Vad är "selektiv ätstörning?"

Varför inte då? Om jag förstår orsaken så är det lättare att förstå.

Det är nog svårt att tänka sig att "nu ska jag förstå det här" för du kommer inte förstå. Du får nog bara nöja dig med att inte förstå. Kan man säga.

Jag har en son med autism och selektiv ätstörning/ARFID och jag förstår inte själv heller helt ärligt. För jag har inte problematiken. Så enkelt är det.
Jag förstår inte hur det kan vara så hemskt att någon lägger en gurka på hans tallrik, att rädslan över att någon ska lägga på något som han inte valt själv gör att han hellre avstår lunchen i skolan.
Och hur ska jag förstå att doften och ljudet av att någon tar en tugga på ett grönt äpple ger honom kräkkänslor. 
Eller varför vi bara har kunnat ha en enda sorts yoghurt hemma de senaste fem åren. Och en sorts flingor.

Men jag känner samtidigt att jag faktiskt inte måste förstå. Min son har dessa svårigheter och han uttrycker dem tydligt. Jag behöver vara lyhörd och följsam och försöka i den mån jag kan att tillsammans med honom öva på saker som är svåra för att ge honom möjlighet att prova i sin takt. Samtidigt som jag ska vara hans stöd i att få vardagen att fungera vilket innebär dialog med exempelvis skolan. 

Fast nu trodde jag att det handlade om att barnet vill ha annan mat, som du förväntas fixa. Då bör ju föräldrarna informera för att underlätta, alternativt skicka med barnet mat.

Det var det jag menade med att ansvaret inte ligger på dig.

Vill du läsa på mer om selektiv ätstörning för att förstå bättre, är det givetvis bara bra. 

Min dotter kvalar också in på selektiv ätande även fast vi inte fått någon diagnos ännu. Hon har efter mycket kämpande från oss fått önskekost i skolan.

TS ska försöka ge en liten förklaring till hur det fungerar.
För dottern handlar det om om svårigheter med smak och konsistens, jag upplever det som att hon känner allt mycket starkare runt hur maten smakar och känns. För "oss vanliga är pommes frites samma sak oavsett, men för henne är det vitt skilda saker. Hon älskar Max pommes men kan inte få ned hemmagjorda pommes för de känns annorlunda. Ibland kan hon äta hamburgare men oftast inte för det är "klumpar" i dem som ingen annan kan förstå vad det är. Grytor och såser äter hon inte förutom en pastasås som hennes pappa gör, och det är enbart den såsen hon kan tänka sig äta och enbart om pappa gjort den. Så det måste vara något välbekant där hon vet vad hon kan vänta sig. Ibland smakar hon något nytt, 1 tugga men det är i princip aldrig något hon sedan kan tänka sig testa igen för att det inte smakar bra eller har konstig konsistens. Så det är något betydligt djupare än vanlig kräsenhet. Hon närmar sig tonåren så ibland blir det ett socialt problem. Hon är också sensoriskt känsligt mot ljud och ljus ibland också så vi misstänker att det finns en npf problematik och väntar på utredning. 

Så TS om du ska bjuda ett "matkräset" barn på mat så är mitt råd att verkligen stämma av med föräldrarna vad hen äter om det är ett mindre barn och absolut inte tvinga eller truga för det slår bara backut. Det har hänt fler än en gång att vi fått hem ett vrak från kompisar för att hon inte ätit och inte tordas säga att hon haft svårt med det som serverades. 

Hon menar inte att du inte får läsa på, bara att du inte måste om du inte vill.

Du har fått flera svar och detta är vad du väljer att svara på?

Förvirrad vad du inte förstår när du säger dig gjort efterforskningar, för info är inte svår att hitta.

Det är svårt att förstå orsaken, inte ens forskningen är överens om "orsaken". Det kan ligga npf-diagnos bakom men det behöver inte vara så. Det kan vara en överlevnadsrest från forntiden men det behöver inte vara så. 

