Rätt att hållas utanför?

Jag har varit allvarligt sjuk och ja, det var väldigt jobbigt med anhöriga som tyckte att deras känslor eller rätt till information stod över mina känslor inför det hela. Det blev en stor stress att ha folk runt omkring mig som utkrävde svar, kände berättigande, eller ville ha emotionellt stöd till sig själva, när jag själv inte ens processat situationen och behövde smälta allt. Mina anhöriga använde mig som ett sätt att hantera SIN ångest. När dom borde tagit ansvar för det själva, utan att blanda in mig. Det blir väldigt tungt att efter ett allvarligt besked lägga sin egen ångest och oro åt sidan för att istället hantera anhörigas känslor och oro. 

Den som inte är sjuk får helt enkelt backa och hålla käften. Respektera gränser. Lägg egot åt sidan. Det är den som är sjuk som är i en virvelstorm. Man söker stöd och öppnar upp sig när det är läge, utifrån sina egna premisser. 

Självklart är det helt okej? Varför skulle personen tvingas prata med partnern om det på en gång om hen inte vill? Behöver personen som är sjuk smälta allt först på egen hand måste hen ju få göra det. Inget konstigt alls.

Jag är allvarligt sjuk och jag var helt oförberedd på att få beskedet. Jag trodde att jag skulle få ett lugnande besked om att jag var frisk.  Jag hanterade situationen annorlunda: när jag lämnat läkaren ringde jag direkt till min man och sa som det var. Sedan pratade vi mer när jag kom hem. För mig kommer det självklart att söka stöd hos den som står mig närmast. Så är det inte för alla och det viktigaste är väl att båda känner att de kan vara sig själva i relationen.

Självklart helt okej!

Självklart okej.

Håller med "Olof 45". Du tänker bara på dina känslor i en stund som är svår. Den spontana tanken vore rimligen att tänka på din partner.
Men visst är det en signal att er relation inte är tipptopp.

Jag tycker inte ens att det behöver ha med relationen att göra.

Vissa måste ha sin tid för att klara av svåra besked från vården, vissa vill inte berätta för sina nära och kära eller jobbet alls eftersom dessas reaktion av empati/sympati är det som kommer att få dem att slutgiltigt bryta ihop.

En ren katastrof kan det bli om en förälder samlar sig för att berätta för barnen och en tredje part som snappat upp det blurtar ur sig beskedet i helt fel sammanhang.

En del är även måna om sin värdighet och vill inte att kreti och pleti ska tycka synd om dem. En del vill ha jobbet som mental frizon så länge det går, vilket blir omöjligt om man ständigt ska få höra "ååååh, stackare dig, hur är det"?

Ha tålamod och vänta, så blir du säkert informerat när personen hunnit tänka igenom hur och vilka som behöver veta.

Nu tänker jag att den som har en seriös relation med någon, inte är "kreti och pleti" Utan den närmsta man har, eller nära på.Den ska man i min värld inte behöva tänka på sin värdighet inför, då är det något annat som inte riktigt lirar.

Du ringde din man, alltså en person du är gift och bor ihop med, inte en särbo, den här personen bad om att bli lämnad iifred och smälta situationen, då är det inte ok att engagera och tjata 

Jag hade också berättat för min man som jag bor och har barn med, förmodligen även mina föräldrar men en särbo är en helt annan femma

Min svärfar fick även veta i november att han har en hjärntumör steg 4, jag pratade tidigare idag med min svärmor som beklagade sig över hur alla ringer och ska ha uppdateringar stup i kvarten, just nu försöker de bara klara vardagen och de berättar hur det går när de orkar och har lust

Du VALDE alltså att söka stöd hos din man. Det var inte han som ringde och tjatade när du egentligen behöver lite mer tid för dig själv att smälta det hela. Där har du skillnaden.