Hur länge får era 16 åringar vara ute? (Kommun med ca 80 000 invånare)

Vi har 00 som regel. Hon har dock ingen EPA och är en sån som gillar att vara hemma så jag tror problemet handlar om situationen och umgänget. En unge som har kompisar som är gränslösa och kan få vara ute längre än ditt barn, ja då blir det konflikt när ditt barn vill få vara ute lika länge. Är väl ingen nyhet att epa-ungdomar även har föräldrar som är mer lösa i sitt föräldraskap och då får de vara ute mitt i natten. Varför annars dessa epa-olyckor mitt i natten senaste åren med 15-åringar. Då är det ju föräldrar som släppt tyglarna helt. Har många vänner som låter sina små tonåringar vara ute och köra 10-tals mil mitt i natten som 15-16-åringar. Helt sjukt.

16 åringar ska inte heller vara ute till 02. De får ha 00 till att de blir 18 och myndiga och då får de göra som de vill efter det och vara ute längre om de vill.

Konstig fråga egentligen, så länge barnet bor under ditt tak bestämmer du ju tider, vill du ha ditt barn ute mitt i natten så låt det, vill du inte så sätter du regeln om en viss tid att vara hemma.

Vardagar är min 16 åring hemma hela kvällen och vid 22 påminner jag henne om att börja stänga ner skärmar, 23 börjar hon sova, just för att skolan ÄR tung att orka med och sömn är viktigt för att orka med inlärningen..

Ni måste seriöst sätta ner foten mot ert barn, ni släpper på för mycket för tidigt låter det som. I all välmening <3

 

Och om inte annat, gå tillbaka till er själva. Fick ni vara ute til 02 när ni var 16, om ja, varför, om nej, varför?. Analysera svaren i varför och applicera dem på ert barn.

Jag hade inte haft min dotter som snart blir 16 ute till 02. Det kommer hon hinna med när hon blir äldre.

Nej, känner samma själv. Jag tycker väl inte att det är rimligt att hon är ute senare än vad vi är vakna. Känns som att vad som helst kan hända om hon ska åka 1 timme hem från en kompis kl 1 på natten. Tar ju så lång tid att åka när det går så långsamt.. Hennes kompisar verkar dock få vara ute senare och det känns väl också sisådär. Det är kompisar som inte har regler hemifrån alls utan föräldrarna bryr sig inte verkar det som.

Tanken är att vi ska sätta oss ner och prata med henne om tider, men vill ha lite input från övriga vad som är rimligt. Jag har tänkt att 22 på vardagar är rimligt. Idag kom hon hem 23, skulle duscha och äta kvällsfika och har inte lagt sig än och klockan är snart kvart i tolv. Jag tycker det är alldeles för sent.Här är kompisar allt och ibland är de hemma hos oss, men oftast inte. Hon har en lillebror på 6 år som alltid stör och vill vara med, bankar på dörren, tjatar, skriker osv så det är inte roligt för henne och hennes kompisar att vara hos oss.
Hon är alltid med kompisar. Kompisar sover över här eller hon sover över där, hon åker ofta iväg efter skolan och är med kompisar fram till kvällen osv. Hon är mer och mer hemifrån, vilket inte heller känns riktigt bra. Man vill ju ha möjlighet att prata om hur dagen varit, få se henne, prata om skola osv. 

Hon har aldrig behövt regler, utan har skött allt utan problem. Kommit hem i rimlig tid, alltid hört av sig och meddelat när hon kommer eller om hon blir någon minut sen. Nu har det börjat dra iväg. Senast i lördags skulle hon sova över hos en kompis och vi sa då att de inte ska vara ute sent på natten. Ser sen på kartan att de kommit hem efter kl 2. När vi tar upp detta säger hon "Det är väl inte sent på natten". Det känns som att vi behöver strama upp och sätta regler, men vi vet inte riktigt vad som är rimligt.

