Psykologiska skillnader mellan de som provocerar vs de som tar till våld.

Den som blir slagen är offret. Sen finns annan lagstiftning som hanterar mobbning.

Klassiska exemplet är våld i nära relationer. En man (oftast) har utövat kontroll över kvinnan allt som oftast innan misshandeln inträffar. Pga psykologin så uppfattar kvinnan många gånger att det är hon som gjort fel.

Den täcker inte om den man har skyddat inte anses vara en juridisk person.
Med tanke på att jag är medelålders och aldrig har slagit någon tidigare så är det inte "klassiskt fall" vad gällande mig. 

Jag har suttit på bänken från andra hållet vid 1 tillfälle tidigare. Jag märkte av det du säger att den personen som dömdes för flera fall av misshandel mot flera olika personer utnyttjade allt hen kunde frö att försvara sig själv. Men då jag aldrig har varit med om något liknande "slut" så går det inte att beskylla mig för ett klassiskt beteende då jag inte har någon våldshistorik överhuvudtaget sedan tidigare.

Men visst, låt gå för det du säger. Då tycker jag att gränsen för trakassarier, psykisk misshandel / mobbning ska sänkas ner otroligt mycket för att man ska kunna få skydda sig själv genom lagen och i god tid innan det blir för mycket eller för utsatt.

Men då heter det istället " vi har inte möjlighet att hinna klara av de mest grova fallen knappt, hur har du tänkt dig att det skulle gå till." 

Jag personligen har inte den här mobbningsmentaliteten i mig överhuvdtaget. Jag skulle inte kunna trycka ner någon på samma sätt som jag blivit utsatt för. 

Tycker mig se ett mönster att det oftast handlar om att de som utgör sådant här beteende är antingen med i en grupp eller äldre män som tror att de har våldskapitalet till sin fördel. Så då börjar de trakassera och trycka ner. Allt för att de tycker att det är roligt att se den som är fysiskt mindre bli arg så den har något att skratta åt. Och det finns ingen stopp knapp när det kommer till detta med lagstöd.

Hur ofta träder den lagen in när det kommer till man mot man som inte är i en parrelation överhuvudtaget?

Hur ofta har den domen "mobbning" förkunnats när det gäller på detta sätt som sagt? Har aldrig hört talats om det?

Att någon är våldsam kan ha många olika orsaker, att någon är provokativ med.

Att någon provocerar kan beror på att provokatören vill underhålla andra som ser (att säga något taskigt till dig så att tredje part skrattar, att få tredje part att skratta är syftet), sadism eller masochism (Jag vill ha stryk men eftersom du inte bara kommer ge mig det så krävs att jag provocerar ordentligt) testa gränser för något, vilja ha en fysisk konfrontation men utan skammen av att ha startat den och slått först och tre dussin orsaker till. 

Mobbning i form av trakasserier, stalkning, skollagen, diskriminering, hets mot folkgrupp osv. 

Mobbning på arbetsplatser involverar troligen och hanteras av hr. Det finns regelverk för sånt också.

intressant det du skriver. Så pappan var vållande till ett barns död. Det är något han skulle åka ditför och förmodligen gjorde. Om han hade försvarat sig så hade det varit fullt rimligt av mamman att bli skogstokig och slå honom, får jag anta att du menar?

Så enligt den lag standard vi har idag, så menar du alltså att ingen hade brytt sig att hon då utförde en misshandel i sin tur, för brottet var så grovt? Även att han uppgav att han hade glömt barnet? Alltså något han inte hade gjort med flit eller av ren illvilja. Men han förtjänade ändå stryk av mamman om han hade försökt försvara sig genom att säga, jag var så stressad, barnet gjorde inte ett ljud och jag missade helt att den var i bilen och vi hade en stressig dag på jobbet hela dagen.

Så jag tolkar ditt inlägg som att du då anser att misshandeln (om det hade skett) hade varit befogat? Och inget mamman skulle bli dömd för?

Men pappan gjorde et antagligen inte med flit. 

Medans de som trakasserar och försöker egga fram frustration, dåligt mående och till slut ilska hos motparten (alltså personen gör det av ren illvilja), den ska vara skyddad från att få sig 1 enda smäll?

Jag får det inte att gå ihop.

Den ena gjorde ett misstag. Allvarligt det förnekas inte såklart. Och om han då säger hur hans dag hade varit så har mamman rätt att klå upp honom med andra ord, enligt dig?

Men den som gör något av ren illvilja, den ska skyddas och förbli ett offer och den som gav en smäll ska hatas och bli av med arbete, jobb och hamna i kronofogden. Suck it up liksom - "ett eget val som man gör." Dessutom för 1 slag ha svårt att hitta boende samt arbete i 10 år framöver!

Kanske jag är trög eller enligt dom som trycker tummen ner, får man anta tycker att jag har fel eller är dum i huvudet? Men jag tycker inte att det är jämvikt på det hela överhuvudtaget.

 

 

Du försöker få misshandel att låta som en banal sak. Det är det inte.

Nej, misshandel är ingen banal sak. Däremot så menar du på att trakasserier, psykisk misshandel samt provocering och kränkningar är en banal sak om det nu inte sker (i skola eller på arbete) som du tog upp.

