En andra chans…är han värd det?
Okej, jag träffade en underbar kille våren 2023 efter min skilsmässa. Vi gick från en dejt till att ses så fort jag var barnfri (jag har 3 barn, han har inga).
så småningom fick han träffa dom också och han var så nervös hela tiden för att dom skulle skada sig. Inte ens hans vänner hade barn vid denna tidpunkten. 6 månader in i förhållandet diskutera vi framtiden och kom fram till Att jag och tjejerna skulle flytta in i hans hus detta efter en renovering på 250 000kr (han stod för detta) för att bygga om ovanvåningen så att dom skulle få varsitt rum.
jag ifrågasatte och undra om vi skulle backa bandet lite. Men han ville, trotts att han inte sagt att han älskar mig än. Han hade klargjort att det tar lång tid för honom att säga det (i hans förra förhållande tog det 2 år). Så 1 år efter att vi träffats så flyttade vi in.
jag stor trivdes även om det var ett gammalt hus och en himla massa problem. Jag är en doer medans han anställer folk till allt. Och ska han göra ngt vill han göra det själv.
drygt en månad efter jag och barnen flytta in så började han må dåligt, han var stressad över jobb, hus och sen så är det svårt när man ska börja lära sig leva ihop. Men jag tänkte inte mer på det, föreslog parterapi för att skapa en stark grund men det ville han inte. Jag även föreslog om vi skulle vara särbos så att han skulle få återhämtning men nej, det ville han inte
Snabbspola framåt till November 2024, då kom smällen, han mådde så dåligt och gjorde slut med mig för sin hälsas skull. Efter mycket tårar och snack så kunde jag ändå inte vara arg på honom. Jag fick snabbt en lägenhet men inflyttning var 3 månader framåt. Under denna tiden började vi lägga undan telefonerna, umgås och prata. Vi hade det perfekta förhållandet förutom att det inte var vi två längre.
Nu har jag bott i min lägenhet i över 1 månad, jag stortrivs och han kommer när jag har barnen för att umgås med dom och mig. Jag har även insett att bo på landet inte är något för mig, jag behöver bo i en stad.
så i helgen ville han prata, han hämta mig efter jobbet och var sprudlande glad och nervös. Inte sett den sidan av honom sen vi flyttade in. Då kom dom orden jag väntat på ?Jag älskar dig, jag vill leva mitt liv med dig?. Detta har han känt sen han gjorde slut men han ville vara säker. Han berättade även att han vart deprimerad större delen av sitt liv men med mig så flydde han in i kärleksbubblan så länge det gick och sen gick det bara utför. Han har tänkt igenom allt!
han ska gå till en psykolog och få hjälp
säger jag ja så ska vi börja dejta långsamt igen. Vi ska leva som särbos och han går även med på parterapi. Barnen ska bara Se honom som en lekfabror tills vi är helt på banan igen. Han kommer stötta mig vare sig jag säger ja eller nej.
MEN jag älskar honom inte längre, jag har aktivt jobbat bort dom känslorna sen han gjorde slut. Jag tycker väldigt mycket om honom men som vän nu (tror jag).
jag känner mig trygg och lugn i hans närhet och vi har så roligt ihop. Hans sätt att prioritera barnen är en underbar sida hos honom.
Men, han har även en liten svartsjuk sida och jag klarar inte svartsjuka. Nu när jag är singel så vet han att jag har en kk och han vill veta om jag legat med honom när. Detta för att han tycker det är värre att sitta hemma och misstänka än att faktiskt veta. Samtidigt som han inte på något sätt hindrar mig. Han bara måste veta. Han kommer jobba med detta hos psykologen oxå.
Sen vet jag inte om jag faktiskt kan älska honom igen. Han sårade mig så otroligt mycket. Men jag kan samtidigt se en framtid med honom.
lVore tacksam för input och tankar. Känns som en romcom där mannen dyker upp med blommor och hon bara tar tillbaka honom. Men det är inte så enkelt.