Vilken man ska jag vara med?

Ni är ju otrogna båda två, om du ligger med honom. För du har väl inte gjort slut med din sambo ännu?

I så fall passar ni ihop, lika respektlösa mot era partners. Och då kan det ju fungera, för då spelar det ju ingen roll att någon av er är otrogna i framtiden, eftersom ni har en sådan avslappnad inställning till det. 

Jag kan inte förstå någon av dessa män. Bryr med bägge. 

Att träffa en kvinna är underbart och vill hon bilda ett nytt hem är det bara mysigt och berikande. 

Ekonomi är givetvis gemensam och den som tjänar mest betalar mest. Självklart enligt mig. 

Förändring är bara bra. Båda ska trivas i hemmet och båda ska kunna påverka. 

det finns många märkliga människor. 

 

Jag håller också med om att ifall man velar mellan två så bör man vara singel.

Det är just detta som är min poäng...Varför är hans känslor viktigare än dina?  
Vart är ditt eget ansvar i detta?  Din självinsikt.

Att kasta dig i armarna på en ny man är att slippa undan ansvar och konsekvenser för dina val , ett sätt att fly och slippa välja själv. 

Och att välja mellan båda är ju ett sätt för dig att ha en plan B. Om gifta mannen inte väljer dig kanske sambon finns kvar trots allt. 

Vad är det som är så farligt med att vara singel? 

Jag är nog väldigt trögfattad men jag ser inte varför hans känslor är viktigare än mina. Hur HAN får mig att känna handlar ju om MINA känslor. Jag kommer inte kasta mig in i något, det kan jag inte och vill jag inte, och jag förstår att jag förmodligen måste göra slut med min sambo och bygga upp något eget först hur det än blir. Det kanske är först när det är slut på riktigt som man inser vad det är man verkligen behöver eller saknar. Jag känner mig som en velig skitstövel gentemot sambon som det är nu och det känns ohållbart, jag har inte sagt att jag är kär i en annan men att jag behöver vara själv. Jag och den andra mannen ses inte regelbundet och har sex om det nu verkade så, men vi har setts någon gång i månaden för promenader och prat och några få av gångerna har det blivit mer än så (inte planerat)

Jag tror att du är trasiga än du förstår. Och det är tack vare din sambo. 
Varför är han ens ett alternativ? 

Och det är din trasighet som gör att du tycker en otrohets-historia är vad du behöver.. 

Hur mår du egentligen ts? Du skulle behöva en kurator och inte en ny dysfunktionell man .

Jo det blir hans känslor eftersom du frågar oss hur du ska tänka utifrån vad han säger och anser och tycker...dvs hur han agerar och vad han vill blir viktigare än ditt eget sunda förnuft. 

Det kanske är så som du säger. I lägenheten för mig själv kan jag andas och fundera och bara vara mig själv, det är skönt, och det säger ju en del. Livet blir inte alltid som man tänkt sig, materiella ting och sådant betyder ju inget om man inte mår helt hundra i sig själv. 

Han var med samma sambo då som nu, det har väl krisat i perioder även där som det ju gör i längre förhållanden, inget konstigt i det. Jag tror inte han haft känslor för någon annan än mig under dessa åren, han verkar åtminstone ärlig när han säger det. Men han har många tjejkompisar, är väl populär bland tjejer skulle jag säga och charmig. Förmodligen därför jag föll för honom, är svag för såna män, jag hade nog litat på honom men det kanske hade blivit jobbigt i längden med alla dessa tjejer som hänger efter honom. Och resten som du skriver om är delvis det jag funderar på, att kanske ständigt bli ifrågasatt av hans barn (de känner mig sedan innan, men ändå), att ha splittrat familjen, sånt är tufft att leva med, och skuldkänslor har jag redan och de hade nog blivit värre då. Kärlek är ju inte allt här i livet men jag är rädd att förlora honom också när vi äntligen mötts igen.

Grejen är ju att det kanske kommer så ett litet frö av osäkerhet, speciellt om du vet hur det blev med er, och de där 15 åren som ni inte sågs kanske hans förhållande krisade igen och han sökte sig till en annan? Om ni blev ett par och själva gick igenom en kris, skulle du känna dig trygg i att han skulle vara trogen då?

Och du säger att han är redo att ta smällen, men om han själv har vuxna barn nu, tror du inte att han vill prioritera att fortsätta ha en relation med dem? Särskilt om de har eller är på väg att skaffa egna barn? Risken finns ju ändå att de skulle ta avstånd just pga hela situationen. Oavsett hur avslappnad man är skulle nog många ta det lite sisådär om ens förälder valde att dumpa sin partner sen 30 år för att bli tillsammans med sin älskarinna som är i ens egen ålder. Oavsett hur kär du är, är all eventuell drama värt det?