Du väljer att fastna vid det istället för att besvara mitt andra och kanske den bättre lösningen, sänk nivån för vad som anses vara kränkningar, provocering, psykisk, misshandel m.m.

Vi säger såhär.

Pappan upptäcker att barnet är dött i bilen och meddelar mamman detta och säger samtidigt som han berättar att barnet är dött att det är hennes fel som inte tog hand om barnet och lämnade barnet själv. Att hon borde förstå att han inte kan ta ett så stort ansvar. 

Mamman har då precis fått reda på att barnet är dött och nu blir anklagad för att det är hennes fel. 

Hon går fram och ger honom en snyting, skriker och gråter och rasar ihop. 

Hon är i en extrem chock med mycket starka känslor?. Jag tror inte ens pappan i ett sånt här scenario ens skulle komma på tanken att polisanmäla att hon slagit honom. Har svårt att se att hon skulle bli dömd för detta heller.

Så det finns nyanser som sagt. Pappan har ju varit totalt jävla ansvarslös och man glömmer inte ett barn. Det är inte en godkänd anledning för att man är stressad. 

Detta är nu en fiktiv historia som jag har gjort, jag vet inte hur någon av dom inblandade reagerade på det som hänt. Hade det varit min man så hade jag inte vetat vad jag skulle göra med honom faktiskt. 

Sedan är det skillnad på att detta händer när hon precis blivit meddelad om sitt barns död och om någon slår tillbaka senare som någon form av hämnd.

Kan det vara så att du själv har svårt att mentalisera? 

Ganska rörig trådstart och tråd i övrigt...många olika aspekter som tas upp..

Så här tänker jag 
Fysiskt våld i ett civiliserat och demokratiskt samhälle är enbart acceptabelt när det handlar om att skydda sig själv eller någon annan och då endast så mycket att det målet uppnås. Om det bara behövs ett slag för att ta sig ur situationen men man slår ett till för att man är arg...ja då har man gått över gränsen. 

Att bruka våld för att man hamnar i affekt är aldrig ok även om man kan förstå att människor ibland hamnar där.
Det är ju skillnad på att förstå och anse det som acceptabelt....

Man får en dålig smak i munnen när du tycker synd om de som misshandlar, de ska inte betraktas som några offer citat:

"den som gav en smäll ska hatas och bli av med arbete, jobb och hamna i kronofogden. Suck it up liksom - "ett eget val som man gör." Dessutom för 1 slag ha svårt att hitta boende samt arbete i 10 år framöver!"

Provokation - om personen som skadat, slagit eller gjort något annat olagligt blivit provocerad fram till det och även av rätten anses ha blivit det, ses som en förmildrande omständighet. Självklart ska ingen gå in för att provocera någon annan så att denne tappar kontrollen över sitt humör.

Tycker mig anse att du nu ändrar på historian. Om det hade varit tvärtom, om det var mamman som hade råkat vara vållande till barnets död och skyller på pappan. Hade då pappan fått slå sönder mamman, om inte? Varför förespråkar du att det är okej åt motsatt håll? 

Slå sönder någon har det inte varit tal om nu någonsin. Vi pratar om en örfil i affekt?. Så jag vet inte vad du jiddrar om nu. Jag pratar om situationer där det är begripligt, där man ändå kan förstå. Du börjar skriva om kronofogden och allt möjligt. Vad pratar du om ens? 

Ja man kan ju fundera på varför kvinnor som blir misshandlade ytterst sällan slår tillbaka. 

Jag är en av de kvinnorna och det enda jag tänkte när han slog och förnedrade mig verbalt , det vill säga extrema provokationer, var att lugna situationen för barnets skull. 

Han kunde hota att ta barnet ifrån mig och gå ut i kylan med barnet som enbart hade pyjamas och jag gjorde allt för att lugna honom. Om jag hade slagit honom så hade han slagit mig sönder och samman och inte brytt sig om barnet hade kommit emellan och tagit skada. 

Jag lämnade honom förstås och ovanstående pågick när jag försökte få ut honom ur mitt hem. 

Det var inte att jag inte ville slå honom, för det ska gudarna veta att jag ville, utan att jag (som de allra flesta kvinnor) visste att jag var i fysiskt underläge. Vi vet vem som har våldskapitalet. Så är det och har alltid varit. 

Tror du har skrivit ord som "gå loss" och jag vet att du har skrivit, skogstokig. Inget av det tolkar jag som en enkel örfil. 

Men vi kanske har olika preferenser för vad orden betyder.

Skogstokig behöver inte handla om våld. Men att puckla på någon kommer jag aldrig tycka är okej? 

Gå loss kan ju även handla om att jaga någon, springa efter någon och gallskrika. En rätt rimlig reaktion för en mamma som precis förlorat sitt barn för att pappan varit totalt ansvarslös?. 

Men känns som att du vill likställa psykisk misshandel med fysisk och att har man psykiskt misshandlat någon så är det okej med våld i din värld?

Det finns den typen av domar. En kvinna som mördade sin man som sov. Han hade utsatt henne visserligen för både fysiskt och psykiskt våld i åratal. Hon visste att hon aldrig kunde fly, då skulle han döda henne. Hon var alltså inte fri. Hon dödade honom i sömnen och det sågs som självförsvar så hon blev inte dömd. 

Så det finns nyanser i detta. Men känns inte som du pratar om dessa situationer alls.