammal och kanske skröpplig, vem finns där för dig då? För en del är barn svaret (men det vet man ju aldrig,  de kan flytta till Australien!), för andra är det syskonbarn eller gudbarn. Andra har tight vänner som alltid funnits där som man vet att man kommer att ha kvar. 

Vem sätter man som arvinge till ett testamente om det inte finns egna barn/syskon/syskonbarn? 

Där tror jag är en del av ditt svar. Tror mina frivilligt barnfria kompisar är precis lika nöjda med sitt liv utan barn som jag är med mina barn. Bars man funderar på framtiden lite. 

Hoppas du hittar ett svar som är rätt för just dig!

Hur gammal är du? Är du runt 30 är det ju ingen brådska. Du har fortfarande 10-15 år på dig. Det finns dom som blir mamma första gången kring 45.

Du kan ju alltid frysa ner ägg om du vill säkra dina chanser med utan att känna stress kring det. 

Dom flesta är äldre idag när man blir förälder. Så det är inget konstigt alls.

Jag hoppas alla kan ta det jag nu skriver på rätt sätt.

Jag har två barn (pojkar) och om jag hade vetat det jag vet nu innan jag skaffade barn hade jag aldrig skaffat barn. Ska man skaffa barn, se till att skaffa 'normala' barn. Ja, jag vet att man inte kan välja så just därför skulle jag aldrig skaffat barn om jag vetat det jag vet idag.

Jag älskar mina barn så jag vill absolut inte 'bli av med dem' eller något sådant. Det handlar inte om det. Det handlar om hur skolan och sammhället är  i stort för barn som inte följer normen. Båda barnen har ADHD utan hyperaktivitet, det som förr kallades ADD. Båda barnen har extremt höga poäng på språklig och logisk förmåga, men klart under medel på arbetsminne, arbetshastighet och koncentration. Båda barnen har extremt lätt för att lära sig och klarar alla prov utan att göra en enda läxa. Vi repeterar max 5 minuter hemma inför ett prov oavsett ämne.

Vi stångar oss blodiga mot skolan om att få till en ändring och har gjort det sedan åk 1. Skolan ser inget problem för barnen stör ju inte. Nej, de sitter tysta och mår skit och gör ingenting på lektionerna Vill inte till skolan - men vi tvingar dem dit. De går båda hos psykolog på grund av skolan. I åk 5 resp 6 fick de till slut sina utredningar och diagnoser, men inget ändrades. Så vi anmälde skolorna och skolorna fick enorm kritik. Ändras något? Nej.

Och det är inte bara att byta skola då båda barnen är mycket känsliga för förändringar.  Båda hade starka tecken på autismspektrum, men nådde inte riktigt upp till kriterierna. Utredningen har en kommentar om att de högst troligt maskerar sina autistiska sidor genom sina höga intelligenser. Så en ny utredning bör göras om några år för att säkerställa att det verkligen inte är autismspektrum också. Men psykologen gissade att autismproblematiken skulle minska ännu mer framöver just på grund av deras höga intelligenser. De kommer lära sig hantera problematiken. Det hjälper tyvärr inte dem nu och det är nu de behöver hjälp.

Jag hör liknande från föräldrar till barn som 'bara' har ADHD eller 'bara' har hög intelligens. Eller barn som på något annat sätt inte passar in i normen.

Det tar enormt på krafterna att som föräldrar hela tiden kämpa för barnen och ta hand om spillrorna efter en skoldag och man orkar inte hur mycket som helst. Så skaffa inte smarta barn och framför allt inte barn som inte passar in i normen. För att garantera det är det enda sättet att inte skaffa barn.

