-
-
Svar på tråden Sexlöst äktenskap efter otrohet
-
Hon väljer om hon vill ha sex med dig
Du väljer om du vill leva med henne -
Jag tror inte nödvändigtvis att det har med otroheten att göra. Få människor med ett behov av ett sexliv klarar att gå i flera år och bara ha sex två gånger. Snarare handlar det om att hon faktiskt tar dig för givet och att hon inte har de sexuella känslorna kvar för dig. Du får fråga dig själv om du är nöjd med att leva så. Oavsett hur missnöjd du är kan du inte tvinga henne att ha mer sex med dig. Är det värt ett sexlöst liv för att få "det andra" i äktenskapet?Johan0808 skrev 2025-03-25 15:40:59 följande:Sexlöst äktenskap efter otrohet En fråga som gnager i mig är hur jag ska tänka i detta. Bakgrund: Man i 50-årsåldern med fyra barn varav två är utflugna. I förhållande med min fru sedan mer än 25 år och det har varit upp och ner i vårt förhållande. Jag har under typ 20 år känt mig tagen för given och osedd i vårt förhållande och det tillsammans med min oförmåga att uttrycka mina behov och känslor gjorde att jag utvecklade ett missbruk av alkohol. Jag har nu varit nykter i två år och jobbar med mig själv fortsatt, har massa brister kvar att hantera. 2016 var jag otrogen två ggr och jag hade även ett behov av att ?bli sedd? vilket jag försökte fylla på olika sätt när jag drack, strippklubbar, chatta med ex etc.. som en del i att bli nykter har jag erkänt otroheterna men mycket av det andra har min fru vetat om längre. Nu till mitt dilemma; min fru vill inte ha sex med mig. Vi har haft sex två ggr sedan jag blev nykter för två år sedan lch jag känner mig fortsatt som en praktisk lösning mest. Står för alla pengar och tar mycket ansvar för barn och hem etc. Gjorde även det i missbruket men var då styrd av skuld och skam. Har aldrig låtit missbruket påverka min omgivning mer än känslomässigt då jag var opålitlig när jag drack men inget annat. Nu känner jag att jag borde vara värd att uppskattas för det jag gör och att jag är nykter och arbetar med mig själv. Jag har under hela vårt äktenskap varit drivande vad gäller sex och har sett att vi inte varit ?kompatibla? i det någon gång. Kan inte räkna hur många ggr hon nobbat mig när jag haft lust. Jag ser bra ut och försöker hålla mig fräsch på olika sätt. Förstår om vissa kommer att döma mig för att jag varit otrogen och det accepterar jag men jag vill inte leva ett liv utan sex. Hur mycket ?krav? kan jag ställa på ett aktivt sexliv? Att vara dömd för all framtid för det jag gjort för snart tio år sedan(otroheterna) och annat jag gjort för att få någon form av uppskattning och bekräftelse känns fel. Hur ska jag tänka? Skilsmässa är ett alternativ men jag känner att jag vill ge detta en chans. Vi går och har gått länge i parterapi men inget verkar landa i att vi måste välja att komma vidare på något sätt och i detta ingår sex. Tacksam för er tankar.
-
Det finns inte mycket mer att säga än detta.Anonym (?) skrev 2025-03-25 15:43:21 följande:
Hon väljer om hon vill ha sex med dig
Du väljer om du vill leva med henne
Du tycker du är värd sex pga att du har jobbat med dig själv osv, men hon vill ju inte. Du kan inte tvinga henne heller. Du kan bara välja att gå vidare. -
Hon lever ihop med dig av praktiska skäl. Hon känner ingen attraktion längre och otroheten gav henne ännu ett argument att slippa ha sex
Tycker skilsmässa låter som ett bra alternativ för dig. -
Men om du inte känt dig sedd på 20 år, varför stannar man då?
Du hade väl behövt terapi långt tidigare för att förstå varför du klamrar dig fast vid en relation som inte tycks engagera den andra parten så mycket?
Men sen tycker jag nog man får skylla sig själv lite om man skaffar fyra barn också, för inte farao borgar det för mycket romantik eller avslappning de kommande 20 åren. Då blir det bara överlevnad emerllanåt, och ett minimum av energi och tid över till vuxenrelationen.
Personligen hade jag nog haft större problem med strippklubbsbesöken än ett par snedligg på fyllan. Alla är vi olika.