När jag var 16 år hade jag inga regler. Jag hade inte ut något av att vara ute sent heller. Jag bodde på en väldigt, väldigt liten ort där allt stängde senast 21. Hade varken moped eller epa och fanns inget naturligt ställe att hänga på. Ungdomsgården stängde 21. Var mobbat hela skoltiden och hade inga vänner att hänga med heller. Var all min fritid hemma i princip. På gymnasiet fick jag en kompis som bodde i närheten och vi hängde också mest hemma hos varandra.
Sambon var en gamer som satt hemma och spelade och var sällan ute sent.

Jag har två tonåringar och de har haft olika perioder och mycket hänger på vilken årstid det är. Nu är vintern över och de längtar ut, hänga med epa, moppe och varandra. Vi bor i ett mindre samhälle och jag tycker det är lagom med 22.00-22.30 på vardagar och 00.00-00.30 på helgerna för 16-åringen. Det beror lite på var de är. 

Båda mina har skött skola, aktiviteter och annat så de förtjänar att slira ute lite om kvällarna. Min erfarenhet säger att det inte är den sista halvtimmen de börjar med allt olagligt man kan tänka sig. 

Min 15-åring ska vara hemma kl. 21 på vardagar. 21:30 ska mobilen in och dags att göra sig redo för att lägga sig. Kanske tidigt? Men tycker tröttheten på morgonen är enorm oavsett när han lägger sig.

Sköter hon sig och inte dricker skulle jag inte strama upp det för mycket. Att vara ute sent är inte i sig farligt.

Visst sätt rimliga tider, men att en ungdom väljer kompisar före att åka hem och berätta om sin dag för mamma är fullt normalt. Jag var aldrig hemma som tonåring utan var alltid på ungdomsgården eller hemma hos någon kompis. 

Vår dotter är hemma för mycket tycker jag, så vi försöker pusha henne att vara med kompisar. Men då hon inte har så många är det inte så lätt tyvärr.

Vi har inte haft specifika tider utan mer haft en dialog och försökt skapa förtroende. Det har också varit så vi haft lite olika förhållningssätt för olika barn beroende på beteende och andra faktorer.

En unge som är hemma hos en kompis och kollar film kan ju vara borta senare än en som hänger på fester och man misstänker att de dricker alkohol eller annat. Då får man strama åt lite och ta en diskussion.

Om du tror att din dotter är trygg och har kul och har det bra så är kl 02 egentligen inte ett problem. I synnerhet om hon också sköter skolan, sover okej och har en allmänt välfungerande situation.

Men om du däremot tror att hon har dumheter för sig eller riskerar att råka illa ut, ja då är det ju inte okej att hon alls är i de situationerna. Men då är det ju det man måste diskutera, inte tiderna i sig.

Att åka till en kompis efter skolan tycker jag i princip alltid är okej. Så länge de kommer hem till middagen eller under kvällen och sen lägger sig i bra tid. Dock skulle jag nog fundera om mitt barn alltid ville vara hos andra, är det inte bra hemma för barnet?

Vi har haft en stående regel för alla barn, att de ska knacka på när de kommer hem om de kommer efter att vi lagt oss. Och om de var långt hemifrån, tex i stan (vi bor i förort till Sthlm) eller i en annan del av stan så skulle de skicka meddelande när de var på väg hem, så att man vet när de borde vara hemma utifrån när de började åka hemåt. 

Vardagar tycker jag är en annan sak. Där skulle jag nog vilja säga tex kl 21, just för att prioritera sömnen. Och hinna varva ner en aning innan man ska lägga sig.

Sen tycker jag att det är lite hårt att du menar att andra barn som har senare tider än ditt barn, har föräldrar som inte bryr sig. Dels så är ju även din unge ute sent. Och dels så kan andra föräldrar ha lösa tyglar på ett medvetet sätt för att de inte ser just tider som den viktigaste frågan.   

Istället för att införa regler så tycker jag att du ska säga precis det du skriver här: att du vill ha möjlighet att prata med henne, höra om hennes dag, prata om skolan och hennes liv. Förklara varför du vill att hon är hemma mer, kommer hem tidigare, inte bara sätter regler för reglers skull.