tänker att jag bara delar med mig av min synpunkt/erfarenhet av det. För mig har barn inneburit en otrolig glädje i livet. Jag har tidigare haft problem med ångest och depression (inte fått hjälp/medicin mot det men mest mått otroligt dåligt i perioder) och allt det är som bortblåst sedan jag fick min dotter. Jag känner en mening med livet och känner mig behövd vilket är något jag saknat tidigare och något jag tror har varit orsaken till mitt dåliga mående. Jag tror även att vi är ?inprogrammerade? psykiskt till att behöva en grupp att tillhöra och familjen blir ofta en sådan grupp då de flesta andra ?försvinner? in i familjelivet förr eller senare, dvs är det svårt att förlita sig på ett kompisgäng för detta. 
Är jag ständigt utmattad och känner att jag inte orkar med något just nu som småbarnsförälder? Ja. Har känt mig på gränsen till utbränd ibland. Men då har det hjälpt att tänka att det får vara kaos ett tag och att man bara fokuserar på att göra det viktigaste i vardagarna vilket är jobba, fixa mat och ta hand om sitt barn. Det blir enklare med tiden. Är jag lyckligare än jag någonsin varit? ja. Konstigt nog.
Det är svårt att förklara men tror barn gör de flesta gott. Och det är en glädje för resten av livet, att få ha sin lilla grupp av människor man älskar att dela livet med. Det finns såklart de som inte borde ha barn av olika anledningar och de som får ett bättre liv utan barn. men tror generellt att de flesta mår bra av att ha en familj och barn. Kärleken man känner och får tillbaka är obeskrivlig.

Jag hoppas alla kan ta det jag nu skriver på rätt sätt.

Jag har två barn (pojkar) och om jag hade vetat det jag vet nu innan jag skaffade barn hade jag aldrig skaffat barn. Ska man skaffa barn, se till att skaffa 'normala' barn. Ja, jag vet att man inte kan välja så just därför skulle jag aldrig skaffat barn om jag vetat det jag vet idag.

Jag älskar mina barn så jag vill absolut inte 'bli av med dem' eller något sådant. Det handlar inte om det. Det handlar om hur skolan och sammhället är  i stort för barn som inte följer normen. Båda barnen har ADHD utan hyperaktivitet, det som förr kallades ADD. Båda barnen har extremt höga poäng på språklig och logisk förmåga, men klart under medel på arbetsminne, arbetshastighet och koncentration. Båda barnen har extremt lätt för att lära sig och klarar alla prov utan att göra en enda läxa. Vi repeterar max 5 minuter hemma inför ett prov oavsett ämne.

Vi stångar oss blodiga mot skolan om att få till en ändring och har gjort det sedan åk 1. Skolan ser inget problem för barnen stör ju inte. Nej, de sitter tysta och mår skit och gör ingenting på lektionerna Vill inte till skolan - men vi tvingar dem dit. De går båda hos psykolog på grund av skolan. I åk 5 resp 6 fick de till slut sina utredningar och diagnoser, men inget ändrades. Så vi anmälde skolorna och skolorna fick enorm kritik. Ändras något? Nej.

Och det är inte bara att byta skola då båda barnen är mycket känsliga för förändringar.  Båda hade starka tecken på autismspektrum, men nådde inte riktigt upp till kriterierna. Utredningen har en kommentar om att de högst troligt maskerar sina autistiska sidor genom sina höga intelligenser. Så en ny utredning bör göras om några år för att säkerställa att det verkligen inte är autismspektrum också. Men psykologen gissade att autismproblematiken skulle minska ännu mer framöver just på grund av deras höga intelligenser. De kommer lära sig hantera problematiken. Det hjälper tyvärr inte dem nu och det är nu de behöver hjälp.

Jag hör liknande från föräldrar till barn som 'bara' har ADHD eller 'bara' har hög intelligens. Eller barn som på något annat sätt inte passar in i normen.

Det tar enormt på krafterna att som föräldrar hela tiden kämpa för barnen och ta hand om spillrorna efter en skoldag och man orkar inte hur mycket som helst. Så skaffa inte smarta barn och framför allt inte barn som inte passar in i normen. För att garantera det är det enda sättet att inte skaffa barn.

ADHD är ju ärftligt så det är ju bara att inte skaffa biologiska barn om man har detta själv, typ att man kör ägg från någon annan kvinna Eller så väljer man inte en partner med detta. 

Sant. Känns som risken är ganska låg. Nu har ju inte jag eller min man utrett oss för ADHD men lärare i skolan/ annan omgivning har inte bedömt att någon av oss lider av en sådan diagnos. Då borde risken vara väldigt låg att få ett barn som har/ utvecklar diagnosen.