Vissa med SÄ vill bara ha "ljus" mat, andra är det endast vissa personer som får laga ett fåtal utvalda maträtter. Byter ett företag ut förpackningen på en vara kan det vara kört, trots att innehållet är det samma. 

Den stora skillnaden mellan ett SÄ-barn och ett "kräset" barn är att SÄ-barnet resonerar på samma vis oavsett om det är nyttiga saker eller onyttiga saker. Ett "kräset" barn äter gladeligen både godis, chips och annat "skräp" oavsett märke och tillverkare. 

Jag är fortfarande sådan på de bitarna. Äter tex Ballerinakex, men inte butikernas egna varianter av samma. Chips är det Lays salta, annars får det vara. Jordnötter ska vara Estrella. Godis ska det vara specifika sorter från specifika märken. 

Kan ju säga gällande det markerade att jag, som liten, hade inte ätit ändå, just gör att det inte var en "godkänd" person som lagat maten. Det gjorde så klart att jag sällan sov hos vänner tex. När jag blev äldre, och vi började laga mat själva, frågade mina vänner innan om det de tänkte bjuda på var ok och sedan fick jag vara med och laga maten. 

Jag håller med. 
Och samtidigt vara öppen för att det ändå inte kommer funka. Det räcker med att "livsmedlet som barnet äter", om det nu är falukorv, nuggets eller kebabkött är stekt på ett annat sätt än hemma, är av ett annat märke, är skuret på ett annat sätt etc så funkar det inte.
Min mamma har verkligen försökt och försökt och hon blir lika ledsen som jag när hon råkat laga något som inte faller sonen i smaken av något av ovan nämnda skäl. Då skjuter han bort tallriken och går från bordet och sen tänker inte han äta något alls.

I vårt fall är det inte bara maten utan också hans autistiska drag som gör att han blir väldigt rak och krass. Och det är inte heller något som anhöriga alltid är jättebra på att hantera.

Sonens farmor hade köpt hem gifflar vid något tillfälle, såna vanliga med kanel. Vid telefonsamtal dagen innan pratade de lite och farmor sa att det ska bli så trevligt imorgon när du kommer och så har jag köpt kanelbullar. 
I sonens hjärna är det BULLAR, inte GIFFLAR. 
Så vi kommer in, jag ser direkt att det ligger en påse gifflar på bordet och anar att det här kan komma att sluta jättetokigt. Det hälls upp te och saft och efter en stund kommer sonen till köket. Och säger högt, VAD ÄR DET HÄR? 
Farmor svarar och jag förklarar men det är liksom kört redan. DU SA BULLAR FARMOR; DET HÄR  ÄR INTE BULLAR. 
Och sen, jag vill gå hem.
Så vi gick. 
Det finns liksom inget att be för där.
Och kvar står farfar som ger mig arga blicken för att jag inte uppfostrat sonen bättre (han kommer aldrig förstå vad autism är) och som är jättetjurig över att man nu ordnat och fixat så mycket och vi "bara drar". Och stackars farmor är jätteledsen över att vi går så abrupt och för att det blev fel med fikat. 

Att det blir så här 9ggr av 10 gör att man blir väldigt isolerad till slut för jag orkar inte med att bli ifrågasatt och att sonen framstår som så otroligt ouppfostrad och "jobbig" hela tiden. 

Så hemma är det väldigt enkelt, av vissa livsmedel har vi bara en enda sort för det är vad som accepteras. I andra fall, som tex pasta så kan vi ha haft spiraler igår och det gick bra medan idag är det bara makaroner som gäller. Så vi har ofta matlådor med 2-3 sorter färdigkokt och så får han välja. Enklast så. 
Det tar ingen mer tid av mig att koka tre sorter några gånger i veckan, det underlättar för alla, han får ett val inom ramen för de alternativ som vi tar fram = nöjd. 

Ja precis. Sådan är jag också fortfarande, struntar gärna i att äta om jag är orolig. 

Men det är väl rätt naturligt på så vis. Om man går tillbaka till förr, när människan bodde i grottor. Var man jagad av en björn så inte tänkte man väl på att äta då. Stress som stress , kroppen vet ju inte vad som är vad. 

