Sambo vill aldrig träffa släktingar

Jag träffar inte heller min släkt. Jag har mina anledningar, som sträcker sig från små petitesser i det stora hela till grova övergrepp. Min partner vet inte om det "svårare", bara petitesserna.

Min partner å sin sida springer hos sina släktingar stup i kvarten. Det är ok för mig, så länge jag inte behöver vara med hela tiden. Det räcker med högtidsdagar och att vi delar lantställe, och visst kan jag ställa upp vid nån flytt eller något sånt, eller när det blir alltför glest mellan dagarna. Lite är det för att jag faktiskt ibland mår dåligt av att se att de har det bra tillsammans och vill umgås och rår om varandra. Det ligger så klart helt på mig att jag blir sån.

Men det är min erfarenhet. Din sambos kanske är någon annan.

Kan väl inte säga att jag har anledning att inte träffas mer en en mongo-brorsa som pajade hela familjelivet med stress för mina föräldrar som tvingades lämna bort honom och även för mig.
Utöver det eller kanske beroende på har jag dragit mig undan privata relationer utanför min egen närmaste familj.
Tappat kompisar, mitt ex hade en gigantisk familj där även en guldfisks namnsdag skulle firas i 8-10 timmar med fika, smörgåstårta, fika igen med ytterligare bakverk.
Jag försökte kommunicera att man inte kan åka på att och inte så länge!
Reste en hel del i jobbet och ville vara hemma med MIN familj på helgen.
Det har gjort att jag dragit mig undan.
Är otroligt social på jobb men reserverad privat.

Varför skulle du inte fråga, du är hans närmaste och hans partner. Är väl en naturlig del av vad man pratar om med den man lever med.

Och vad gäller hans familjesituation så kan jag känna igen mig mycket. Jag vill inte träffa min familj så ofta och vill absolut inte be dem om hjälp. Det har konkreta orsaker i hur de behandlat mig och bemött mig tidigare i livet. Jag agerar utifrån erfarenhet så att säga. Och självklart vet min man om det, det är något vi har pratat om och han vet exakt hur och varför min relation med min familj ser ut som den gör. 

Sen kan behovet av umgänge se olika ut, och att det är därför han inte heller vill umgås jättenära din familj. Om man har en dålig relation till sin egen familj kan man ibland ha en känsla av att vara generellt oönskad och att andra egentligen inte vill vara med en. Eller så känner man att man inte blir familj med partnerns familj bara för att, utan man ska ha ett utbyte mer än bara ingifta i släkten. 

Vi har bra kontakt med våra familjer båda två, men på sambons sida har ingen klippt navelsträngen trots att svågern är närmre 50 än 40.

Han är ensamstående men man skulle kunna säga att han sköter sina barn till 50% med hjälp av mamma. Kan inte tänka sig att flytta längre hemifrån än 5 min och är där stup i kvarten, äter säkert 50% av middagarna hos dom. Hade inte jag drillat sambon hade hon antagligen varit lika självständig. 

Sen finns det såklart olika nivåer att ligga på ang kontakt med sin familj.

Osjälvständig skulle det såklart stå..