• Anonym (Ledsen pappa)

    Hur klarar man av att inte få träffa sina barn varje dag?

    Som rubriken säger. Har nyligen separerat från barnens mamma och vi delar på barnen 50/50. Jag mår så fruktansvärt dåligt de dagarna jag inte har barnen så jag går under. Jag har alltid känt en saknad till dem även när vi fortfarande var tillsammans. Saknar dem när jag är på jobbet. Saknar dem när de ligger och sover i rummet bredvid. 
    Jag förstår bara inte hur man ska klara av att inte få ha dem jämt. De är ju en del av mig. 
    Har nån några bra tips? 

  • Svar på tråden Hur klarar man av att inte få träffa sina barn varje dag?
  • Anonym (Ida)
    Spucks skrev 2025-03-08 21:40:39 följande:

    Varje gång jag läser sånt undrar jag om det är på allvar eller om folk bara skriver det för de tror det gör dem till bra föräldrar att vilja vara med sina barn 24/7 och mår fruktansvärt dåligt varje sekund de inte är med barnen.

    Ifall du menar allvar: sök hjälp! Det är inte frisk att mår dåligt och saknar sina barn när man är på jobbet eller när barnen sover i rummet intill. Det är inget tecket på en bra relation eller på kärlek, det är ett tecket på en osunt besatthet.


    Dummaste jag hört! 
  • Spucks
    Anonym (Ida) skrev 2025-03-09 23:39:47 följande:
    Dummaste jag hört! 
    Om du tycker det är ett tecken på en sunt förälder-barn relation att föräldern inte klarar av att vara på jobbet eller i ett annat rum utan att sakna sina barn, får det stå för dig.
  • Anonym (AB)
    Spucks skrev 2025-03-10 16:06:57 följande:
    Om du tycker det är ett tecken på en sunt förälder-barn relation att föräldern inte klarar av att vara på jobbet eller i ett annat rum utan att sakna sina barn, får det stå för dig.
    Så du tror det är det TS handlar om?

    Kan bara beklaga. Den svenska skolan är dålig, synd att det drabbade dig.
  • Spucks
    Anonym (AB) skrev 2025-03-10 16:28:08 följande:
    Så du tror det är det TS handlar om?

    Kan bara beklaga. Den svenska skolan är dålig, synd att det drabbade dig.
    Det är det jag kommenterade och det IDA svarade på. Jo, men en bättre skola hade du förstått det, då hade din läsförståelse räckt till.
  • Anonym (My)

    Låter lite osunt det du berättar. Kanske ska du ha en samtalskontakt om saken.

  • Anonym (Betty)
    Anonym (Ida) skrev 2025-03-09 23:39:47 följande:
    Dummaste jag hört! 
     Varför då? Det är ju sant. Det är inte sunt att ha en sån relation till nån överhuvudtaget. I en trygg relation klarar man som sagt av både närhet och distans. 

    Den sorts relation ts har till sina barn låter otrygg. Jag har läst mycket om anknytningsteori eftersom att jag har haft problem med de själv. 
  • Anonym (Ledsen pappa)

    Okej lugn nu allihopa. Det är självklart att jag inte går runt och tänker på dem konstant hela arbetsdagen, men såklart kan man tänka på dem ibland och längta efter dem.
    Och det där med att sakna dem när de sover i rummet bredvid var väl mer menat att jag kan sakna att leka med dem när de har somnat eftersom det är så kort tid efter jobbet som man får med dem innan de ska sova. 

  • Daphodil
    Spucks skrev 2025-03-08 21:40:39 följande:

    Varje gång jag läser sånt undrar jag om det är på allvar eller om folk bara skriver det för de tror det gör dem till bra föräldrar att vilja vara med sina barn 24/7 och mår fruktansvärt dåligt varje sekund de inte är med barnen.

    Ifall du menar allvar: sök hjälp! Det är inte frisk att mår dåligt och saknar sina barn när man är på jobbet eller när barnen sover i rummet intill. Det är inget tecket på en bra relation eller på kärlek, det är ett tecket på en osunt besatthet.


