En sak jag tänker på direkt är er kommunikation. Du skriver att han har problem i dialogen med hans ex (barnens mamma). Men ni har inte några såna problem?
Och det är inget du sätter i samband med hur det skulle kunna bli för er om ni gick isär sen när ni har ett gemensamt barn?
Ni som valde att skaffa ett till barn i er bonusfamilj, hur blev det för er?
Bra men ansträngt. Våra barn var också i skolåldern (yngsta sex år) och precis när man vant sig vid all logistik av att foga samman två familjer kom en bebis som tog mycket tid och kraft från allt för oss båda.
Hur tog barnen det?
Glada. Men de äldre förstod ju också att vi skulle få mindre tid för dem.
Hur ser din relation ut med bonusbarnen idag?
Bra!
Hur ser relationen ut med barnens andre föräldrar? Hur tog dom det? Vad har varit svårt där?
Den kommunikationen har alltid varit bra, man har varit mån om att vara bra föräldrar tillsammans även om man inte har en kärleksrelation. Lite mer ge och ta när det gäller byten, byta veckor, "hjälpa till" att skjutsa till träning fast det egentligen varit vår vecka när bebisen hade kolik till exempel. Men vi hade varit beredda att stötta åt andra hållet också om våra ex fått nya barn.
Hur funkar det mellan syskonen hemma, även när dom blivit lite äldre?
Små barn små bekymmer, stora barn.. Det är faktiskt svårare för jag och min man kan bara styra över rutiner och regler hos oss. Det finns två andra uppsättningar föräldrar som kan ha åsikter och synpunkter. Även om stora barnet (äldsta är i gymnasiet) är hos sin andra förälder och hens regler gäller där så kan vi ju tycka att det är fel att inte stämma av när hen kommer hem, veta var hen kommer sova och sånt. Har andra föräldern inte sett till att läxor och läsa på inför prov blir gjort på "sin" helg till exempel så kan vi bli sittande med det halvt akut när barnet sen kommer till oss.
Något som kan vara bra att tänka på innan man skaffar barn in i en bonusfamilj?
Se det inte som ett "kitt". Ni ska önska fler barn och gärna tillsammans, punkt. Men ha det inte som någon slags romantiserad bild av en "stjärnfamilj". Och om det är så att han har barn redan medan detta blir ditt första, försök att inte skuldbelägga om han inte tycker att allt är jätteintressant och jättekul för han har faktiskt gjort detta minst en gång innan. Jag var inte i den sitsen för vi båda hade barn men jag har en god vän som var helt förstörd över upplevt ointresse. Hon hade väntat sig mer. Kan förstå till viss del men då måste man kommunicera det också, att det är viktigt för mig att du är med till MVC eller jag vill att du engagerar dig si och så.
Sen kan man ha hämtat/lämnat, ställt upp som bonusmamma under lång tid innan och så kommer bebisen och då vill man ge hen fullt fokus. Det lär inte funka fullt ut i en bonusfamilj, att man bara släpper allt. Då är risken att barnets bioförälder måste fokusera på sina barn och du känner dig ensam med bebisen.
Kommunikation är A och O!