Jag tror att hon väntar ut att alla barn är utflugna och sen kanske hon drar, om hon tycker att ekonomin tillåter. Att ni får ett sexliv ihop igen tror jag inte alls på. -
Håller faktiskt med. Jag separerade från mitt ex för 1 månad sen. Levt ihop i ett decennium och har knappt haft sex under de 7 sista åren. Svårt att ta ett sånt beslut men nu mår jag bättre än någonsin. Kan inte leva utan sexTecum skrev 2025-03-25 20:55:02 följande:
Hon lever ihop med dig av praktiska skäl. Hon känner ingen attraktion längre och otroheten gav henne ännu ett argument att slippa ha sex
Tycker skilsmässa låter som ett bra alternativ för dig.
-
TS har supit. TS har varit otrogen. TS har bäddat den säng han får ligga i.
Det är mycket möjligt att TS tidigare inte känt sig uppskattad, eller sedd. Det kanske är jättesynd om TS, jag vet inte (det kan vara så) men han får ta det som en man och fokusera på att göra det som är bäst för barnen i första hand. Vad det är vet nog TS bäst, det går inte att på ett forum säga "skilj dig" eller "stanna kvar" baserat på det man vet här.
Jag älskar min fru och har gärna sex med henne. Men, om det av något skäl skulle bli så att en av oss inte vill ha sex så skulle jag inte spräcka äktenskapet för det, det är inte den kulle jag vill döda äktenskapet på. Fast det går att ha andra åsikter. Vet bara att jag själv inte skulle vara nöjd över att sitta i min nya hyrestrea med någon tinder-dejt, det skulle vara en dålig deal.
-
Håller med, varför stannar man och skaffar fyra barn med någon man inte känner sig sedd av? Om ni har så stora problem som du beskriver tror jag inte att är möjligt att någonsin få ett bra sexliv, så jag skulle föreslå att du skiljer dig om sex nu är viktigt för dig.Anonym (Masala) skrev 2025-03-25 21:19:33 följande:
Men om du inte känt dig sedd på 20 år, varför stannar man då?
Du hade väl behövt terapi långt tidigare för att förstå varför du klamrar dig fast vid en relation som inte tycks engagera den andra parten så mycket?
Men sen tycker jag nog man får skylla sig själv lite om man skaffar fyra barn också, för inte farao borgar det för mycket romantik eller avslappning de kommande 20 åren. Då blir det bara överlevnad emerllanåt, och ett minimum av energi och tid över till vuxenrelationen.
Personligen hade jag nog haft större problem med strippklubbsbesöken än ett par snedligg på fyllan. Alla är vi olika.
Jag tror att hon väntar ut att alla barn är utflugna och sen kanske hon drar, om hon tycker att ekonomin tillåter. Att ni får ett sexliv ihop igen tror jag inte alls på.
-
Män funkar ofta så att det som är fel är en persons fel (Vi har svårt för konceptet att det är bägges fel). Så om en man inte känner sig sedd i en relation kommer han (som ts gjort) ta på sig skulden för det. "Jag har misslyckats". Då kan man inte skilja sig för att det är ens eget fel och ens eget ansvar att fixa detta.Anonym (Masala) skrev 2025-03-25 21:19:33 följande:
Men om du inte känt dig sedd på 20 år, varför stannar man då?
Du hade väl behövt terapi långt tidigare för att förstå varför du klamrar dig fast vid en relation som inte tycks engagera den andra parten så mycket?
Men sen tycker jag nog man får skylla sig själv lite om man skaffar fyra barn också, för inte farao borgar det för mycket romantik eller avslappning de kommande 20 åren. Då blir det bara överlevnad emerllanåt, och ett minimum av energi och tid över till vuxenrelationen.
Personligen hade jag nog haft större problem med strippklubbsbesöken än ett par snedligg på fyllan. Alla är vi olika.
Jag tror att hon väntar ut att alla barn är utflugna och sen kanske hon drar, om hon tycker att ekonomin tillåter. Att ni får ett sexliv ihop igen tror jag inte alls på.
Eller så kommer han klandra sin fru och missa sin egen del i det. Vi har svårt att se det på andra sätt än att det är den ena eller den andras fel.