Vardagar är regeln att ungdomen ska sova vid 22 och på helger kan det vara både 01 och 02 men mamma eller pappa kommer och hämtar.

Vi har alltid kunnat lita på henne och hon har skött alla tider utan problem. Men det är beroende på kompisar. Hon är väldigt lättpåverkad av sitt umgänge och för ett år sedan umgicks hon med lite "struligare" kompisar och under den perioden tog en väktare henne för ett snatteri. Hon är en "periodare" som umgås med en person hela tiden under en period och sen byter hon. 

Hon är väldigt förtegen med vad hon gör ute sent när man frågar. Skämtar om att hon säljer droger varje gång man frågar. Det känns också konstigt, att hon inte kan berätta vad hon gör. Det är ju det som är svårt att veta, om hon har dumheter för sig. Jag tänker att det inte är något hon skulle berätta.

Hon har det inte dåligt hemma. Däremot har hon mycket yngre småsyskon som stör när hon har kompisar. Knackar på, vill vara med osv. De flesta i hennes ålder har inte så små syskon utan de är 1-3 år yngre och gör inte så mycket väsen av sig. Är väl därför det är bättre att vara hemma hos dem. 

Vi själv har som sagt småbarn också och orkar inte vara vakna till två på natten för att hämta så sent t ex. Dessutom kör hon a-traktor och tar sig hem själv. Men vi har kodlås så vi ser när hon kommer hem och Life360 så vi ser vart hon är. 

Men det är senaste veckorna det skett en förändring. Där hon är ute senare, inte kommer hem som hon brukar, vi ser henne knappt hemma längre och nu verkar hon ha tagit bort Life360 appen också så vi inte kan se vart hon är. 

Vi har alltid kört frihet under ansvar, men det känns som att det börjar tummas på ansvarsbiten.

Då förstår jag att du ser några lite oroande tecken.

Men jag skulle nog ändå börja med att prata om hur livet är, vad hon gör, hur hon har det. Och sen, om det behövs, strama åt reglerna. Alltså diskussion först, sen regler. Går det bra i skolan och annat, eller märker ni även där att hon börjar slacka efter? 

Att hon hellre är hos kompisar om hon har småsyskon som stör är ju förståeligt, då har du ju en orsak där. Men i övrigt är det nog så att ni måste anstränga er lite mer att ta er innanför hennes fasad och börja luska lite mer i hur hon har det och vad hon gör. 

Hon har en neuropsykiatrisk diagnos som gör det svårt för henne att uttrycka hur hon känner och mår, så det är väldigt svårt att prata med henne om det. Hon är generellt väldigt tystlåten. Säger att allt är bra även om det inte är det t ex. Hon är svår att komma nära på det sättet.
Det går bra i skolan, men hon klagar ofta på trötthet, vilket är förståeligt när hon lägger sig så sent. Har pratat med henne om vikten av att få tillräckligt med sömn, men det känns inte som att man når fram. 
Hon kan å ena sidan vara väldigt öppen. Hon vill t ex få okej från oss att dricka alkohol, vilket vi sagt sitt vi absolut inte kan säga ja till. Säger att hon ska dricka alkohol t ex på skolavslutningen, men säger vi nej gör hon inte det. Och vi säger ju aldrig ja såklart. Men å andra sidan är hon väldigt förtegen om andra saker. T ex vad hon gör tillsammans med kompisarna.

Jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag hade för regler som 16-åring, men vet att det jag gjorde var att jag var ute och blev stupfull. Upplever att ungdomar idag är betydligt mer skötsamma än vad vi var på 90-talet så har inte känt behov av att sätta så mycket regler. 

Så länge vårt barn sköter sig i allmänhet och skolan går bra så är vi inte jättenoga med specifika tider (hon brukar dock inte hinna umgås så mycket med kompisar på vardagar pga träningar så har inte behövt hantera det).