    Ett helt värdelöst råd till en ledsen, nyseparerad pappa. Men din upprördhet slog till och impulskontrollen verkade inte räcka. Sök hjälp? :)
  • Anonym (Ida)
    Spucks skrev 2025-03-10 16:06:57 följande:
    Om du tycker det är ett tecken på en sunt förälder-barn relation att föräldern inte klarar av att vara på jobbet eller i ett annat rum utan att sakna sina barn, får det stå för dig.
    Jag saknar också mina barn hela tiden! vad är det för konstigt med det?! Tvärtom konstigt att inte göra det!
  • Tukt

    Jag tror, med betoning på tror, att det Spucks säger, om än lite klumpigt. Är att din egna känsla inför separation inte nödvändigtvis behöver matcha barnens känsla.
    Och det skulle nog vara mitt råd också. Utöver att ta hjälp av en terapeut. Att försöka se dina känslor som just dina känslor och inte nödvändigtvis att separationen från dig skadar barnen.
    Använd i stället din "lediga" tid för att konkret göra saker som kan komma dina barn till godo när ni väl syns nästa gång.

  • Anonym (Big dick)
    Tukt skrev 2025-03-10 23:17:03 följande:

    Jag tror, med betoning på tror, att det Spucks säger, om än lite klumpigt. Är att din egna känsla inför separation inte nödvändigtvis behöver matcha barnens känsla.
    Och det skulle nog vara mitt råd också. Utöver att ta hjälp av en terapeut. Att försöka se dina känslor som just dina känslor och inte nödvändigtvis att separationen från dig skadar barnen.
    Använd i stället din "lediga" tid för att konkret göra saker som kan komma dina barn till godo när ni väl syns nästa gång.


    Så har jag själv försökt att göra, städa, fixa, laga mat, inreda. Göra ärenden osv 
  • Spucks
    Daphodil skrev 2025-03-10 22:46:42 följande:
    Ett helt värdelöst råd till en ledsen, nyseparerad pappa. Men din upprördhet slog till och impulskontrollen verkade inte räcka. Sök hjälp? :)
    Jag är inte upprörd. Och du får gärna tycka att det är en värdelös råd. Jag däremot tycker att det är av ytterst viktighet att ta tag i sina egna problem och sin egen otrygghet för att vara en bra förälder, för annars finns det en stor risk att man för över problemen till sina barn.
  • Spucks
    Anonym (Ida) skrev 2025-03-10 23:08:51 följande:
    Jag saknar också mina barn hela tiden! vad är det för konstigt med det?! Tvärtom konstigt att inte göra det!
    Att man saknar sina barn hela tiden man inte är med dem är ett tecken på extrem otrygghet. I en trygg relation klarar man av att vara ifrån den man älskar. Det gäller oavsett vilken sorts relation det är (förälder-barn, syskon, kärlekspar, vänner).
  • Spucks
    Tukt skrev 2025-03-10 23:17:03 följande:

    Jag tror, med betoning på tror, att det Spucks säger, om än lite klumpigt. Är att din egna känsla inför separation inte nödvändigtvis behöver matcha barnens känsla.
    Och det skulle nog vara mitt råd också. Utöver att ta hjälp av en terapeut. Att försöka se dina känslor som just dina känslor och inte nödvändigtvis att separationen från dig skadar barnen.
    Använd i stället din "lediga" tid för att konkret göra saker som kan komma dina barn till godo när ni väl syns nästa gång.


    Nej, det var inte det jag menade. Jag uttalade mig inte om separationen och 50/50 överhuvudtaget. Att man kan sakna sina barn när man inte ser dem varannan vecka kan jag nog förstå (även om jag nog skulle tycka att det var rätt mysigt - i teorin i alla fall, har ingen erfarenhet av det i praktiken).
    Jag uttalade mig enbart om hans utsagor om hur han saknar dem när han är på jobbet och när de sover i rummet bredvid, för jag tycker att det är inte frisk.

    Men jag håller absolut med i det jag säger, även om det var inte det jag menade ;)
  • beli

    Leta upp en terapeut och gå i terapi. Du behöver dels bearbeta det du var med om som barn, dels prata om dina känslor i relation till dina barn, ditt ex m.m. Du kanske tänker att det inte behövs eller att det inte hjälper, men jo, det hjälper.

  • Daphodil
    Spucks skrev 2025-03-11 15:31:40 följande:
    Jag är inte upprörd. Och du får gärna tycka att det är en värdelös råd. Jag däremot tycker att det är av ytterst viktighet att ta tag i sina egna problem och sin egen otrygghet för att vara en bra förälder, för annars finns det en stor risk att man för över problemen till sina barn.
    Det finns bättre sätt att göra det. Det sättet du använde var inte konstruktivt utan mer dömande, och resultatet blir ofta att personen hamnar i skam. Detta ger inte förändringen du verkar vilja få till hos internetfrämlingen framför dig.
Svar på tråden Hur klarar man av att inte få träffa sina barn varje dag?