Om man då först tar på sig skulden och bär den i till exempel 20år, för att sedan komma på/få för sig att det är hennes fel, då kommer man dels anse att hon har fel och även känna sig lurad på 20år. (Om en man känner så, så kan han faktiskt bli farlig och vilja hämnas. Men det har inte med tråden att göra, TS har inget hämndbegär. Men som en heads up rent generellt) -
Att vara dömd för all framtid för det jag gjort för snart tio år sedan(otroheterna) och annat jag gjort
Relationen verkar ju ha varit dålig redan innan du trampade lite snett
Jag förstår inte hur man kan förvänta sej att det ska vara lika eller bättre efter en massa dumheter
-
Vi har svårt för konceptet att det är bägges felAnonym (Manlig psykologi) skrev 2025-03-26 07:29:04 följande:Män funkar ofta så att det som är fel är en persons fel (Vi har svårt för konceptet att det är bägges fel). Så om en man inte känner sig sedd i en relation kommer han (som ts gjort) ta på sig skulden för det. "Jag har misslyckats". Då kan man inte skilja sig för att det är ens eget fel och ens eget ansvar att fixa detta.
Eller så kommer han klandra sin fru och missa sin egen del i det. Vi har svårt att se det på andra sätt än att det är den ena eller den andras fel.
Om man då först tar på sig skulden och bär den i till exempel 20år, för att sedan komma på/få för sig att det är hennes fel, då kommer man dels anse att hon har fel och även känna sig lurad på 20år. (Om en man känner så, så kan han faktiskt bli farlig och vilja hämnas. Men det har inte med tråden att göra, TS har inget hämndbegär. Men som en heads up rent generellt)
Vi?
Det du skriver ligger på ett barns nivå -
Du kan inte ställa krav och tycka att du är värd sex. Om ni inte kunnat ta upp att du inte tycker dig bli sedd i parterapi lär det inte funka. Har du orimliga krav? Vad ger du tillbaka till frugan i form av ömhet och kärleksbetygelser. Blir hon sedd och uppskattad av dig? Har sexet varit bra tidigare med gemensam njutning? Åren har gott och kvinnor förändras med t ex lägre libido och sköra torra slemhinnor. Sex behöver förändras rent praktiskt också. Är du medveten om det? Det funkar inte längre med maratonjuckande.
Du har jobbat med dig själv. Men har du jobbat med er tillsammans? Hur ni som par ska gå vidare? Det kan ju vara så att ni fortsätter äktenskapet av socioekonomiska skäl. Är ni överens om vad det innebär so fine. Annars bör ni tänka på skilsmässa. Ge er båda att leva ett bra liv med det ni väljer själva. Att enbart gnälla om sexbrist anser jag tyda på att det är bara toppen av isberget. Även faktiskt typiskt manligt.
-
Du skriver att du inte känt dig sedd, men också att du inte var bra på att visa känslor. Innebär inte det att du själv också var dålig på att bekräfta och visa uppskattning för din fru?
Jag håller mig långt borta från bekräftelsedesperata människor. Det är som givet att de kommer vara otrogna förr eller senare. Vissa känner sig aldrig riktigt uppskattade, och sen är de oftast själva värdelösa på att ge uppskattning, eftersom allt kretsar kring deras känslor och behov.
Det är min bittra erfarenhet. -
Känner igen mig mycket i det du skriver men har aldrig varit fysiskt otrogen.
Gav min fru ultimatumet att vi måste få fart på sexlivet annars får hon klara sig själv - vilket jag tyvärr är lite tveksam till om hon skulle göra. Hon har gått i terapi och vad de pratade om vet jag inte men plötsligt bjöd hon mig på på spa-helg och vi hade det bästa sexet på länge och har nu sedan ett par år sex flera gånger i veckan. Dessutom är hon plötsligt sexuellt intresserad på ett annat plan, onanerar på egen hand när hon är ensam hemma och har börjat prata om att vi borde besöka en sexklubb .. Känns lite hemskt att det skulle behövas hot för att hon skulle hitta tillbaka till lusten men annars hade jag förmodligen hittat en annan kvinna!
Men ta upp det lagom hårt och gör klart för henne att du inte är intresserad av att fortsätta ett bekvämlighetsförhållande. Bättre nu än om 15 år. -
Jag förstår inte människor som lever ihop av praktiska skäl, jag hade en sambo som aldrig tog initiativ till sex men tyckte om att ha sex när jag tog initiativet.
Vi hade sex så ofta jag ville men jag tröttnade till slut då jag precis som ts ville bli sedd och bekräftad, kompisarna tyckte att jag hade guldläge men det är inte alltid så enkelt.
Alla vill ju bli sedda. -
Hon känner sig fortfarande sviken och har tappat lusten pga det du gjort?
Går det inte att reparera relationen så är det bättre med skilsmässa för bådas skull?