Pappa mår inte bra - Hur förklarar man det

Jag har under de senaste åren gått igenom den svåraste tiden i mitt liv. En tid som bland annat inneburet skilsmässa och dödsfall av närastående.

Denna tid har verkligen satt sig på psyket hos mig. Tidigare har jag varit en person som satt upp mål och kört på mot det målet. Löst problemen som dykt upp på vägen.

Mina barn som nu båda är tonåringar har fått en bra manlig förebild som ställt upp för dem och även lyckats med mycket annat i livet.

Nu är jag en skugga av mitt forna jag. Jag oroar mig över allt. Jag kan inte bara köra på. Ibland kommer jag tillbaka i mitt gamla mindset men det håller liksom inte i sig och jag kraschar/misslyckas igen.

Mina tonåringar, min nya partner och mina barn har krav på mig som inte skulle känans som krav om jag skulle må bra. Men nu drunknar jag i alla måsten. Jag skulle vilja gråta, komma bort från allt och alla under en period. Men det går inte jag behöver vara den man jag varit men har inte psyket eller orken att vara det :(