Rädd

Erkänt vad? Otrohet? 

Isåfall så gör du bara rätt. Rädslan över att bli lämnad för du tyvärr ta. Det borde du tänkt på innan du var otrogen, om du var det.

Lämnar han dig så lär dig av det och gör aldrig så mot någon igen. Och var snäll mot honom om han är ledsen/arg på dig. Han är ju besviken och sårad. 

Lämnar han inte dig så var beredd på att han säkert kommer ha dålig tillit en lång tid framöver. Svara på alla frågor om han har några, även om de är i detalj. Det behövs för att han ska kunna lita på dig mer igen och kunna gå vidare/släppa det. 

Och framförallt, ljug inte

Eller vänta va, lösee te snabbt. Vadå  erkänt att du älskar honom? Till din pojkvän? 

Var han din pojkvän så vet du väl redan att han gillar dig med eller? Varför skulle du bli lämnad för det? 

Få upp ditt självförtroende, snälla nån 

Bra gjort TS!

De flesta blir glada över en sån stor sak, inte att de automatiskt sticker. Jag har full förståelse för att det är svårt och att problemet antagligen ligger i tidigare erfarenheter. Men en man som direkt skulle fly vid ett uttalande, är han verkligen ens värt kärleken? Som sagt jag tror inte han sticker.

Folk som röstar ner en osäker person med dåliga erfarenheter/trauman...

TS skrev två meningar. Två.

Om han skulle lämna dig för att du älskar honom, är han inte rätt person för dig ändå. Kärlek är nära förknippat med smärta, vi måste vara beredda på att kunna ta det förr eller senare om vi älskar någon. Att inte älska är tomt och trist, så vill man inte heller leva.

Var glad att du kan känna starka känslor, försök lev i nuet och stunden. Du kan älska, och om han inte är den rätta så kommer du ändå kunna hitta en att älska lika starkt igen.

Alla förälskelser och kärlekar ger oss en läxa = livserfarenhet.

Jag försöker leva i nuet men det är inte lätt. Har varit sårad en gång innan och jag orkar inte igen. Därför det nu var svårt för mig att erkänna att jag älskar honom för jag är rädd för att bli sårad och lännad.
Nu till exempel har vi inte hörts på 5 timmar och jag övertänker direkt.

8 timmar nu och jag får panik...

Det är en fin sak att göra.

Jag förstår att du är rädd, för du vet att det kan göra ont. Dina känslor är äkta och vackra men försök tänka dig för så att de inte leder till att dina handlingar blir taggiga och att dina tankar drar iväg i banor som inte är bra för dig och er.

Det som kan hjälpa dig stå ut för stunden är kanske att prata med nån som begriper sig på kärlek och som vill dig väl?

Nåt som kanske inte hjälper i sakfrågan men som kan hjälpa dig förstå dig själv och andra är anknytningsmönster. Enligt den teorin (läs) har vi olika sätt att knyta an till andra människor, trygg/otrygg, undvikande/ambivalent. Jag tycker att det stämmer rätt bra med mig själv och folk omkring mig. Kanske att du är färgad av dina tidigare erfarenheter och det gör dig osäker?