Kompisdilemma hos 9-åring. Prata med föräldrar?

Mitt mellanbarn har adhd och haft haft väldigt upp och ner bland kompisar och kontakter, jag har haft kontakt med föräldrar när det varit våld eller svårare konflikter. Jag hade en mamma som hörde av sig när de gick i 2an och hans som jag trodde var bästa kompis upplevde sig som mobbad och utstött, vi pratade igenom detta föräldrar och skolan och det blev bättre men de var liksom inte "bästa kompisar" längre, barn byter umgänge lite hur som, har hon andra kompisar att leka med så skulle jag bara förklara att man vill leka med olika och det är helt naturligt så lek med någon annan nu så kanske det kommer senare.

Min son hade väldigt svårt att vara med andra klasskamrater än hans specifika kompisar, vi pratade väldigt mycket om att bara för att man leker med någon annan så betyder inte det att man inte tycker om varandra längre, han behövde hitta fler kompisar helt enkelt.

Är det inget specifikt som hänt så hade jag bara försökt styra in henne på att fokusera på andra kompisar, jag personligen kontaktar inte andra föräldrar om det inte finns ett "problem" att barn vill leka mindre är tyvärr bara så det är

Jag har i dagsläget 2 kompisar med barn i samma ålder och de umgås väl när vi är allihopa men även fast de går i samma skola så är de inte "kompisar" eller hur man ska säga

Nej ni ska inte kontakta föräldrarna

Ibland vill människor inte ha kontakt. Det får man respektera.

Det låter klokt av de föräldrarna att låta barnen sköta sina kompiskontakter själva. Många barn idag vet knappt hur man sköter sånt, för att föräldrarna gör det åt dem långt upp i åldrarna.

Och att en kompisrelation fasas ut eller förändras är rätt normalt i den åldern, i synnerhet om de inte går i samma skola och sällan ses.

Det kan även vara nåt med själva telefonen, den är trasig men ingen har hunnit fixa den, eller barnet har misskött telefonen och får inte ha den på ett tag. 

Tycker inte att ni ska kontakta det andra barnet föräldrar, utan stärka ert barn i att hantera såna här saker med vänner. Uppmuntra ditt barn att skaffa nya vänner. trösta henne i att ha tappat en vän, hjälp henne att hantera känslorna kring det. Det kommer att hända fler gånger under livet. 

Kanske börjar kompisen höra av sig igen, med en förklaring till tystnaden, eller så har hon gått vidare utan ert barn. Kanske vill ert barn inte längre ha kontakt, eller så tar de upp tråden igen. 

Tack för svar. Jag tycker fortsatt att det är svårt. Hade motsvarande hänt i verkliga livet, att en kompis bara vänt ryggen mitt i en lek och sedan ignorerat (för det var i praktiken så det gick till, fast vi sms), hade jag inte tvekat att ta kontakt med föräldrar. Det är här lika ouppfostrat och elakt, fast det sker via sms istället. 

Det är möjligt att det är ouppfostrat och elakt, men det är ändå sånt som händer i livet och som man behöver kunna hantera. Relationer förändras, vänner slutar umgås, man träffar nya vänner, alla beter sig inte moget och ansvarsfull.. osv. 

Och nåt kan ju ha hänt med telefonen som ni inte vet något om. 

Det bästa du kan gör är att bygga upp din dotters självkänsla så att hon kan hantera andras beteende utan att ta det som att det är henne det är fel på. För varken du eller hon kommer att kunna ändra andras beteenden, men du kan hjälpa henne att bygga upp sin egen förmåga att hantera det. 

Jag går emot flera andra här. 

Jag tycker ni ska kontakta föräldrarna. 

Som någon skriver - mobilen kan ha gått sönder osv. Men oavsett så vill man ha ett avslut. Vill kompisen inte ha kontakt mer så är det fine. Men då kan ni föräldrar komma med det svaret.

Och ja, det är viktigt med andra och fler kompisar. Haft liknande med min dotter i samma ålder. Vilket löste sig när hon själv insåg att man faktiskt behöver ha flera olika vänner. Både nära vänner och ytligare. En del umgås hon med på fritidsaktiviteter, har jättekul med, men inget utanför där. Precis lika viktigt som de nära.

Föräldrar SKA lägga sig i. Långt upp i åldrarna. Oavsett vad ungarna vill. Det är ett stort problem som är idag att föräldrar inte gör det. Att andra föräldrar tycker att man inte ska lägga sig I andras barn. It takes a village to raise a kid. 

Jag hade stöttat min dotter i att umgås med andra. 
När det gäller insikt i vad som hänt hade jag frågat dottern (om hon var 9 år) om jag kunde få se smsen. Då får man en uppfattning om hur det sett ut sista tiden i deras relation. 
Att tjejerna smsat mycket under en tid, kan i realiteten vara att ena tjejen smsat/tagit initiativet, och den andra har svarat.
Att de hållit kontakten kan innebära full ömsesidighet, men kan också innebära att initiativen till att ses enbart kommit ifrån dottern.
Att de tagit tid på sig att svara kan vara alltifrån att familjen generellt är upptagen, har mycket runt sig, till att kompisen inte riktigt vill ha så tät kontakt.

Så du får väl ha liten överläggning med dig själv och försöka få insikt om hur det egentligen sett ut mellan den.
Sällan kommer sådana här utvecklingar som en blixt från en klar himmel 

Jag har läst barnens SMS och det är verkligen ingen som skickat en hel massa fler. Det har varit väldigt jämnt och som sagt, inget otrevligt eller märkligt. Konversationerna har initierats av dem båda och båda har varit drivande. Konversationen slutade verkligen mitt i bara, där kompisen skickat bilder och filmer på en viss sak, min dotter svarat positivt med en fråga och kompisen bara slutat svara. 

Att inte ha tät kontakt är en sak, men att inte svara på tre veckor känns väldigt märkligt. 

Min dotter har en hel massa andra kompisar också. Men hon är ändå besviken över att den här kompisen bara slutat höra av sig. Och förvånad, eftersom ingen av hennes andra vänner beter sig på det viset. Det finns andra kompisar som försvunnit ut i periferin, men då har det skett löpande och inte så abrupt. 

Mitt barn har som sagt många andra vänner och ett brett umgänge, både kopplat till skolan, fritidsaktiviteter och oss föräldrars vänners barn. Hon är likväl besviken över beteendet. Meddelande går fram, men kompisen har inte svarat. 

Jag håller med om att föräldrar ska lägga sig i. Jag är noga med att mina barns vänner ska veta att jag ser dem, både när de gör dumheter och när de gör bra saker.  

Baserat på det här så hade jag skickat ett sms till mamman och bara frågat "hej, vet du om det har hänt något mellan tjejerna? X har inte fått svar av y på flera veckor på sms"