Precis. Vissa läkare och psykologer var tvärsäkra på att jag hade både adhd och autism. Men gjorde en npf utredning och hade ingenting.  

Och nu är problemen försvunna när jag blivit lugnare

Jag både skrek, grät, hade panikångest varje dag och kastade grejer runt mig. Och ville inte äts emellanåt. 

Visst är det så. Jag är själv sådan. På det kan vi även lägga "bristande hungerkänslor" och "opåverkad av ändrat blodsocker" vilket mer än en gång lett till att jag inte ätit på ett par dagar. Något jag sedan reflekterat över är att jag, när jag slarvat med att äta, alltid blir sugen på typ stuvade makaroner med bacon eller fläsk. Dvs stora doser av fett och kolhydrater för att fylla på depåerna.

Till TS, du är snäll som överhuvudtaget fixar käk så blir barnet mätt så har du löst din uppgift.
Vi har några ungdomar med selektiv ätstörning vid köksbordet ibland.
Dotterns kompis går direkt till vår frys kollar om favvopizzan finns annars duger det med vitt bröd och rökt skinka.
Vårat syskonbarn brukar jag istället inkludera i matlagningen och lugnt pröva sig fram då jag upplever att hon aldrig blir inkluderad hemma pga stress/tidsbrist mm.

Tack, det var ett "uppmuntrande svar". Jag vill att barnbarnets kompis ska må bra när hon är hos mig, och därför ville jag veta lite mera. 

Föräldrarna får skicka med matlåda.

Att du ska stå och laga separat är att kräva för mycket.

Dessutom, det är inte bara vad utan också HUR det tillagats som spelar roll för barn.

Men du måste fortfarande inte förstå.
Om du får veta att barnet äter Lithells korv lättstekt med  Pågens färska korvbröd och specifikt det. Då är det vad du behöver förbereda. Du behöver inte förstå mer än så.

Det är jättefint att du önskar veta mer men jag skulle tro att det finns lika många bakgrunder till problematiken och varianter på densamma som det finns barn som har detta. Så någon 100%-ig förklaring existerar inte.

Hej!

Min 13-åriga son har autism, adhd och selektiv ätstörning. Som för många andra barn så kom det i samband med autism regression vid 2 års ålder. Innan dess åt han allt och mycket av allt. Vi har en safe-food-lista som är extremt detaljerad men det som finns på den listan äter han till 100%. Denna har vi delat med familj, kompisar och skolan.

För min son handlar det om visuellt (färg, form), lukt, smak och struktur. Han kvalar alltså in på samtliga sinnen och är väldigt begränsad i vad han äter. Han känner skillnad på olika märken även om han inte ser förpackningen. 

Min son äter mat som är på färgskalan vitt, beige och i vissa fall grönt. Maten ska vara i fast form eller helt slät om den är rinnande. Ingen mat på tallriken får röra annan mat på tallriken. Salt är den enda "kryddan" som accepteras. Han har alltså extrem begränsad i vad han äter. Han kräks (inte klöks, utan kräks) rakt ut om han får fel smak eller struktur på maten. 

Det som är svårast med detta är att få i honom fett och protein. Majoriteten av hans kost består av kolhydrater. Är så otroligt tacksam över att han har en äldre kusin som han ser upp till och som fick honom att prova chicken-nuggets från MAX i somras. Det äter han faktiskt sedan dess, men det är också det enda "kött" han äter. Det märket finns att köpa i matbutikerna så det har underlättat. Han har testat andra märken men det faller honom inte i smaken då de flesta är kryddade med vitpeppar. 

Läkaren säger att för många barn så blir detta bättre med åldern, även om det selektiva alltid kommer att finnas kvar i varierande form. Och det har faktiskt sakta förbättrats i takt med att han blivit äldre och nu i förpuberteten så är han extremt hungrig och äter mängder. 

Kusinen är guld värd. De har börjat träna tillsammans och kusinen pratar mycket om vikten av att äta protein och en varierad kost. Så förhoppningsvis kommer det ge ringar på vattnet.