Och igen, vad är dina egna mål för livet? Kan du nå dem med någon av de här männen?

Jo, han har uttryckt flera gånger att han är rädd att barnen skulle ta avstånd, men han vill ta det lugnt och tänker att det som sker det sker. Är det menat att bli vi så blir det vi, och då får det andra helt enkelt lösa sig på nåt vis. Han vill nog också vara säker på mig och att jag inte bara har honom som ett tidsfördriv eller något, att jag menar allvar. Mina egna mål i livet är svårt att svara på, jag varken kan eller vill få barn, andra mål jag har är väl att kunna fortsätta ha mina intressen, vänner och hälsan i behåll, inget större än så. Jag har redan drömjobbet och allt jag behöver, så kärleken är väl mest en bonus, om det skulle finnas en man som vill resa och hitta på saker med mig, vandra, mysa, upptäcka saker. 

Du bör självfallet avsluta sambo-relationen om den beskrivning du ger oss stämmer och är någorlunda rättvisande.

Den andra mannen är självfallet din naturliga väg ut, och utgör för dig ett extra  stöd för att underlätta att lämna din sambo-relation.

En av de allra vanligaste orsakerna till otrohet är att otroheten utgör det avgörande steget på vägen ut ur en nuvarande relation.
Ett av de allra vanligaste sätten att "äntligen lyckas göra slag i saken" och avsluta en relation är att vara otrogen.
Båda är på ett naturligt sätt mycket, mycket vanligt.

Men det är nog i princip lika ovanligt att en sådan otrohet leder till en livslång eller ens långvarig seriös relation med den andra mannen.

Och det är nog mycket ovanligt att det blir lyckat att försöka gå direkt ur en långvarig relation och in i en ny seriös relation.

Se den andra mannen för vad han är för dig, ett roligt, omväxlande, sexigt steg och härligt äventyr som tar dig ur en dålig relation. Ta inte ert äventyr så seriöst i det här läget, för då blir du troligen ledsen och besviken.
Det är han som är gift och han har ansvaret för sin egen relation. Du har inget med deras relation att göra. Lägg dig inte i, ha inga åsikter, diskutera inte det ämnet, för det är helt och hållet hans ansvar.
Om du inte tycker att hans otrohet mot frun känns bra för dig så är beslutet ditt för hur du själv väljer att hantera detta. Det är ditt ansvar.

Sedan när du har bearbetat färdigt din förra relation ligger världens alla möjligheter öppna för dig.
Om då eller i framtiden den andra mannen, finns med som en mer seriös möjlighet i din värld, eller om du vill ha en eller flera andra män, det är helt upp till dig och det är ditt beslut.

Känner mig otroligt tveksam till din otrohetsaffär för att han:
1. Är i ett mycket långt förhållande, samma som han hade i förra varvet. De har familj, vänkrets och ett helt liv tillsammans. Det blir otroligt obekvämt för honom att lämna det på tusen plan, och risken finns att han ångrar sig efter 6 månader när allt passionerat lugnat ner sig. Det viktigaste är att man klarar en vardag tillsammans, inte en förälskelse. Röd flagg på det.
2. Han är otrogen. Då måste man fråga sig om någon som går över den tröskeln kan göra det igen (inkl du själv). Röd flagg på det.
3. Han har hållit ihop med samma kvinna i 30 år? Om jag förstår det rätt.
4. Du ser redan nu saker som kan bli komplicerade i vardagen, som du inte har nu. Tex städning, matlagning...
5. Utvärdera varje relation för sig. Vill du vara med sambon? Ja/Nej. Vill du leva med den nya mannen? Ja/Nej.
6. Vad händer om du lämnar din relation, men inte han?

...och när det gäller barn, är du inte intresserad av barn? För det är nog tveksamt om han är intresserad av nya barn när hans egna är i 25-30-årsåldern....

En sak du ska veta är att han kan säga och tycka en massa saker men dom betyder noll och intet så länge han inte GÖR något konkret åt saken. 
Skulle du börja ställa krav på att han SKA lämna sin fru kommer du definitivt få börja höra en massa ursäkter till att ni måste vänta och sen går tiden...
Han kan säkert tycka att detta är lockande och spännande att inleda detta med dig och nu som nyförälskad kan han lova hela universum...men vad händer den dagen hans fru börjar ana något? Kom ihåg att hon kanske INTE vill skiljas....

Om det nu är så lätt att lämna henne så varför har han inte gjort det? Varför ansöker han inte om skilsmässa här och nu? 

Våga vara kritisk till det han säger. 

Kloka ord.