Tolkar ni detta som ett avslut? Eller behöver hon bara en paus?
Jag och min bästa vän har tjafsat en del men vi har alltid löst saker och ting. Och så hände det en sak för typ 2 veckor sedan som gjorde att vi blev arga på varandra. Jag blev såpass arg så att blockerade henne på sociala medier och hon skrev på SMS flera gånger men jag svarade aldrig tillbaka.
Idag såg vi varandra på gymmet och det blev ganska stelt. Och det var en ganska konstig hälsning vi gjorde också. Vi sa inte hej med ord utan det var mer en nick med huvudet.
Jag ville ta steget och gå fram flera gånger men jag vågade inte riktigt. Även fast bollen var hos mig. Det var ju ändå jag som blockerade honom och struntade i att svara på hans SMS.
Han gick förbi mig ett antal gånger på gymmet men han sa inget alls.
När jag gymmade klart gick jag till omklädningsrummet för o hämta min jacka. Precis utanför står han och frågar mig om jag gymmat klart. Jag svarar ja. Han går in i omklädningsrummet och jag tänker inte så mycket på det utan går iväg för att ta på mig skorna.
Han kommer ut och kommer fram till mig medan jag tar på mig skorna. Han kommer med min necessär, och i den har jag lite hudprodukter, som jag hade glömt hos honom. Jag säger tack så mycket och han säger varsegod.
Han vänder sig om och börjar gå. Jag frågar honom om han kan komma och han gör det.
Jag frågar vad han har för planer ikväll.
Han svarar att han bara ska hämta mamma från jobbet men inget mer än så.
Jag frågar om han har lust för att komma hem till mig ikväll så vi kan prata ut.
Han svarar då att han inte har det ikväll men kanske en annan gång.
Jag svarar okej.
Han gör en konstig hejdå hälsning med armen liknande som hitler brukade göra och han säger hejdå. Sen vänder han sig om och går. Jag upplevde honom som lite kall.
Jag tyckte ändå det var moget av mig att fråga om han ville prata. Men nu ligger väl bollen hos honom? För han vet väl nu att jag vill reda ut saker.
Men så finns det en grej i mig som tror att det är avslut från hans sida. Och att han inte vill säga det för att inte såra mig. Och just därför sa han kanske en annan gång för att kunna förhala det..?
Eller så behöver han helt enkelt tid.
Det är som en turbulent i mitt huvud.
Ska jag bara låta honom vara ifred nu?
Hur tolkar ni detta som hänt?
