Panik över mina knän och rygg

Tankar snurrar på vad dett här kan bero på? Hur kan man få sådana problem utan att ha gjort något? 

Det kan bero på en mängd saker men har du varit hos en ortoped än? Det mesta.går att lindra men du måste få en ordentlig utredning med röntgen först.

Känner igen och det finns en enda sak som hjälper och det är träning. Inte de där lätta sjukgymnastikövningarna utan ordentliga övningar med tyngre vikter som verkligen bygger muskler. Ta hjälp av en PT för hjälp. 

Att det gör ont i knäna när man tränar är ett tecken på att man verkligen måste träna mer (skiljer här på att knäna knäcker till och gör ont i en vecka efter knäböj med för tung vikt och att de gör ont vid själva träningstillfället av vanliga knäböj). 

Fokusera mycket på att bygga upp stabiliteten runt fotleder, knän, höfter och core. 

Kör den här övningen, den är guld för att bygga stabilitet: 

www.styrkeprogrammet.se/ovningsarkiv/382 (Jag brukar dock stå kvar framåtlutat till vikten är hela vägen upp till bröstet innan jag reser överkroppen för att få bra träning baksida rygg)

Och också enbenta knäböj, de kan du köra utan vikt. Om du tycker knakandet är obehagligt att lyssna på så sätt på dig hörlurar. 

Kan tillägga att jag har haft ont sedan mellanstadiet. Har fram till ca 25-årsåldern med hjälp av hård träning både minskat smärtan och samtidigt provocerat till extra mycket då inte all träning varit bra för kroppen. 

Efter jag slutade träna hade jag en kort period då det kändes bättre för jag slutade med den provocerande träningen men hade kvar muskulaturen som stöttade. Men efter ca ett år så fick jag bara ondare och ondare i takt med att musklerna försvunnit. 

Senaste 2 åren så har jag kommit igång med träning igen (närmar mig 50 nu) och har mindre ont än vad jag någonsin har haft. Men har haft en massa småsjukdomar och knappt tränat sedan jul och direkt så märker jag att det gör ont igen. Varje steg känns som en kniv i knäskålen, kan inte ta på strumporna på morgonen utan att först stretcha. 

Och en annan sak (som i alla fall gäller för mig). Så länge jag fokuserat på att hitta orsaken till problemet och levt i tron att det kan lösas med läkarvård och operationer så har jag mått skit, både fysiskt och psykiskt. 

Jag vill verkligen råda dig att fokusera på att göra det du själv kan för att minska smärtan (dvs träna) framför att fokusera på att få klarhet kring exakt varför du har ont. 

En annan sak som jag har insett spelar väldigt stor roll för min smärta är vikten. Ett enda kilo kan göra jättestor skillnad (inte så att jag har mindre ont ju mindre jag väger, men har identifierat en tydlig brytnivå där ett avgörande kilo upp/ned gör väldigt stor skillnad). 

Detta låter dom någon typ av fel belastning. Du har nått fel på rörelsemönster eller nått som orsaka massa förslitningsskador.  Som sedan bara blir värre och värre. 
Ju mer värk ju mer kompensera kroppen och man börja gå konstigt.

Det kanske låter som en självklarhet att man kan gå riktigt men många går fel. Detta leder till artros diskbråck höft å knä problem . Men dock brukar det inte komma så tidigt som 20 års åldern. 

Jag tycker du ska leta upp någon som kan kolla ditt rörelsemönster.  För är det fel hjälper det inte med träning.

Typ en ostropat. Sjukvården har inget sånt här. Sjukgymnaster fokusera bara på styrka.

Prata av egen erfarenhet. 

Just det. Har du kollar hur dina fötter pekar när du går? Har du något fotvalv eller är dina fötter plattar?  Kan du sära på tårna ordentligt osv?

Något jag tänker på:
1. Kan det vara hopparknä du har?
2. Rekommenderar att gå till en specialist, helst ett löpcentrum och göra en screening där du går på ett löpband där det går att se hur din kropp är när du går. Kan kosta en del, men definitivt värt när du har så ont. Kanske kan vara så att du är sned i kroppen/längre i ena benet som gör att du har ont i rygg och knä.
3. Be om att få tid hos röntgen och det för att se något där.

Har själv haft diskbråck och förstår att gå runt med smärta påverkar en mentalt. Hoppas det ordnar sig för dig!

Kan tillägga att jag (som har exakt samma problem och varit till läkare, sjukgymnaster, löpspecialister mm sedan jag var 12 år gammal) kommit fram till att det troligen är hypermobilitetsspekrumsstörning som är grundfelet.